Asma Barakat – Middle East Eye

 

 

I årtionden har Israel odlat en bild av sig självt som en förebild för hållbarhet. En viktig del av denna fasad är landets livsmedelstekniska industri, särskilt de senaste framstegen inom laboratorieodlade och cellodlade livsmedel.

I april förra året rapporterades det att det israeliska livsmedelsteknikföretaget Celleste Bio hade tagit fram världens första laboratorieodlade chokladkakor. Företaget framhåller en egenutvecklad teknik som gör det möjligt att eliminera kakaoindustrins ”kostsamma beroende av sårbara regnskogar”.

Celleste Bio har stöd av Mondelez International – ett mångmiljardföretag som äger varumärken som Cadbury och Oreo – vilket gör att laboratorieodlad choklad i butikshyllorna nu ligger närmare än någonsin.

Israel har ofta rankats som en av världens främsta nationer för nystartade företag inom livsmedelsteknik. Förespråkare hävdar att laboratorieodlade livsmedel kräver färre resurser än traditionellt jordbruk och kan erbjuda alternativ till slakt av djur – allt detta samtidigt som folkmordet och svältkampanjen i Gaza pågår.

”Foodwashing” – det vill säga användningen av hållbara metoder för livsmedelsproduktion för att avleda uppmärksamheten från brott mot mänskligheten – är en central del av Israels bredare strategi för grönmålning. Staten lyfter fram ”miljövänliga” initiativ för att dölja sina kränkningar av palestiniernas mänskliga rättigheter.

Israels olagliga ockupation och förstörelse av palestinsk mark är dock oförenliga med klimaträttvisa och orsakar systematiska miljöskador. Israels livsmedelstekniska industri har, liksom alla andra delar av staten, byggts upp genom stöld av palestinska resurser, vilket undergräver palestiniernas egna insatser för hållbarhet.

Det vatten och den energi som Israel skryter om att spara leds bort från palestinska samhällen, som därefter nekas tillgång till sina egna naturresurser.

 

Ekologisk kollaps

Israels krig skadar miljön ytterligare. I september 2025 konstaterade organisationen Palestinian Initiative for Climate Strategy att Israel och dess allierade är skyldiga det palestinska folket 148 miljarder dollar i ”militära och konfliktrelaterade klimatskadestånd”, räknat från Nakban 1948. Sedan dess har Israel fortsatt att bomba Gaza.

Under hela Israels folkmordsliknande krig mot Gaza har landet fällt mer än 200 000 ton sprängämnen över enklaven, vilket lett till en ekologisk kollaps. En rapport beställd av Oxfam visade i juli att anläggningarna för avloppsrening i Gaza har raserats under de senaste tre åren, vilket har förvärrat en kris för både miljön och folkhälsan.

”Anläggningar för avloppsrening har förstörts, vilket leder till att hundratusentals kubikmeter orenat avloppsvatten dagligen släpps ut i miljön och Medelhavet. Detta skapar både en akut folkhälsokris och en ekologisk katastrof med konsekvenser som sträcker sig långt utanför Gazas gränser”, konstateras det i rapporten.

Israels avsikt att förstöra miljön i det ockuperade Palestina går långt tillbaka i tiden – långt före det pågående folkmordet – och inkluderar bland annat den återkommande praxisen att bespruta jordbruksmark i Gaza med kemiska bekämpningsmedel, vilket förstört tusentals dunam odlingsmark.

Dessutom skadar Israels politik av ”vattenapartheid” miljön aktivt. Människorättsorganisationen Al-Haq har förklarat hur Israels vägran att ge tillgång till färskvatten tvingar palestinier att förlita sig på avsaltning – en process som ”kan orsaka betydande skada på marina ekosystem och havsmiljön”.

Samtidigt motverkar den israeliska ockupationen palestinska insatser för hållbarhet. Najla Abdellatif, grundare av miljöinitiativet Zero Waste Palestine, berättade för Middle East Eye att hon har träffat drabbade palestinska bönder vars grundvattentillgångar har letts om av Israels statliga vattenbolag.

”Deras vattenledningar utsätts också ständigt för sabotage och stöld från närliggande bosättare, vilket gör deras vattentillgång ännu osäkrare och omöjliggör för dem att köpa tillbaka sina egna vattenkällor till de höga priser som erbjuds”, sade Abdellatif. ”Detta påverkar hela deras förmåga att driva sina jordbruk och försörja sig.”

 

Brist på resurser

Israels industri för odlade livsmedel bidrar också till att normalisera ockupationen av Palestina, menade Abdellatif.

”Det är ett sätt att ’grönmåla’ förtrycket och kolonialismen, och avleda omvärldens uppmärksamhet med en bild av att vara ’grön’ och ’hållbar’, utan att samtidigt erkänna att de orsakar stor skada på miljön i Palestina och på människorna som bor där”, sade hon.

En företrädare för en gård i byn Bilin, nära Ramallah, berättade för Middle East Eye att gården – som ligger bara några meter från apartheidmuren – drabbas av markkonfiskering till följd av bosättarkolonial expansion samt israeliska räder.

”Vi nekas tillgång till ens de mest grundläggande resurserna eftersom vi befinner oss i område C”, sade företrädaren, som ville vara anonym av rädsla för repressalier.

”Vi har inte beslutanderätt över hur våra egna resurser används. Vi har inte friheten att välja vad vi ska göra med vårt avfall eller hur det ska transporteras… [Israel fortsätter att] dumpa sitt avfall, i synnerhet mycket giftigt avfall, på vår mark. Ockupationen förvärrar klimatkrisen alltmer.”

Representanten tillade att ”grönmålning” används som ett vapen mot palestinier för att stänga ute dem från den internationella arenan, och påpekade att västvärldens vägran att bojkotta israeliska delegationer i miljösammanhang gör väststaterna medskyldiga: ”Västvärlden fortsätter att anamma Israels retorik kring grönmålning och använder den mot oss för att stänga ute oss från arenor där vi kan delta och utöva inflytande.”

I avsaknad av samordnade insatser från regeringar måste konsumenter själva börja engagera sig i frågan. De måste se över var deras mat kommer ifrån och ställa sig frågan: förtjänar en aktör som har orsakat en katastrofal svältkris i Gaza någon som helst roll i vår livsmedelskedja?

 

 

Original text: Weapon of distraction: How Israel uses greenwashing to mask its climate crimes