Thierry Meyssan – Red Voltaire

 

Den 20 september 2011, meddelade den qatariska Tv-kanalen Al-Jazeera dess verkställande direktörs avgång, Wadah Khanfar, och hans ersättning med en medlem av den kungliga familjen i Qatar, shejk Hamad Ben Jassem Al-Thani. Sheikh Hamad har tränats av Qatargas. Han arbetade i ett år i Paris i den franska oljejätten Totals högkvarter och var ordförande i Al-Jazeeras styrelse.

Västvärldens press har presenterat nyheten på tre olika sätt: som en påtvingad avgång och en återtagande av kanalens kontroll från statens sida, som en hämnd från den palestinska myndigheten för spridning av dokumentet som kallas för Palestinian Papers och slutligen som en följd av Wikileaks avslöjande om Khanfars kontakter med USA.

Medan alla dessa tolkningar kan vara en del av sanningen, de döljer den verkliga grunden för vad som hände, Qatar: s roll i kriget mot Libyen. Vid denna punkt är nödvändig en kort redovisning.

 

Al-Jazeeras ursprung: önskan om dialog

Tv-kanalen Al-Jazeera kläcktes av två fransk-israeliska personligheter, bröderna David och Jean Frydman, efter mordet på Yitzhak Rabin, med vilket de var nära vänner. Enligt David Frydman (1), var målet att skapa ett medium i vilket israeler och araber kunde diskutera fritt, utbyta argument och lära känna varandra i en tid då detta var omöjligt på grund av kriget som blockerade alla möjligheter till fred.

Bröderna Frydman hade till sin fördel en rad omständigheter som bidrog till att skapa tv-kanalen. Det saudiska företaget Orbit hade tecknat ett avtal med BBC i syfte att skapa en arabisk nyhets TV kanal. Men de politiska kraven från Saudiarabiens absoluta monarki visade sig snabbt vara oförenliga med de brittiska journalisternas arbetsfrihet. Avtalet ställdes in och de flesta journalister från BBC kopplade till den arabiska världen stod plötsligt där utan arbete. Och de gick till Al-Jazeera.

Frydman Bröderna ville att deras nya Tv-kanal skulle ses som en arabisk kanal. Båda lyckades övertyga Qatars nya emir, Hamid Ben Khalifa al-Thani, som med hjälp av London och Washington hade störtat sin fader, som anklagades för att vara pro-iransk.

Sheik Hamad bin-Khalifa insåg snabbt fördelarna med att bli axeln i diskussionerna mellan Israel och arabvärlden, diskussioner som har pågått i ett halvt sekel och ser ut att fortsätta ännu. Hamid bin Khalifa al-Thani auktoriserade samtidigt öppningen i Doha av ett israeliskt handelskontor i väntan på att öppna en ambassad. Viktigast var den uppfattning om att detta skulle bidra till att Qatar skulle kunna konkurrera med de rika saudiarabiska panarabiska medier och att emiratet därmed skulle ha ett sätt att sprida kritik mot alla … utom de själva.

Det inledande ekonomiska paketet förutsatte både ett bidrag från bröderna Frydman och ett lån på $ 150 miljoner euro för 5 år från emirens sida. Bojkotten, som anordnades av Saudiarabien, från annonsörerna och frånvaron av större reklam inkomster bestämde en ändring av det ursprungliga systemet. Kort sagt, blev Amir finansiären av kanalen och därmed dess faktiska ägare.

 

Exemplariska journalister

Under många år hade Al-Jazeera en stor publik tack vare sin interna mångfald. Kanalen var stolt över att publicera alla parter argumenten. Deras avsikt var inte att berätta sanningen, men att få fram det ur debatten. Dess huvud program, som leddes av åsiktsformare Faisal al-Qassem, med titeln ”Den motsatta åsikten”, ägnade sig med glädje att attackera fördomar. Alla kunde finna skäl att glädjas åt att det fanns vissa program och beklagade andra.

Det viktiga är att denna interna debatt fortsatte att segra över den monolitiska karaktären av sina konkurrenter och förändrat medielandskap i arabvärlden.

Den heroiska roll Al-Jazeera reportrar spelade i Afghanistan och under det tredje Gulfkriget 2003, samt deras föredömliga arbete, i motsats till propagandan från pro-amerikanska satellitkanaler, förändrat bilden av kanalen, som från att betraktas som en kontroversiell tv-kanal, förvandlades till ett medel för referens. Dess journalister betalade ett högt pris för sitt mod. George W. Bush diskuterade möjligheten att bomba Doha studior, och slutligen gav upp det, men i stället uppmuntrade dödandet av Tareq Ayoub (2), gripandet av Tayseer Aluni (3) och fängslandet av Sami El-Hajj i Guantanamo (4).

