Eduardo J. Padial – Andalusiska Muslimer

Harrán – Gundishapur – Bagdad – Cordoba

Det finns ett slags utbredd slogan och dess slutliga skrivna form hittade jag i en bok publicerad år
2012: ”Den islamiska världen har inte spelat någon roll i den moderna vetenskapens utveckling…”

Med denna fras börjar det tionde kapitlet med titeln ”Vetenskapen i den islamiska världen” i boken med
namn ”Islam” av Jesus Mosterin, utgiven av Alliance år 2012. För mig är det bara ytterligare ett exempel
på den anda med vilken frågan behandlas, man är inte bara okunnig men man också visar ett enormt förakt
och betraktar det som något ointressant.

Å andra sidan är det allmänt accepterad som giltigt att grekiska vetenskapen var dold och återuppstod i
den så kallade Renässans tack vare ett antal herrar i Italien som återvann gamla kunskaper. Naturligtvis
förklarar man inte väl varifrån hämtade man det, man tar inte heller hänsyn till att Italien är en stat
som uppstod på artonhundratalet eller anledningen till att medeltiden kallas den mörka tiden.

Det finns en liten grupp forskare, arabister filologer, som har utvecklat en otrolig forskning kring
vetenskapen i al-Andalus, nämligen Juan Vernet och hans lärjunge Julian Samsö, vars arbete har använts i
stor utsträckning av Caixa (spansk bank) för sina utställningar. Det är verkligen ett mycket berömvärt
arbete trots ett antal problem kring deras huvudsaklig filologiska metodologiska tillvägagångssätt.

Vetenskaplig kunskapsutveckling i den antika världen ledde givetvis av de olika problem och situationer
som upplevdes av samhället där det utvecklades.

I dag förstår vi alla tydlig vad ett bibliotek är, men i antiken var betydelsen något annorlunda, eftersom
det inte fanns något lagringsnät och ett utbred tillgång till information. Man samlade inte bara skrifter
eller ritningar i proportion till ägaren eller mecenatens ekonomiska tillgångar, men denne fick också
fördelarna med det kognitiva framsteg, biblioteket var snarare ett centrum för forskning och spridning av
kunskap. Nästan det vi kallar idag ett universitet, eller vad de borde vara.

Men dessa bibliotek/Akademier hade problem på grund av maktens ideologier, inte alla härskare har känt
samma respekt för vetenskap i deras sökande efter analysen av fenomen som påverkar oss.

Så Akademien i Aten som var den första kända akademien undgick inte allt det ovanstående. Denna akademi
börjar med Platon, Sokrates och Aristoteles och till slut stängdes och löstes upp år 529 av kejsarn
Justinianus som ett resultat av kristendomens interna problem och de olika heretiska grupper som uppstod
i sin barm, huvudsakligen Nestorianismen.

Före detta försvinnande dyker upp Harran, söder om det moderna Turkiet, som förklarades romersk koloni av
Commodus i 214 och Justinianus I förskönade den och byggde en mur kring den vilket ledde till att det blev
ett viktigt centrum för social hedniska hellenistiska kulturen i den religiösa meningen. Den fick ganska
snart en enorm vetenskaplig potential genom biblioteket som fanns där och som välkomnade många av dem som
lämnade Alexandria och även Aten. Stängningen av Aten har redan nämnts och Alexandria försvinner som ett
resultat av mycket kontroversiella händelser.

Alexandrias stora bibliotek i Alexandria, så kallades så för att skilja den från sin mindre syster
biblioteket i Serapeion, grundades av de första ptoleméernas för att bidra till att upprätthålla grekiska
civilisationen i den mycket konservativa egyptiska civilisationen som omgav den alexandriska staden. Även
om det är sant att Demetrio de Falero flytten till Alexandria (år 296-295 f Kr.) står i relation till
bibliotekets omorganisation, är det också sant att åtminstone planläggningen av denna institution
framställdes under Ptolemaios I Soter (dog omkring 284 F Kr.) och att arbetets slutförande och dess
anslutning till museet var Ptolemaios II Filadelfus verk.

