Robert Inlakesh – The Palestine Chronicle

 

Efter 22 månader av medbrottslighet och tystnad verkar stora västerländska nyhetskanaler ha fått en uppenbarelse om det livesända folkmordet i Gazaremsan. Men med tanke på att denna förändring har sammanfallit med en liknande retorikförskjutning från västerländska ledare har den inte mottagits som de hade hoppats och borde inte bli.

Du kanske har märkt en nästan 180-graders svängning i hur västerländska medier har rapporterat om Israels handlingar i Gazaremsan. För bara några månader sedan framställde BBC, Sky News, CNN, AP och till och med populära kommentatorer som Piers Morgan folkmordet som Israels defensiva krig mot Hamas.

Nu utmanar samma mediemaskin israeliska tjänstemän, står upp mot sionistisk propaganda och kritiserar i många fall Tel Avivs politik för vad den är, i linje med vad människorättsgrupper och FN rapporterar.

På torsdagen släppte BBC, AP, AFP och Reuters till och med ett gemensamt uttalande där de uttryckte sin oro för sina journalistkollegor i Gazaremsan och sa att ”de (Gazas journalister) nu står inför samma svåra omständigheter som dem de bevakar”.

Medan vissa har högt berömt dessa medier och personligheter för att de plötsligt stått upp, har många genomskådat det. Så mot bakgrund av detta är det viktigt att förklara varför detta i själva verket är performativt och uppriktigt sagt rentav förolämpande.

Till att börja med verkar den plötsliga förändringen vara berättigad inom hela det västerländska mainstreammediespektrumet på grundval av Israels 3 månader långa totala blockad av Gaza och de senaste uttalandena från högre tjänstemän, särskilt finansminister Bezalel Smotrich.

För att bedöma om detta fungerade som droppen som fick droppen att rinna över och plötsligt orsakade ett uppvaknande, måste vi titta på hur sant det är att situationen på plats i Gaza förändrades så dramatiskt.

Angående uttalandena från framstående medlemmar av den israeliske premiärministern Benjamin Netanyahus regering, är det uppenbart felaktigt att det har skett någon större retorisk förändring de senaste månaderna. Faktum är att man bara behöver gå tillbaka till Sydafrikas inlaga till Internationella domstolen (ICJ) i slutet av december 2023 för att få en fullständig lista över folkmordsuttalanden.

När ICJ:s utfrågningar om folkmordsfallet ägde rum i januari 2024 var ett av de mest övertygande argumenten som Sydafrikas juridiska team presenterade det faktum att alla, från den israeliske premiärministern, presidenten och försvarsministern till mediepersonligheter, hade gjort folkmordsuttalanden, vilka sedan tolkades av soldater på marken som order att begå ett folkmord.

Den 9 oktober 2023 hävdade den dåvarande israeliske försvarsministern Yoav Gallant att hans militär bekämpade ”djurmänniskor” och att ”jag har beordrat en fullständig belägring av Gazaremsan. Det kommer inte att finnas någon elektricitet, ingen mat, inget bränsle, allt är stängt.”

Detta leder oss till nästa viktiga skäl som anges för den påstådda kollektiva uppenbarelsen inom hela mediespektrumet, nämligen den israeliska svältpolitiken. Visst, Israel belägrade Gaza fullständigt i över 80 dagar, men under den perioden, som kom efter att Israel beslutat att godtyckligt bryta sitt vapenviloavtal, hade medieskiftet ännu inte inträffat.

Antalet människor som svälter ihjäl på Gazaremsan har utan tvekan nått nivåer som inte setts tidigare. Även om det bör noteras att detta faktiskt inte är den tidsperiod då det största antalet dagliga dödsfall totalt sett har inträffat.

Det är inte heller sant att svältpolitiken är något nytt. För att bemöta detta kan vissa motbevisa detta genom att hävda att den här gången uppenbarligen är ett resultat av en mycket mer avsiktlig strategi.

Ändå skulle detta ignorera det faktum att Israels högt uppsatta rättighetsgrupp B’Tselem i april 2024 släppte en rapport med titeln ”Tillverkning av svält” där de anklagar Israel för att avsiktligt genomföra en politik som syftar till att orsaka svält; vilken faktiskt började utvecklas innan israelerna slutligen tvingades tillåta en del bistånd att komma in i Gaza.

