Summan av den ackumulerade vetenskaplig kunskap från de tre senaste århundraden är exceptionellt och har förändrat
våra liv genom sina många tillämpningar både tekniskt (ångmaskiner, kärnkraft, vapen, elektronik …) samt politiskt
och socialt (mänskliga rättigheter, demokrati, yttrandefrihet …).

Historien har markerat 1800-hundratalet som Upplysningens tid. Undantag görs, till stor del i alla fall, för den
arab-muslimska civilisationen. Den arab-muslimska civilisationen förankras i Islams värderingar och trosverksamhet.

Vetenskapen och resonemangets plats i Koranen

Faktum är att, i motsats till vad man säger, är resonemanget för islam grundläggande. Det framgår av den allra första
uppenbarade versen: LÄS I din Herres namn, Han som har skapat (96:1). Denna vers förändrade själen hos de första
muslimska araberna och många andra folk i en gemenskap: ”Iqras gemenskap”.

Koranen lär oss också att det är Gud själv som gav Adam förmågan att tänka, Och Han gav Adam kunskap om alla tings namn
(2:31). Kunskap och språk är därför Guds gåvor, det är så här människan förvärvar abstraktionsförmåga, formulering av
idéer och begrepp, möjligheten att formulera resonemang och argumentation.

Islam applicerar också resonemanget i tawhid, det vill säga den gudomliga enheten. Islam kämpade irrationaliteten och
vidskepelser genom att upphöja kunskapsinhämtning och vederläggning av idoler i dess olika former.

Det är profeten Muhammad som öppnade denna nya era som kan illustreras med episoden om hans sons död, Ibrahim. Faktum
är att traditionen rapporterar att vid sin enda sons död (vars mor var den koptiska Maria) inträffade en
solförmörkelse. Vittnen till detta naturfenomen såg i himmelens empati en förening med profetens sorg. Därefter sade
han att Guds grundläggande universums lagar inte kunde böja sig för en människas vilja, till och med en profet.

Vid läsning av Koranen, kan vi se att den använder termer som hör till områden som ordabetydelse och form samt
resonemang: 50 gånger används verbet ”aaqala” (”resonera”, ”tänk efter”), 13 gånger, uttryck ”afala taaqiloun” (”ni
kommer inte fram utan att resonera”). På samma sätt hittar vi ett antal verb som är relaterad till vetenskap, kunskap
och observation: observera, reflektera, förstå, känna, bevisa, tänk efter… Så framställer Vi [Våra] budskap fast och
klart till nytta för människor som använder sitt förstånd. säger Koranen (30:28)

Invecklad kunskap i Koranen

Koranen bjuder in till både meditation och resonemang. Det är intressant att se att dessa två former av kunskap finns
där inte som antagonister, utan tvärtom, de kompletterar varandra och båda låter människan att gå mot Sanningen. Vi
skall visa dem Våra tecken vid horisonten och inom dem själva, ända till dess [uppenbarelsens] sanning står klar för
dem! Är det inte nog för dem [att veta] att din Herre är vittne till allt som sker? (41:53)

I Koranen finns det ingen konstgjord uppdelning mellan kunskap eftersom all kunskap, vare sig sekulär eller ”religiös”
deltar (på ett jämlikt sätt) i upptäckande av Gud. Säg: ”Kan de som vet likställas med de som inte vet? Men bara de
som har förstånd tänker igenom [dessa frågor].” (39:9)

Denna invecklade kunskap framträder i andra sådana tydliga verser: I skapelsen av himlarna och jorden och i växlingen
mellan natt och dag ligger helt visst budskap till dem som vill använda sitt förstånd; de som minns Gud när de står,
när de sitter och när de lägger sig till vila, och som, när de begrundar himlarnas och jordens skapelse [ber med
dessa ord]: ”Herre! Du har inte skapat [allt] detta i blindo. Stor är Du i Din härlighet! Förskona oss från Eldens
straff! (3:190-191)

Resonemangen: En annan form av uppenbarelse

Tankeskolorna i islam har, i varierande grad, alltid använd sig av resonemangen. Historien har inte glömt
kontroverserna med mutaziliterna eller den icke samtidiga debatten mellan Al Ghazali och Averroes (Ibn Rushd). Den
senare, som var en kommentator av Aristoteles, trodde att filosofi och mer allmän vetenskap inte kunde strida mot
den gudomliga uppenbarelsen.

