Ashok Swain – The New Arab

 

Under det senaste decenniet har den globala extremhögern förändrats på stora sätt. Tidigare var det mest inriktat på vit supremacism och europeisk nationalism. Men nu bildar den allianser med icke-europeiska grupper, framför allt hindunationalister i Indien.

Denna växande koppling mellan Hindutva och högerextrema rörelser i USA och Europa väcker allvarliga frågor om hur den moderna fascismen anpassar sig bortom rasgränserna.

Denna koppling är inte ny. Förhållandet mellan hinduistisk nationalism och europeisk fascism går tillbaka till tidigt 1900-tal.

På den tiden förband idén om en ”arisk ras” tyska nationalister med privilegierade kasthinduer, som ansågs ha en gemensam härkomst.

Vissa europeiska tänkare, som Savitri Devi Mukherji, stärkte denna koppling genom att kombinera hinduisk mystik med nazistiska rasidéer. Hon berömde både det hinduiska kastsystemet och Hitlers vision om en rasstat.

Trots dessa historiska band handlar dagens allians mellan Hindutva och den västerländska extremhögern mer om delade fiender än om delade ursprung. Båda rörelserna främjar islamofobi, motsätter sig sekularism och siktar på en etniskt eller religiöst dominerande stat.

I USA och Europa skyller högerextrema populister på muslimska minoriteter för sociala problem och ser dem som hot. I Indien har Hindutva-grupper, ledda av Rashtriya Swayamsevak Sangh (RSS) och Bharatiya Janata Party (BJP), antagit policyer som riktar sig mot muslimer, kristna och daliter.

Denna delade ideologi har lett till verkliga samarbeten. Till exempel berömde den norske massmördare Anders Behring Breivik Hindutva i sitt manifest, och den holländska högerextrema ledaren Geert Wilders försvarade en BJP-politikers nedsättande kommentarer mot profeten. Andra länkar inkluderar Steve Bannons beundran av Indiens premiärminister Narendra Modi och hindunationalistiska ledare som deltar i högerextrema evenemang som National Conservatism Conference.

En av de mest slående aspekterna av denna konvergens är den ökande närvaron av personer med indiskt ursprung i västerländsk extremhögerpolitik.

Människor som Suella Braverman och Priti Patel i Storbritannien, Kash Patel och Vivek Ramaswamy i USA och Alice Weidels partner i Tyskland (möjligen av tamilskt ursprung) visar hur Hindutva-anpassade eliter har tagit sig in i vita supremacistiska utrymmen. Dessa individer får acceptans genom att stödja nationalistisk, antimuslimsk och anti-invandrarpolitik.

 

En ny multirasfascism?

Denna förändring avslöjar den föränderliga karaktären hos extremhögerpolitik. Historiskt sett uteslöt vit överhöghet icke-européer från makten. Men idag expanderar den globala extremhögern strategiskt.

Hinduisk nationalism fungerar som en modell för en icke-västerländsk rörelse som bygger en majoritetsbaserad stat samtidigt som den upprätthåller religiös och rashierarki. Detta förhållningssätt tilltalar västerländska högerextrema grupper, som också försöker ersätta liberal demokrati med nationalistiska, etno-religiösa stater.

American Sangh (HSS), ett nätverk av Hindutva-organisationer i USA, har spelat en avgörande roll för att stärka dessa band. Grupper som Hindu American Foundation (HAF) och den republikanska hinduiska koalitionen presenterar sig som försvarare av hinduiska rättigheter samtidigt som de ansluter sig till konservativa och islamofobiska drev. Deras inflytande syns i ansträngningarna att stoppa positiv särbehandling och blockera kastskydd på arbetsplatser.

Högerextrema samarbete är också synligt inom publicering och ideologibyggande. Alt-right-förlaget Arktos har hjälpt till att sprida böcker som blandar hinduisk mystik med högerextrema idéer. Dess medgrundare, Daniel Friberg, säger sig ha träffat över hundra inflytelserika personer i Indien, inklusive politiker och religiösa ledare.

Arktos har band till högerextrema partier över hela Europa, inklusive Frankrikes National Front, Tysklands National Democratic Party och Italiens Lega Nord. Personer som den ryske nationalisten Alexander Dugin, som förespråkar en antiliberal världsordning, omfamnas av både amerikanska högerextrema grupper och hindunationalister.

Ett färskt exempel på denna ideologiska koppling är den växande kopplingen mellan Indiens hindunationalistiska nätverk och Sveriges högerextrema Sverigedemokrater. Båda grupperna delar antimuslimsk retorik, vilket man såg när sverigedemokraten Richard Jomshof delade kontroversiella teckningar från en indisk nationalistisk sajt.

Hindutvas växande inflytande inom extremhögern betyder dock inte ett övergivande av rashierarkier. Snarare speglar det ett villkorligt arrangemang där hindunationalister accepteras som underordnade inom ramen för vit överhöghet.

Deras inkludering tjänar vita supremacisters strategiska intressen, men bara så länge de erkänner och verkar inom denna hierarki. Närvaron av högerextrema personer med indiskt ursprung tyder inte på en utspädning av vit supremacistisk ideologi, istället visar den sin förmåga att införliva användbara allierade samtidigt som den bibehåller rasdominans. De som överensstämmer med denna struktur förblir inom fållan, medan de som utmanar den – som Vivek Ramaswamy – snabbt kastas bort.

Det liberala svaret på denna växande allians har i bästa fall varit inkonsekvent. Medan många västerländska liberaler starkt motsätter sig vit nationalism, är de ofta tveksamma till att kritisera hinduistisk nationalism. Denna tvekan kommer från en syn på Indien som ett tolerant och demokratiskt samhälle.

Som ett resultat har Hindutva fått mer legitimitet i den globala politiken, trots att den främjar många av samma extrema politik och ännu värre som den västerländska extremhögern.

Den växande kopplingen mellan Hindutva och den västerländska extremhögern är ett varningstecken. Fascismen utvecklas. Den är inte längre begränsad till vit överhöghet utan bildar allianser med icke-europeiska rörelser som delar auktoritära och utestängande mål.

För att bekämpa denna nya extremhöger måste progressiva erkänna att vit nationalism och hinduisk nationalism är sammanlänkade. Precis som antifascister gör motstånd mot högerextremism i USA och Europa, måste de också utmana Hindutvas inflytande över hela världen.

Kampen mot extremhögerpolitik kan inte isoleras. Att stoppa auktoritär nationalism – oavsett om det är i form av vit överhöghet i väst eller Hindutva i Indien – kräver globalt samarbete. Marginaliserade samhällen måste enas för att utmana ras och religiös överhöghet samtidigt som de försvarar demokrati och pluralism. Framväxten av en multiracial extremhöger är en verklighet som inte kan ignoreras.

 

 

Original text: Welcome to Modi’s India, the training ground for Western fascism