Andre Vltchek – rebelion.org

För hundra år sedan skulle ha varit otänkbart att se ett par muslimer gå in i ett café eller ombord på ett
kollektivtrafikfordon och sedan spränga sig och dödade dussintals människor. Eller massakrera personalen på en
satirisk tidskrift i Paris! Saker som dessa hände helt enkel inte.

När man läser Edward Saids memoarer, eller om du pratar med gamla män och kvinnor i östra Jerusalem, är det
uppenbart att det palestinska samhället var till stor del sekulariserad och måttliga. De oroade sig om livet,
kulturen och även mode, snarare än religiös dogm.

Detsamma kan sägas om många andra muslimska samhällen, som i Syrien, Irak, Iran, Egypten och Indonesien. Gamla
foton talar för sig själva. Därför är det mycket viktigt att titta noga, om och om igen, de gamla bilderna.

Islam är inte bara en religion, det är också en fantastisk kultur, en av de mest utbredda på jorden, vilket har
berikat vår mänsklighet med några av de viktigaste vetenskapliga och arkitektoniska landvinningar och otaliga
upptäckter inom medicin. Muslimer har skrivit utsökt poesi och komponerat vacker musik. Men framför allt, har de
utvecklat några av de första sociala strukturerna i världen, inklusive stora offentliga sjukhus och några av de
första universitet, bland annat universitetet i Qarawiyyin i Fez, Marocko.

Idén om den ”sociala” var naturligt för många muslimska politiker, och om väst inte hade ingripit så brutalt för
att störta vänster regeringar och sätta på tronen fascistiska allierade till London, Washington och Paris,
nästan alla muslimska länder inklusive Iran, Egypten och Indonesien, skulle förmodligen varit idag socialister,
ledda av en grupp moderata ledare, de flesta av dem sekulariserade.

Förr i tiden gjorde upprör ett antal muslimska ledare mot västvärlden kontroll, och framstående gestalter som
Indonesiens president, Sukarno Ahmet, stod nära de kommunistiska partierna och deras ideologier. Sukarno var även
med i skapandet av en global antiimperialistisk rörelse, den Alliansfria Rörelsen, som offentligt definierades i
Bandung-konferensen i Indonesien 1955.

Detta står i skarp kontrast till de kristna österländska konservativa eliten, som oftast kände sig mycket bekväma
med de fascistiska och kolonialistiska härskarna med monarkier, handlare och stora företagsoligarker.

För Imperiet var förekomsten och popularitet hos progressiva, marxistiska muslimska härskare som styrde
Mellanöstern eller resursrika länder som Indonesien, något klart oacceptabelt. Om de bestämde sig för att
utnyttja naturresurserna för att förbättra levnadstandarden för sitt folk, vad skulle finnas kvar för Imperiet
och deras bolag? Det var nödvändigt att stoppa dem med alla medel. Islam delades och infiltrerades av radikala
och antikommunistiska figurer som inte brydde sig om sitt folks välfärd.

Nästan alla radikala rörelser i islam idag, var som helst i världen, är kopplade till wahabismen, en
ultra-konservativa och reaktionära sekt av islam som kontrolleras av politiken i Saudiarabien, Qatar och andra
pålitliga västvärldens allierade i Persiska viken.

Vi citerar Dr Abdullah Mohammad Sindi:

”Det är historiskt bevisat att utan brittisk hjälp varken wahabismen eller Sauds Hus skulle existerar idag.
Wahabismen är en fundamentalistisk-brittisk rörelse inspirerad av islam. Genom sitt försvar av Sauds familjen
stöder USA också wahabismen, direkt och indirekt, oberoende av terrorattackerna den 11 september 2001.
Wahabismen är våldsam, högerinriktad, ultrakonservativa och stel, extremist, reaktionär, sexistiskt,
hatiskt … ”

Västvärlden gav sitt fulla stöd till wahabiterna på 1980-talet. De manipulerades, finansierades och beväpnades,
efter att Sovjetunionen lämnade Afghanistan efter ett bittert krig som varade från 1979 till 1989. Som ett
resultat av detta krig kollapsade Sovjetunionen, utmattad, både ekonomiskt och psykiskt.