Förstörelsen av Alexandrias bibliotek är en av de tvistefrågorna i den västerländska civilisationen, den
tilldelas romerna, kristna egyptier eller muslimer, beroende på källan. Det finns ett mycket intressant
citat som används i denna diskussion: ”När kalifen Umar hänvisade till Alexandrias bibliotek sade han:
’Om det inte innehåller mer än det som finns i Koranen, är då den värdelös och måste brännas, om det
innehåller mer, är det dåligt, och det är också nödvändigt att bränna ner det.’” Det är helt omöjligt att
citatet är korrekt, för att när Umar föddes hade biblioteket varit försvunnen i nästan tre århundraden.

Oberoende vem som bär skulden, kristna eller muslimer, bör bibliotekets försvinnande placeras någon gång
mellan det tredje århundradet och fjärde århundradet, troligen skadad till följd av flera stora
jordbävningar, eller kanske i 273 då kejsarn Aurelianus tog och plundrade staden, eller när Diocletianus
gjorde samma sak i 297. Syster biblioteket i Serapeion, efterföljaren till det stora biblioteket,
plundrades eller åtminstone tömdes år 391, när kejsaren Theodosius den Store beordrade förstörelsen av
hedniska tempel i Ptolomeernas stad.

Theodosius den Store som svar på en begäran från Alexandrias patriark skickade ett dekret där man förbjöd
hedendom i Egypten år 391. Alexandrias patriark, Theophilus, främjade ett uppror under vilken anfölls
Serapis tempel eftersom Diocletianus, efter plundringen av staden, hade inrättat i sin ära ett minnes
pelare i sin egenskap av levande gud, och denna kejsare personifierade förföljelsen av kristna, så i
platsen invigdes istället en kyrka tillägnad Johannes Döparen och fanns kvar tills den arabiska
erövringen.

Nära Harran finns Edessa, Khorasans huvudstad i norra Irak som också blev ett centrum för kunskap genom
att välkomna främst nestorianerna, denna center stängdes och löstes upp av kejsaren Zeno som ett resultat
av bannlysningen deklarerade av Efesos råd.

Stängningen av Harran och Edessa resulterade i överföringen av det vetenskapliga centrum till en ny stad,
Gundishapur i nordvästra Persien, som grundades av den persiska sasanid Shapur I år 271, ungefär samtidigt
som staden grundas, skapas en akademi där man studerade medicin, filosofi, teologi och vetenskap.

År 630 erövrades det sasanidiska riket av muslimerna, som inte bara respekterade staden och dess akademi
men främjade dess utveckling genom att bjuda dit Indiens mest kunniga som hade erövrats år 711. År 790
flyttar kalifen Harun al Rashid akademin till Bayt al Hikma komplex och den uppnår sina gyllene år med
hans efterträdare kalifen al Mamun (813/833). I Bayt al Hikma komplexet fanns det flera studier som ägnade
sig åt översättning av texter från både latin och grekiska som persiska och hindi, precis som i Dar al
Hikma som skulle överleva fram tills mongolerna förstörde den i 1258.

Just i Cordoba under Al Haken II regeringstid, grundades ett bibliotek som sägs innehöll 400 000 exemplar,
i verkligheten vet vi idag att man brukade ange sådana siffror som en vägledande information om storleken.
Den information vi har fått baserade på index och beskrivningar placerar siffran mellan 40 000 och 50 000
exemplar. Det här är något gemensamt med andra antika bibliotek som man hävdat att de hade 400 000
exemplar när de faktiskt innehöll en tiondel.

