Den 23 februari drog människorättsorganisationen Amnesty International tillbaka statusen som ”samvetsfånge” från Kremls främsta
motståndaren, Aleksej Navalnyj, för närvarande fängslad i två och ett halvt år i en fängelsekoloni i staden Pokrov, 85 km från
Moskva. Amnesty erkände honom som ”samvetsfånge” i slutet av januari, efter hans arrestering när han återvände till Ryssland från
Tyskland, där han återhämtade sig från sin förgiftning i augusti 2020.

Navalnys följe säger att beviljandet eller icke kvalificeringen som samvetsfången ”betyder varken bu eller bä” och att Amnestys
engagemang till förmån för Aleksej Navalnyj (genom en framställning som kräver att han ska frigöras) syftar bara till att
marknadsföra Amnesty för att göra det möjligt att samla in fler donationer. Den ryska oppositionen är övertygad om att Amnesty har
låtit sig manipuleras av Kreml representanter som har bombarderat det med tusentals anti-Navalnyj meddelanden, och Amnesty verkar
delvis hålla med dem.

Upprepade rasistiska attacker mot tjetjenerna

Ack, om det är möjligt att det fanns en utstrykningskampanj som organiserats av Kremls media, så är faktum att Alexei Navalnys kurs
och deklarationer bygger på den mest totala intoleransen. Bortsett från centralasiatiska migranter, som han inte kallar något annat
än ”chuchmeks” (en rasistisk kränkande term), är det tjetjenerna som blivit hans favorit måltavla. Det är dessutom mycket
symboliskt att Amnestys beslut att inte längre betrakta Aleksej Navalnyj som ”samvetsfånge” kom den 23 februari, årsdagen för den
stalinistiska regimens utvisning av tjetjenerna 1944, som den ryska motståndaren alltid förklarade och försökte rättfärdiga med en
envishet som förtjänar en bättre användning.

Mer än en gång har han på sociala medier antytt att ”tjetjenerna kämpade för Hitler” under andra världskriget. Minst tre av hans
inlägg som innehåller sådana påstående finns fortfarande tillgängliga på hans Twitter- och Facebook-konton, den senast från 2016.

Det faktum att han inte brydde sig om att ta bort dem eller åtminstone göra dem privata, bevisar att han främjar envis stalinistiskt
hat och propaganda. Med tanke på att anklagelserna om ”samarbete” mellan tjetjenerna och tyskarna erkändes också som förtal av den
första ryska presidenten Boris Jeltsin som av hans efterträdare Vladimir Putin, borde det inte vara tänkbart att be om en ursäkt för
ett fullständigt utvisande av ett helt folk, varav hälften var minderåriga?

Som Nikita Khrushchev sa i sitt berömda tal till Sovjetunionens kommunistiska partis 20:e kongress den 25 februari 1956, ”inte bara
andan hos en marxist-leninist, utan också hos den som tillhör en sund person, kan inte acceptera denna situation: hur kan man skylla
hela nationer, inklusive kvinnor, barn, äldre, kommunister och medlemmar av Komsomol, för enstaka individer eller gruppers fientliga
handlingar och göra dem föremål för massivt förtryck, deprivation och lidande?”

Frågan är desto mer relevant eftersom de totala etniska utvisningarna som utfördes under Stalin betraktas som folkmord enligt lagen
som undertecknades av Boris Jeltsin den 26 april 1991, som ändrades av honom själv den 1 juli 1993 och som är fortfarande i kraft.
Forskare som den franska historikern Stéphane Courtois bekräftar också att ”dessa utvisningar har en obestridlig folkmordskaraktär”.
Detsamma gäller för Europaparlamentet som den 26 februari 2004 betecknade utvisning av tjetjenerna som folkmord.

Alexei Navalnys attacker mot den tjetjenska minoriteten, som redan allvarligt förtrycks av Kreml och dess vasall på plats Ramzan
Kadyrov, är inte begränsade till dessa episoder. Den 14 maj 2015, kommenterade Nalvanyj den ryska finansministeriets plan att ge
rabatt på bilförsäkringspremien för stora familjer men en tweet: ”Med andra ord måste vi alla betala för tjetjenerna.”