Mujahedinerna som kämpade mot de sovjetiska soldater och Kabuls vänsterregering, uppmuntrades och finansieras av
väst och dess allierade. De kom från den muslimska världens alla hörn för att bekämpa ett heligt krig mot de
kommunistiska otrogna.

Enligt uppgifter från utrikesdepartementet i USA:

”Grupper från den så kallade afghanska araber och utländska kämpare ville föra jihad mot de gudlösa
kommunisterna. Bland dem uppmärksammades en ung saudisk man vid namn Usama bin Ladin vars arabiska gruppen så
småningom blev al-Qaida”.

Muslimska radikala grupper som skapades och distribueras på flera muslimska länder av väst är en del av al-Qaida
och, mer nyligen, av IS (grupp också känd som ISIS). IS är en extremistisk armé som föddes i ”flyktingläger” vid
den syriska/turkiska och syriska/jordanska gränsen, och finansierades av Nato och väst för att bekämpa Bashar
al-Assads (sekulära) syriska regering.

Dessa implanterade radikala grupper har tjänat flera syften. Väst använder de som legosoldater i krigen de
utkämpar mot deras fiender, som är de länder som fortfarande kämpar mot Imperiets absoluta dominans av världen.
Senare, när dessa extremistiska arméer ”blir helt utom kontroll” (och alltid kommer att bli så…) kan de tjäna
som fågelskrämmor och motivering för ”kriget mot terrorismen” eller, som när IS tog Mosul, som en ursäkt för
förnyelse av västerländska truppers närvaro i Irak.

Berättelser om radikala muslimska grupper har ständigt paraderade genom förstasidorna i tidningar och
tidskrifter, och på tv-skärmar för att påminna läsarna ”hur farligt egentligen är världen”, ”hur viktigt är den
västerländska delaktighet” och, följaktligen, hur viktig övervakningen är, hur nödvändiga säkerhetsåtgärderna är,
liksom de enorma budgeterna för ”försvars” krig mot så många skurkstater.

Från att vara en lugn och kreativ civilisation, med en tendens till socialismen, finner vi de muslimska nationer
och islam själv plötsligt urspårad, bedragen, manipulerad, infiltrerad av främmande religiösa ståndpunkter och
konstiga ideologier och förvandlat av västerländska ideologer och propagandister till ett ”enormt hot”, den
yttersta symbolen för terrorism och intolerans.

Situationen har blivit helt groteskt, men man kan inte skratta åt det. Alltför många människor har dött till
följd, mycket har förstörts!

Indonesien är ett av de mest slående historiska exempel i hur dessa förstörelsemekanismer av progressiva
muslimska värden faktiskt fungerar.

Under 50-talet och början av 60-talet var USA, Australien och väst i allmänhet, alltmer ”oroliga” om presidenten
Sukarnos antiimperialistiska och progressiva inställning och Indonesiens kommunistpartis (PKI) ökande
popularitet. Men även mer oroliga för den progressiva, socialistiska och måttliga inslag i den indonesiska
Islam, som allierade sig alltmer tydlig med de kommunistiska idealen.

Kristna antikommunistiska ideologer och ”planerare”, bland dem den berömda jesuiten Joop Beek, infiltrerade
Indonesien. De skapade underjordiska organisationer, vissa med paramilitära ideologier, som hjälpte väst att
planera statskuppen 1965 som dödade mellan 1 och 3 miljoner människor.

Tillverkad i väst, den extremt effektiva antikommunistiska och antiintellektuella propaganda som spreds av Joop
Beek och hans kohorter, även hjälpte att hjärntvätta många medlemmar av muslimska organisationer och uppmanade
dem att gå med i elimineringen av vänstern, omedelbart efter kuppen. Få visste att islam, inte bara kommunismen,
hade valts som det viktigaste målet för den pro kristna och västerländska ”femte kolumnen” inom Indonesien, mer
exakt, målet var den vänsterinriktade liberala islam.

Efter kuppen 1965, den fascistiska diktatorn, general Suharto, sponsrad av väst, använde Joop Beek som sin
huvudrådgivare. Han fick också ideologiskt stöd av Beeks ”lärjungar”. Ekonomiskt etablerade regimen starka
relationer med affärs pampar, främst kristna, bland andra, Liem Bian Kie.