 

2005:s omorganisation

Men även de bästa sakerna kommer till ett slut. Under 2004-2005, efter döden av David Frydman beslutade emiren av Qatar att genomföra en total omorganisation av Al-Jazeera och skapa nya kanaler som Al-Jazeera English, vid en tidpunkt när världsmarknaden var i full omvandling och när alla stora länder höll på att utrusta sig med satellit TV-kanaler med information.

Syftet var uppenbarligen att upphäva kanalens spänning och provokation från början och dra nytta av en publik som nu uppgick till ca 50 miljoner tittare för att bli betraktad som en aktör i den globaliserade världen.

Sheik Hamad bin-Khalifa vände sig därefter till ett internationellt företag som gav honom själv en personlig träning i kommunikation. JTRACK hade specialiserat sig på undervisning av ledarna för den arabiska världen och Sydostasien för att tala Davos forum språk, med andra ord att erbjuda väst den bild de vill se. Från Marocko till Singapore, tränade JTRACK de flesta politiska ledare som stöddes av USA och Israel, ofta enkla marionetter som hade ärvt makten, för att göra dem respektabla personligheter på media planen. Det är inte viktigt att ha något att säga men hur man hanterar den globala retoriken.

Men när VD och koncernchef för JTRACK kallades att utöva höga offentliga tjänster i norra Afrika, lämnade han sin post innan man hade slutfört processen med Al-Jazeera Groups omvandling och lämnade vidare denna operation i händerna på ett f d journalist från Voice of America som redan hade arbetat i flera år för den qatariska kanalen och medlem av samma Muslimska brödraskap som honom själv, Wadah Khanfar.

Kunnig på den professionella planen och politiskt säker tog Wadah Khanfar uppdraget att ge Al-Jazeeras en ideologisk färg. Han började med att ge Hassanein Heikal Mohamed ordet, f d Nassers talesman, samtidigt som han gjorde av Shejk Yusuf al-Qaradawi, vars egyptiska medborgarskap hade tagits ifrån på order av Nasser, till Al-Jazeeras ”andliga rådgivare”.

 

2011:s kursändring

Det var med revolutionerna i Nordafrika och den arabiska halvön som Wadah Khanfar abrupt ändrade sin redaktionella linje. Gruppen tog en huvudroll i skapandet av myten om den ”arabiska våren”, enligt vilken folket, som vill leva i västerländsk stil, gjorde uppror för att störta diktatorer och etablera parlamentariska demokratier. Enligt denna myt finns det ingen skillnad mellan vad som hände i Tunisien och Egypten och händelserna i Libyen och Syrien. När det gäller rörelser i Jemen och Bahrain är helt enkelt inte relevant för tittarna.

Verkligheten är att anglosaxarna har försökt navigera mellan de populära upproren för att återgå till at servera oss det gamla mantrat av ”arabiska våren” som de själva organiserade år 1920 för att ta över de tidigare ottomanska provinserna och installera i dem parlamentariska demokratier, marionetter under deras förmyndarskap.

Al-Jazeera följde sedan kravallerna i Tunisien och Egypten för att marginalisera den revolutionera frestelsen och legitimera nya pro-amerikanska och Israel vänliga regeringar. I Egypten fanns även en riktig manipulation som tillät dem utnyttja händelserna till förmån för en enda aktör i rörelsen, det muslimska brödraskapet, företrädd precis av… Al-Jazeeras predikant stjärna, Shejk Yusuf al-Qaradawi.

Indignerade över den nya redaktionella linjen och den alltmer frekventa användningen av lögner (5) lämnade journalister som Ghassan Ben Jedo den qatariska kanalen.

 

Vem driver nyheternas trådar?

I varje fall måste vi vänta tills den libyska episoden för att se maskerna falla. Wadah Kanfhars mentor och chef för JTRACK är ingen annan än… Mahmoud Jibreel (J i ”JTRACK” motsvarar initialen i hans efternamn). Denna vänliga, briljanta och enfaldiga administratör, kom till Muammar Gaddafi rekommenderade av hans nya amerikanska för att hantera Libyens ekonomiska öppning efter normalisering av diplomatiska förbindelser.

Under ledning av Saif al-Islam Gaddafi, var Mahmoud Jibril samtidigt minister för planering och direktör för utvecklingsmyndigheten, med detta blev han i själva verket den näst viktigaste personen i den libyska regeringen med auktoritet över andra ministrar. Han tillämpad en snabb avreglering av Libyens socialistiska ekonomi och privatisering av offentliga företag.