Cordobas bibliotek hade en skriv avdelning med personal som arbetade med att kopiera text, rita miniatyrer
och bokbindare, namnen på de två viktigaste personer som arbetade md att kopiera text är kända: Lubna, Al
Haken II:s sekreterare och Fatima. Enligt krönikörerna kunde man hitta i en förort till staden omkring
hundra sjuttio kvinnor som arbetade med kopiering av böcker, vilket ger en uppfattning om den kulturnivån
som kvinnorna i Cordoba uppnådde vid denna tidpunkt.

Biblioteket hade också agenter som reste runt med uppdraget att titta på och köpa nya böcker i Kairo,
Bagdad, Damaskus och Alexandria. Från biblioteket subventionerade den andalusiske kalifen inte bara
författare och forskare i Al-Andalus, men i hela världen. När han fick veta att Abu al-Faraj hade börjat
sin berömda antologi av poesi och arabiska sånger (The Book of Songs), skickade han honom tusen guldmynt
för att få en kopia. Isfahani skickade en speciell version där det fanns släkten Umayyads släktforskning
eftersom Al Haken, som läste och gjorde noteringar på många av de tusentals böcker i biblioteket, var en
av de skickligaste släktforskare som har haft denna disciplin, han är fortfarande idag den största av
alla.

Vetenskap och litteraturs utveckling berodde på de förmåner som kaliferna gav de invandrade österländska
specialister, eftersom abbasiderna förföljde obevekligt alla som utvecklade kunskap bortom grunderna som
behövdes för att lösa de legala och religiösa problemen. Detta ledde till att i Cordoba och i allmänhet i
den andalusiska världen blomstrade vetenskap och konst på ett sätt som sällan har setts i mänsklighetens
historia och man kan påstå med dokumenterade fakta att den västerländska kulturen som helhet är en följd
av spridningen av denna kunskap.

Den andalusiska kulturens spridning i Europa försäkrades tack vare de mozarabiska munkarnas kontinuerliga
resor till den kristna Spanien. Men det var inte bara munkarna som kom till al Andalus, många europeiska
forskare gjorde sina ”doktorsexamen” i al Andalus. Vi vet till exempel att Gerbert i Aurillac, senare
Sylvester II, under åren 967-969 ägnade sig åt att samla de matematiska kunskaperna i al Andalus från sin
bostad i stiftet Vich som härskades under dessa år av Aton. Under dessa år användes redan
numreringssystemet som nu är i kraft i västvärlden. När det gäller fysik och kemi hittar vi liknande fall
i dag, det är erkänt till exempel att Galileos teleskop egentligen kom från den holländske Lippeheide,
men fortfarande är man ovillig att erkänna att denna kunskap kom från al Andalus där det fanns redan
teleskop i det elfte århundradet frukten av den cordobesiske Ibn Firnas arbete med linser och ibn Haythams
optiska studier.

Roger Bacons citat om glasögonen är enkel återanvändning av Haythams arbete (död 1039), vars forskning
citerar Roger Bacon, som dog 1292. Man citerar ofta Robert Boyle från sextonhundratalet, som skapare av
Kemin, men ett stort antal muslimska kemister, inklusive Razi, Jabr, Biruni och Kindi, genomförde
kemivetenskapliga experiment cirka 700 år före Boyle. Durant skriver att muslimerna introducerade
experimentmetoden i denna vetenskap och Humboldt ser muslimerna som grundarna av kemin.

Detta är något transcendental, eftersom det fortfarande hävdas att den empiriska vetenskapen föddes under
sextonhundratalet, men muslimska vetenskapen från Jundishapur till Cordoba var helt modern och empirisk.
Grekisk vetenskap var helt spekulativ, deras modeller var ideologiska filosofiska och ingen arbetshypotes.
I den muslimska eran däremot tas upp hypoteser och man arbeta för att uttrycka dem i matematiska teorem,
som i många fall kom från grekerna, alla framsteg görs på det existerande, men den väsentliga algebran är
en utveckling av den muslimska eran.