I världens folkrikaste muslimska land, Indonesien, utelämnades muslimerna, deras ”opålitliga” politiska partier
som var förbjudna under diktaturen, och båda politiken (i hemlighet) och ekonomin (öppet) föll under strikt
kontroll av den västinriktade kristna minoritet. Idag styr denna minoritet ett komplext nätverk av giftiga
antikommunistiska krigare, karteller och företagmaffior nära kopplade, media och utbildning, inklusive privata
religiösa skolor och korrupta religiösa propagandister (många spelade en viktig roll i 1965 massakern) och andra
samarbetspartners både inom den lokala regeringen och i den globala.

Islam i Indonesien har reducerats till en tyst majoritet, mestadels fattiga och utan betydande inflytande. De
dyker upp på de internationella rubriker enbart när dess frustrerade militanta klädda i vitt går ut för att
förstöra barer eller när deras extremister, många relaterade till mujahedin och sovjet-afghanska kriget, hotar
nattklubbar, hotell eller restauranger på Bali och Jakarta.

Men är det verkligen de som gör allt detta?

Indonesiens före detta president och progressiv muslimsk imam, Abdurrahman Wahid (utvisad från sitt uppdrag av
eliten), en gång sa till mig: ”Jag vet vem som sprängde Marriott Hotell i Jakarta. Det var inte en attack av
islamister, det var Indonesiens säkerhetstjänster för att motivera sin existens och budget, samt att behaga
väst.”

”Jag skulle säga att den västerländska imperialismen har inte bara etablerat en allians med dessa radikala
fraktioner, men helt enkelt att de skapade dem” sade han i London en vän till mig, den intellektuell progressiva
muslimska ledare, Ziauddin Sardar.

Han fortsatte: ”Vi måste inse att kolonialismen gjorde mer än bara att skada de muslimska nationer och kulturer.
Den spelade en viktig roll i förtrycket och slutligen försvinnandet av de muslimska kulturers kunskap och
lärande, tänkande och kreativitet. Det koloniala mötet började med att tillägna sig Islams kunskap och inlärning
vilket blev grunden för den ”europeiska Renässansen” och ”Upplysningen” och så småningom utrota denna kunskap
och inlärning i muslimska samhällen och i deras egen historia. De gjorde det genom att både avlägsna det
fysiskt, förstörelse och stängning av läroanstalter, förbud mot vissa typer av inhemsk kunskap, dödande av
lokala tänkare och forskare, och omskrivningen av historien som den västerländska civilisationens historia där
inordna som sekundära andra civilisationers historia.”

Från de hoppfulla åren efter andra världskriget fram till den nuvarande totalt mörker, har vi gått igenom en
lång och fruktansvärd resa!

Den muslimska världen är sårad, förödmjukad och förvirrad, nästan alltid på defensiven.

Missförstådd av utlänningar och ibland även av sitt eget folk, ofta tvingas det förlita sig på västerländska och
kristna världsbilder.

Det som gjorde Islams kultur så attraktiv, tolerans, lärande, engagemang i folkets välfärd, har skurits bort
från det muslimska riket, förstört från utlandet. Det som blev kvar var bara religionen.

Nu styrs de flesta muslimska länder av despoter, av militära gäng eller korrumperade ledare. Alla dem med nära
relation till väst, med deras system och intressen.

Precis som de gjorde med andra stora nationer och imperier i Central- och Sydamerika och i Afrika, gjorde de
västerländska inkräktarna och bosättare med de stora muslimska kulturer, de lyckades med att helt förinta det.

Det som ersatte det var ingenting annat än girighet, korruption och brutalitet.

Det verkar som att allt som bygger på olika grunder än det kristna reduceras till damm av Imperiet. Endast de
största och mest resistenta kulturer fortsätter att överleva.

Närhelst ett muslimskt land försöker att återgå till sitt väsen, att leva på sitt eget sätt, socialistisk eller
med social inriktning, oavsett om det är Iran, Egypten Indonesien, eller mer nyligen, Irak, Libyen eller Syrien,
de angrips, förtrycks och förstörs hård och brutalt.

Folkets vilja krossas hänsynslöst, och resultatet av demokratiska val störtas.

Under decennier har Palestina nekats frihet och grundläggande mänskliga rättigheter. Både Israel och Imperiet
spottar på deras rätt till självbestämmande. Det palestinska folket är innesluten i ett ghetto, förödmjukade och
mördad. Religionen är allt som ett fåtal av dem har kvar.