Således uttryckte han rasistiska fördomar genom att föreslå att bland hundra folkgrupper i Ryssland och dess 145 miljoner invånare
skulle endast tjetjenerna dra nytta av den nämnda rabatten. Om detta är inte ett hat uttryck vad är det?

Tidigare, den 12 oktober 2012, hävdade Aleksej Navalnyj att ”deras etnicitet befriar tjetjenska bråkmakare från något rättsligt
ansvar” när alla i Ryssland vet att det är precis det omvända. Det är så ledamoten i det ryska mänskliga rättighetens organisation,
Memorial, den kända Svetlana Gannushkina, observerade 2006 att ”varje tjetjen är skyldig så länge han inte kan bevisa sin oskuld”.

År 2010 upprepade advokaten Mourad Moussaev, välkänd i Ryssland, samma åsikt: ”Att vara tjetjen är nästan alltid en försvårande
omständighet. I våra domstolar är det inte lätt att skydda en person i allmänhet. Men att skydda någon som är olycklig att vara
tjetjen är en övermänsklig uppgift.”

Ett alltid närvarande ”nationalistiskt förflutet”

Som en bra chauvinist som han är har Aleksej Navalnyj aldrig förnekat sina rasistiska och främlingsfientliga utbrott. Alla hans
tidigare nämnda uttalande är fortfarande fritt tillgängliga på hans officiella konton. När hans försvarare halvhjärtat erkänner
”hans nationalistiska förflutna” glömmer de att påpeka att tills annat har bevisats är det också hans nuvarande inställning.

De här inläggen är faktiskt inte från början av 2000-talet som hans hatfulla videor mot migranter på Youtube, utan från mitten av
2010. De är därför mycket nya och det finns inget som säger att han har förändrats till det bättre på detta område.

Naturligtvis kan vi bara beklaga det godtyckliga gripandet av Aleksej Navalnyj och önska hans snabba frigivning. Men för Rysslands
och hans egen skull är det viktigt att inte blunda för hans rasistiska kommentarer. Kanske kommer han en dag att ifrågasätta sin
reaktionära tro som han aldrig har förnekat offentligt.

Anteckningar:

Amnesty International avvisar påståenden om att dess beslut var en reaktion på yttre påtryckningar i ett inlägg. Amnesty förklarar
att den definierar en samvetsfånge som ”en person som berövats sin frihet enbart på grund av sin övertygelse, eller av
diskriminerande skäl kopplade till hans etniska ursprung, sexuella läggning, kön eller något annat kännetecken av hans identitet och
som inte tillgripit våld eller förespråkade hat eller våld”.

Amnesty använde termen efter Aleksej Navalnys arrestering ”för att betona den orättvisa fängelset och för att insistera på att vi
fördömer de ogrundade anklagelserna mot honom. Vår ståndpunkt om de förkastliga handlingarna från de ryska myndigheterna har inte
förändrats.”

Icke desto mindre ”med tanke på att han tidigare har gjort uttalanden som är en uppmaning till hat som kan utgöra uppmuntran till
diskriminering, våld eller fientlighet” och ”att han inte har, enligt Amnesty Internationals vetskap, offentligt fördömt det”,
detta ”passar inte med vår definition av en samvetsfånge”, därav valet att inte hänvisa till den ryska motståndaren genom detta
uttryck. ”Det borde inte finnas någon förvirring: ingenting som Aleksej Navalnyj har sagt tidigare berättigar sitt nuvarande
kvarhållande, vilket är rent politiskt motiverat” avslutar Amnesty, som avser att fortsätta att kämpa för hans omedelbara
frigivning.

Dagun Deniev är magisterstudent i ryska språk, litteratur och civilisation vid Genèves universitet. Han är rysk flykting av
tjetjenskt ursprung bosatt i Schweiz och författare till ”Anteckningsböcker för en avvisad asylsökande”. (Edilivre, 2020).