En trampad israelisk flagga, förvandlad till en gigantisk matta och en palestinsk flagga hängande på det centrala
torget vid Al Manar campus välkomnade till 2013 World Social Forum som hölls i Tunis mellan tisdag och lördag i förra
veckan.

Kampen mot ockupationen och för det palestinska folkets rättigheter var en av de viktigaste delarna för mötet.
Förmodligen det enda som alla var överens om.

Övergången från Porto Alegre till Tunisien modifierade deltagarnas DNA. Förutsägbart, fokuserade mycket av debatten på
de arabiska upproren, det lyfte fram resultat, utmaningar och problem som uppstått och de motsatta positionerna för
kriget i Syrien.

Förutom en bekräftelse, tjänade forumet till att korrekt återge de förändringsprocesser som skakar både värdlandet och
dess grannländer. Detta utvidgades till deltagarnas sammansättning som var ingenting annat än en spegel för
föränderliga samhällen, med starka inre spänningar och element som särskiljer dem från andra konferenser på andra håll
i världen. Som ett exempel, det fanns islamistiska organisationer, synliga över hela campus och i samverkan med
sociala rörelser, icke-statliga organisationer och fackföreningar med en lång tradition i dessa aktiviteter. Däremot
var venezuelansk eller bolivianska närvaro i minoritet den här gången.

Forumet hade så enorma dimensioner att det var omöjligt att täcka allt. Dussintals samtal och debatter i scheman
överlappade varandra i ett maratonliknande tidtabell, eftersom det enda kravet för att delta var att komma överens med
de grundläggande principerna för Porto Alegre. Av samma skäl fanns det nästan vad som helst. Även visioner som
motsäger varandra och har genererat olika konflikter. Syrien var det främsta exemplet.

Medan flera företrädare för vänsteroppositionen i detta arabland engagerade sig i ändlösa diskussioner, hade en grupp
anhängare av Bashar al Assad ett rally i centralt campus. ”Detta är en konspiration av USA och Qatar” proklamerade
Mohamed, medan han svängde en röd, vit och svart flagga, som används av regimen i Damaskus.

I oppositionens möte var den kurdiska frågan i centrum av diskussionen. Slutligen enades företrädare för Syriens
Kurdiska Högsta rådet och den Demokratiska Union partiet (PYD) om att starta en serie av motstånd aktiviteter med
kommunistiska organisationer, efter att araberna erkände rätten för kurdiska självbestämmande.

Spänningarna kom inte bara på grund av kriget i Syrien. Dussintals marockanska aktivister utnyttjade den geografiska
närheten för att komma till Tunisien. De utgjorde en av de största grupperna. Och deras tal, som blandade demokratiska
krav med oförställd avsikt att misskreditera den västsahariska fråga orsakade spända stunder. ”Nog med Polisario:s
propaganda och lögner till världen” var slagordet som fanns på ett av tälten med marockanerna. Ghitah Benis,
ursprungligen från Marocko, attackerade aktivisterna som försvarade rätten till suveränitet. ”Det finns en hel del
manipulation” insisterade hon.

För förespråkarna för västsaharisk självständighet var den tunisiska möte en utmaning. ”Det är första gången som vi är
här och vi träffar en fientlig opinion, eftersom Marocko försöker förvirra folket.” Denna typ av situationer
upprepades från tidigare upplagor av forumet. Även i detta fall har västsaharierna lidit mycket mer av att vara i ett
land som oemottaglig för deras krav.

Algeriskt veto mot aktivister

Inblandning av stater påverkade också forumet. I tisdags greps i Bryssel en kurdisk aktivist som var på väg att resa
till Tunisien, dagar senare var det dags för två algeriska bussar, som tvingas vända när de var på väg till forumet.
”De ville tysta vårt demokratiska krav” sade Sabrina Zouani, militant från sociala rörelser.

Hon lyckades ta sig över, men var tvungen att lämna bakom sig transporten efter att algeriska myndigheterna stängde
gränsen strax efter att de kom in. Samtidigt som de stängde dörrarna för sina aktivister besökte en officiell
delegation Forumet för att visa sitt stöd. En motsägelse som förargade Zouanis följeslagare. ”De försöker sälja att
allt går bra och det är oacceptabelt” sade de.

Heterogeniteten tillät att i samma utrymme blandades revolutionära organisationer med icke-statliga organisationer med
öppet merkantilistisk inriktning. Särskilt intressant var den nya islamistiska närvaro. Först som stöd för den
palestinska frågan, men också som aktörer med egen röst inom rörelsen. I tidningens byggnad hade en religiös grupp ett
möte där de försvarade användningen av niqab på universitetet, vilket är förbjudet under Ben Alis regim och nu åter
förbjudet. ”De som deltar i forumet är för frihet, så vi ber om ert stöd” försäkrade Wahbi Nabi, en av de unga
deltagarna och erkände några spänningar med sekulära element.

Under hela turnén, olika välgörenhetsorganisationer med länkar till Koranen bekräftade inriktnings skifte, vilket
motsvarade värdlandets inställning. Vissa såg inte det med blida ögon. Andra, som Mahdi, ung tunisisk försvarade dem.
”Skulle vi hellre föredra att de inte var här och lämnar dem utanför?”