Den ”arabiska våren” avvek från sin väg och slutade nästan överallt, från Egypten till Bahrain, med de gamla
regimerna och militärens återvändande till makten.

Precis som afrikanerna betalar muslimerna ett fruktansvärt pris för att vara födda i länder med rika
naturresurser. Men de också behandlas brutal för att de har, tillsammans med Kina, den största civilisationen i
historien, som förmörkade alla kulturer i väst.

Kristendomen har plundrat och förgripit sig på världen. Islam, med dess stora sultaner såsom Saladin, stod emot
inkräktarna och försvarade de stora städerna Aleppo och Damaskus, Kairo och Jerusalem. Men totalt sett var de
mer intresserad av att bygga en stor civilisation än av plundring och krig.

Nu nästan ingen i väst vet ingenting om Saladin och inte heller om den muslimska världens stora vetenskapliga,
konstnärliga och sociala landvinningar. Nu är alla ”kunniga” om IS. Naturligtvis känner de IS bara som en
”islamisk extremistgrupp” inte som den större väst verktyg som används för att destabilisera Mellanöstern.

”Frankrike sörjer” journalisternas död i kontoren för den satiriska tidskriften Charlie Hebdo (förvisso ett
fruktansvärt brott!). I hela Europa avbildas återigen Islam som brutal och militant, inte väst med sitt
post-korståg, med dess kristna fundamentalistiska läror som fortsätter att störta och massakrera alla moderata,
sekulära och progressiva regeringar och system i den muslimska världen, som lämnar muslimer i händerna på galna
fanatiker.

Under de senaste fem decennierna har cirka 10 miljoner muslimer dödats eftersom deras länder antingen
underkastade sig inte Imperiet, tjänade inte den villkorslöst, eller helt enkelt var i väg. Offren var
indoneser, irakier, algerier, afghaner, pakistanier, iranier, jemeniter, syrier, libaneser, egyptiska, eller
medborgare i Mali, Somalia, Bahrain och många andra länder.

Väst skapade de mest fruktansvärda monster, investerade miljarder dollar i dem, beväpnade dem och gav dem
avancerad militär utbildning, och sedan släppte de loss.

De länder som producerar terrorismen, Saudiarabien och Qatar, är några av väst närmaste allierade och aldrig har
blivit straffade för export av terrorism i hela den muslimska världen.

Stora muslimska sociala rörelser som Hizbollah, som för närvarande deltar i ett krig till döds mot IS, men också
håller ihop Libanon i deras kamp mot den israeliska invasionen, är på ”terroristlistan” sammanställd av väst.
Det förklarar en hel del, om man är villig att uppmärksamma det.

Utifrån Mellanösterns perspektiv verkar det som väst, liksom under korstågen, syftar till att fullkomlig
förstöra de muslimska länder och muslimska kulturen.

När det gäller den muslimska religionen accepterar Imperiet enbart dess mest skamliga aspekter, de som
accepterar extrem kapitalism och deras dominerande globala ställning i väst. Den enda tolerabla klichén av islam
är den av väst och deras allierades tillverkade i Persiska viken, som syftar till att bekämpa framsteg och
social rättvisa, den som slukar sitt eget folk.

Anteckningar:

Andre Vltchek är en romanförfattare, filmskapare och undersökande journalist. Han har följt krig och konflikter
i dussintals länder. Resultatet är hans senaste bok: ”Kampen mot västerländska imperialismen”. ”Pluto”
publicerade sin dialog med Noam Chomsky, ”Västvärldens Terrorism”. Hans berömda politiska bok ”Point of No
Return” har återutgivits.

Oceania är hans bok om den västerländska imperialismen i södra Stilla havet. Hans provocerande bok om post
Suharto era i Indonesien och den fundamentalistiska marknadsmodellen heter ”Indonesien – Rädslas skärgård”. Hans
dokumentär ”Rwanda Gambit” är berättelsen om Rwanda och den Demokratiska republiken Kongos plundring. Efter att
ha bott i många år i Latinamerika och Oceanien, bor Vltchek och arbetar i östra Asien och Afrika.

Källa: http://www.counterpunch.org/2015/01/09/who-should-be-blamed-for-muslim-terrorism/