Medicin var i händerna på mozaraberna, som hade lärt det från islamiska skolor fram till mitten av nionde
århundradet. Vid den här tiden anlände österländska läkare som tog över från de kristna läkare och ett
sekel senare anpassades den österländska översättningen av Dioscorides till al Andalus botaniska
terminologi, tack vare ett samarbete mellan den judiska specialisten Hasday ibn Saprut, den bysantinska
munken Nicholas, Istifan ibn Basils efterföljare och den muslimska läkaren Ibn Yulyul. Denna botaniska
sammanställning hade tio gånger flera specimen i sitt innehåll och många flera illustrationer som inte
tidigare fanns.

Ett liknande fall är astronomin, vi får inte glömma Thabit ibn Qurra, född i Harran men arbetade mestadels
i Jundishapur (dog år 901). Han betraktas som uppfinnaren av astrolabium, vilket naturligtvis kom senare
till al Andalus där den omvandlades genom al Zarqali och Maslamas arbete till en universell tabell
(Toledos astronomiska tabeller) och azafea (1), som var mycket mer exakt och mycket bättre tekniskt. Deras
arbete fortsatte med Ishaq ibn Hunain, som dog 911, han var son till Hunain ibn Ishaq, (dog i 873) en
kristen nestorianöversättare som översatte många av de medicinska böckerna. Toledos astronomiska tabeller
användes i Europa som en stjärnkatalog fram till 1700-talet.

När det gäller utbildning måste vi säga att Abderrahman III grundade 27 offentliga skolor där forskare
undervisade gratis de fattiga och föräldralösa i utbyte mot attraktiva löner, han också påbjöd
obligatorisk undervisning för alla barn.

Vi kan påstå med fakta i handen att de första europeiska universitets ”texter” kom från al Andalus, vi
vet till exempel att inom filosofin använde man ”Kommentarer till Aristoteles filosofi” av Ibn Rush, inom
fysiken användes Ibn Haythams skrifter, naturligtvis Cordobas ”Dioscorides” var en skatt i botanik studier
och astronomiska observationer möjliggjordes genom instrument som skapades i al Andalus, nämligen de
Alfonsinska tabellerna och algebra som utvecklades av muslimer.

Till och med pastan som man påstår vara italiensk kan men många dokument bevisas att den infördes genom
muslimer från Sicilien. Vi vet också idag att Marco Polos resor inte är sanna, eftersom han inte nådde
längre än till Syrien i sina resor.

Vi kan också nämna att de olympiska spelen omstartades redan i Purchena, Spanien 1569 av Aben Humeya innan
Pierre de la Coubertin. Detta unika historiska sportevenemang minns årligen sedan 1993 i kommunen Purchena
(Almería) varje första helg i augusti. Om denna händelse, av tydlig olympisk härkomst, sade Juan Antonio
Samaranch, president för Internationella olympiska kommittén fram till 2001: ”Aben Humeyas moriska spel
skulle återskapa den saknade länken i kedjan mellan antiken och den moderna världen.”

Det som är uppenbart idag är att överföringen av vetenskaplig och teknisk kunskap från Al Andalus var
enorm och det genomfördes inte bara genom studieresor till Al Andalus, men mycket tvingades fram genom de
olika utvisningarna av judarna och morerna. Tekniken med bearbetning av ull genom hydrauliska mekanismer,
till exempel, ledde till en enorm ekonomisk återuppbyggnad av Tunisien under sjuttonhundratalet och
artonhundratalet, liksom jordbruksmetoder som fortfarande idag representerar en viktig del av landets
ekonomi.

Anteckningar:

1. Azafea (även kallad al-safîha) är ett astronomiskt observationsinstrument samt en analog dator som är
användbar för att lösa problem med sfärisk astronomi och astrologi. Azafea tillåter beräkning och
astronomisk observation i någon markbunden latitud (universalinstrument).