Så kommer vi till dessa uttalanden som vädjar till Israel att tillåta bistånd till Gaza och uttryck för oro för journalister.

Låt oss ta itu med de oroväckande uttalandena, såsom BBC, AP, AFP och Reuters uttalanden. Låt oss återigen reflektera över idén att Gazas journalister ”nu står inför samma svåra omständigheter som dem de bevakar”.

Detta skulle ha varit sant om det hade publicerats för 22 månader sedan. Först ”nu” lider de under omständigheterna för dem de bevakar? Nej. De har lidit precis som resten av befolkningen har gjort sedan folkmordets början.

Dessa journalister behöver inte uttalanden om oro; de förtjänar en ursäkt från BBC, Reuters, AP och AFP för de fruktansvärda rapporter de alla har publicerat under folkmordet som i många fall har fungerat för att försköna och rättfärdiga Israels handlingar.

Minst 217 palestinska journalister har mördats av Israel sedan den 7 oktober 2023, vilket gör detta krig i Gaza till det dödligaste för journalister i mänsklighetens historia. Det är fler journalister som har dödats i att bevaka folkmordet än som dog under andra världskriget och Vietnamkriget tillsammans.

Om vi parar ihop förändringen i bevakningen från dessa medier med förändringen i retorik från deras respektive regeringar, eller åtminstone de större politiska partier de ansluter sig till, börjar det bli logiskt vad som verkligen händer här.

Hilary Clinton var en av förespråkarna för bluffrörelsen ”Systematisk Hamas massvåldtäktskampanj”, som fungerade för att rättfärdiga fortsatt slakt av civila i namn av att jaga Hamas, trots att det inte finns några bevis som stöder detta påstående. Nu kräver hon att humanitärt bistånd ska komma in i Gaza.

Storbritanniens premiärminister Keir Starmer framförde också uttalanden där han krävde ett slut på lidandet i Gaza och uppmanade Israel att tillåta fritt flöde av bistånd till det belägrade kustområdet. Samtidigt fortsätter han dock att sälja vapenkomponenter till den israeliska militären och straffar aktivister i landet för att de står i vägen för vapenindustrins roll i folkmordet.

Det räcker med att säga att detta inte är autentiskt; det är allt performativt. Varför? Det beror på några olika skäl. Det första är att omfattningen av svälten som drabbade Gaza började bli ett dåligt intryck för Israels allierade. Till skillnad från fallet med bombningarna finns det bokstavligen ingen ursäkt som fungerar för att rättfärdiga att stoppa mat från att nå en civilbefolkning.

Sedan finns det den aspekt av detta som de västerländska regeringarna och medierna visar upp, eftersom de anar att folkmordet är i sitt slutskede. Regeringarna gör tomma uttalanden, utan verkliga åtgärder för att följa upp det, medan de västerländska medierna får försöka rädda sin skadade image.

Hela världen har sett alla medier, en gång ansedda som journalistikens guldstandard, ljuga så uppenbart och arbeta som stenografer för det israeliska utrikesministeriet. Så nu, för att få relevans i ämnet, måste de visa att de håller israelerna ansvariga.

Detta öppnar också dörren för dem att börja forma gränserna för vad den acceptabla diskursen i frågan bör vara, efter att den uppenbarligen har hamnat utanför deras kontroll. Från höger till vänster, till de politiskt oberoende, jämför nu alla större influencers på sociala medier och oberoende reportrar Israel med nazisterna och de kallar det som händer i Gaza för ett folkmord.

Dessa jämförelser, för bara ett år sedan, betraktades som socialt oacceptabla; nu är det normalt för människor att likna Benjamin Netanyahu vid Adolf Hitler.

Masken har fallit av västerländska ledarskap och deras företagsmediemaskineri. De får inte plötsligt låtsas som om de inte var delaktiga i folkmordet i Gaza.

Åtminstone måste de alla be om ursäkt, inte till sin egen allmänhet som de har misslyckats och ljugit för, utan till palestinierna som hittills har lyckats överleva denna förintelse.

 

 

Original text: 22 Months of Complicity: Why The Media Suddenly Changed Its Mind On Gaza