Precis som vår kropp behöver vårt hjärta få näring. En kropp som är berövad på mat vissnar, så även hjärtat. Ibland känner vi att vi saknar
något viktigt även om det uppenbarligen inte saknas något. Vi kan känna en inre oro, det är vårt hjärta som talar. Så hur när du den?

Gud, som är den som känner oss perfekt, uppmanar oss många gånger att framkalla Honom, så här: de män och de kvinnor som alltid har Gud i
tankarna (33:35), … och de som tror och vars hjärtan blir stilla när Guds namn nämns – är det inte så att då Guds namn nämns blir människohjärtat
stilla? (13:28)

”Dhikr”, minnet av Gud, är hjärtats näring, dess försoning, gradvis. Han ger liv åt detta hjärta skapat för att lära känna dess Skapare… Ta
dig tid att sitta ner några minuter, gör en liten dhikr, försök att skapa en liten daglig vana, lite i taget… för att ge vårt hjärta näring.

Vår Skapare låter oss i sin välvilja också ge näring åt våra hjärtan på det vackraste sättet, genom att förbli i kontakt med Honom, genom att
tala till Honom, genom att åkalla Honom. Den tid då den troende är närmast sin Herre är under prostrationen. En vacker prostration för att komma
ännu närmare Honom, för att ge näring åt vårt hjärta som så väl behöver hitta sin Skapare.

I sin stora vänlighet har vår Herre föreskrivit oss bön, eller ”salat”, detta band som är unikt för Honom. Hon var vår Älskades ”svalka till
ögon”, en frid för profeten och följeslagarna när någon sorg överföll dem. ”Jag älskar parfym och kvinnor i din värld här nedanför, men
’qurratou aini’, höjden av min lycka, finns i bön”, enligt en hadith rapporterad av Ahmed och Nassai. är ett tecken på Hans vackra kärlek till
oss, Han som ger näring åt både våra hjärtan och våra kroppar.