Genom JTRACK:s utbildningsarbete hade Mahmoud Jibril etablerat personliga band med nästan alla ledare i arabvärlden och Sydostasien. De hade kontor i Bahrain och Singapore. Jibril hade också etablerade företag som bedriver handel, inklusive en som var tillägnad marknadsföring av timmer i Malaysia och Australien, med fransmannen Bernard-Henri Levy som partner.

Jibril Mahmud gjorde sitt första universitets studier i Kairo, där han träffade dotter till en av Nassers ministrar och gifte sig med henne. Han fortsatte sedan sina studier i USA, där han blev en anhängare av det frihetliga argumentet som han därefter försökte införa i Gaddafi anarkistisk ideologi. Det viktigaste är att Mahmoud Jibril också anslöt sig till Muslimska brödraskapet i Libyen och sedan introducerade två av brödraskapets medlemmar, Wadah Kanfhar och Yusuf al-Qaradawi, i Al-Jazeera.

Under 2011 första halvår blev Qatar västvänliga propagandas favorit instrument. De ansträngde sig att förneka den anti-imperialistiska och anti-sionistiska aspekt av den arabiska revolutionen, de valde i varje land de spelare som skulle få deras stöd och de som skulle avvisas. Så inte överraskande stödde kungen av Bahrain, en annan student av Mahmoud Jibril, som beordrade eld mot folket medan al-Qaradawi använde kanalens sändningar för att uppmana jihad mot Gaddafi och Bashar al-Assad, både falskt anklagad för att massakrera sitt eget folk.

När Mahmoud Jibril blev premiärminister för de libyska rebellernas regering nådde sin höjdpunkt denna onda cirkel med byggandet i Doha av kulisser som återgav det Gröna torget och Bab al-Aziziya, kulisser som användes för att filma falska bilder av de proamerikanska ”rebellerna” i Tripoli. Jag blev förolämpad när jag förutspådde denna manipulation i Voltairenet.org! Trots detta sände Al-Jazeera och Sky News de falska bilder på den andra dagen av slaget om Tripoli, vilket sådde förvirring bland den libyska befolkningen. Det var egentligen bara tre dagar senare som ”rebellerna”, nästan uteslutande från Misrata lyckades ta sig in Tripoli, som redan drabbats av Natos bombningar.

Samma sak hände med Al-Jazeeras tillkännagivande om den påstådda arresteringen av Saif al-Islam Gaddafi och åklagaren vid Internationella brottmålsdomstolen Luis Moreno Ocampos bekräftelse av hans tillfångatagande. Jag var den förste att förneka detta, genom Russia Todays sändningar, som lögn. Och återigen blev jag retad i vissa tidningar, ända till Saif al-Islam i person kom för att väcka de journalister som var fängslade i Rixos hotellet och tog dem till den riktiga Bab al-Aziziya.

På frågan om dessa lögner under sändningar på den arabiska satellitkanalen France24, sade ordförande i Nationella Övergångsregerings Råd (CNT), Mustafa Abdul Jalil att det hade varit en krigslist och skröt att på detta sätt ha fått Yamahiria på fall.

 

Hur ser framtiden ut för Al-Jazeera?

Al-Jazeeras omvandling till propaganda instrument för återkolonisering av Libyen gjordes inte bakom emiren av Qatars rygg men under hans ledning. Det var Persiska vikens staters samarbetsråd den första med att uppmana till väpnad intervention i Libyen. Qatar var den första arabiska medlem i kontaktgruppen. De transporterade vapen till de libyska ”rebellerna” och senare skickade militärer till Libyen, särskilt under slaget om Tripoli. Han fick i gengäld privilegium att kontrollera hela oljehandeln uppdrag av det Nationella Övergångsregering Rådet.

Det är för tidigt att veta om Wadah Khanfar avgång är slutet på hans uppdrag i Qatar eller om det är ett budskap om att kanalen kommer att återfå trovärdigheten den hade tjänat över 15 år och förlorade på 6 månader.

 

Anmärkningar

1. Se intervju med författaren.
2. ”La querre contre Al-Jazeera” Dima Tareq Tahboub, Reseau Voltaire, 6 oktober, 2003.
3. ”La presse arabe dans la ligne de tir», Reseau Voltaire den 15 september 2003.
4. Se vår dokumentation om Sami El-Hajj.
5. Till exempel: ”Al-Jazeera met en scéne une manifestation monstre à Moscou contre Bachar el-Assad”, Reseau Voltaire, 2 maj, 2011.