Dessutom är sökandet efter vetenskap (filosofi) inte bara lagligt och inte enbart rekommenderad, men även
obligatoriskt, eftersom Gud kallar oss att meditera om skapelsen: Lär av detta, ni som ser klart! (59:2)

I Averroes avgörande avhandling läser vi: ”Eftersom denna uppenbarelse är sann och uppmanar oss att utöva den
rationella undersökningen som säkerställer kunskapen om sanningen, vet vi muslimer av viss kunskap om undersökning av
varelserna (Skapelsen) genom demonstrationen medför ingen motsättning till de lärdomar som uppenbaras av den
uppenbarade texten: eftersom sanningen inte kan strida mot sanningen, men håller med och vittnar till dess fördel.”

Närmare i tiden gick den rationalistiska forskaren Mohamed Abdellah Draz i samma riktning i sin bok Människan vid Guds
upptäckt (Les hommes à la découverte de Dieu): ”Det finns en verklig kompatibilitet mellan vetenskap och islam: om det
är en religionsplikt att leva tillsammans med vetenskap utan rädsla för det och om det är bra, att man utnyttjar all
mänsklig kunskap för att lägga fram argument, är det också bra att vetenskaperna tillåter religioner att fylla i deras
luckor, tack vare andliga sanningar, fylls tomheten i själarna.”

Som Mohamed Iqbal förklarar, omfattar islam lika mycket som andra dimensioner av mänsklig aktivitet: ”Religion är inte
en uppdelad angelägenhet, det är varken ren tanke eller ren känsla eller handling ensam, det är ett uttryck för hela
människan”. (Att återuppbygga Islams religiösa tanke).

Att lämna bakom sig skleros och frossa

Nu, idag, kämpar muslimerna på att kunna sätta i praktiken dessa koraniska förordningar och uppmanar andra att utnyttja
fullt ut resonemangen, för många tabu förhindrar reflektionen. Igår var filosofin, idag är teorin om evolutionen,
paleontologi eller islamiska vetenskapens historia.

Jag är alltid förvånad över nivån på vissa debatter som är överraskande i jämförelse med vissa vetenskapliga
upptäckter. Detta är exempelvis fallet med användning av astronomisk beräkning som fortfarande är kontroversiell,
även om sensorerna för några dagar sedan kunnat mäta närvaron av en gravitationsvåg som indikerar kollisionen av svarta
hål som ligger miljarder ljusår borta från jorden.

Det är mer än nödvändigt att hitta åter igen denna nyfikenhet som fanns under Islams tidiga dagar samt under den
muslimska civilisations guldålder för att kunna vara med i denna tid. Vi måste definitivt övervinna denna motvilja,
en hel del tabu och andra orättfärdiga rädslor.

Denna nya drivkraft får inte uppfattas som en fara för tron, som Mohamed Iqbal säger: ”Men att resonera om tron innebär
inte att erkänna filosofins överlägsenhet över religion.” (ibid.).

Slutligen måste den nyfunna rationaliteten lämna en viktig plats för den mystiska dimensionen, eftersom vetenskapen
inte kan ge svar på universums syfte. Mohamed Iqbal (ibid.) påminner oss i följande termer: ”Dagens mänsklighet
behöver tre saker: en andlig tolkning av universum, en andlig frigörelse från individen och universella grundläggande
principer som vägleder det mänskliga samhällets utveckling på en andlig basis.”

Anteckningar:

Djilali Elabed är lärare inom ekonomi och samhällsvetenskap.