Om något förvånar om Islam genom historien är dess enorma förmåga att anpassa sig. Från Maghreb till Bronx i New York,
som om det vore en tur runt världen, har Islam vuxit och blomstrat i många områden. Många gånger på torra områden,
andra i bördiga fruktträdgårdar, men överallt där Islam dykt upp har aldrig miljön varit likgiltig. Under de senaste
åren har Islam associerats med fruktansvärda saker som lite eller ingenting har att göra med dess andliga bakgrund,
etik och vardagliga praxis.

Islam är en helhetsupplevelse, inte delade i fack som dagens värld skulle vilja. Vi muslimer kan inte bli av med det
så lätt, eftersom vi underkastar Gud varje handling i vår vardag, och vi tackar Gud och Hans profet för det. En
upplevelse som inte lämna oss likgiltiga när vi lever upp vår vardag och som naturligtvis vi projicerar utåt. Därför av
alla samexisterande andlighet är det den som växer mest och förför invånarna från en värld som kvävs av individualism,
egoism och efter sanningen.

Men dessa är tider av glömska (gafla) i stället för hågkomst (dhikr) och vi inte projicerar all dess skönhet och etik
som vi borde. Olika intressen, om vilka vi skulle kunna skriva flera böcker, har lett till att dess betydelse är något
annat än ett överlämnande till Allah och Muhammeds upplevelse. Det är lättare att konsumera prefabricerade och
förskönade budskap än att försöka kommunicera med verkligheten och mångfalden.

Mångfald är ett av nyckelorden för en värld i kris. Att förstå att vi lever i en komplex och mångskiftande värld är ett
måste för en muslim, så ville Allah att vi skulle göra. Annars skulle vi ha skapats i en värld bara för oss och ändå
lever vi i en komplex och mångskiftande plats där vi kan visa att muslimer är fullvärdiga medborgare, villiga att
arbeta för andra.

Invandringen av muslimer till Sverige och konvertering till Islam har skett i många decennier i detta land, ett land
där lagar och regler efterlevs i större grad än många andra länder i Europa. Och även om vi kan ha många synpunkter om
integrationens politik, dess hantering och effekter det finns utan tvekan mekanismer för att integrera sig med
bibehållen svensk-muslim identitet. De utgör våra möjligheter att vara fullt ut en del av det svenska samhällets
mångfald. Eller tror ni verkligen att alla svenskar skapas från samma mönster som den extrema högern och vissa icke så
extrema borgerliga partier vill få oss att tro? Detta innebär att vi inte kan gömma oss bakom ursäkter om okunskap
eller beklagande, vi måste lära oss hur vårt land fungera och använda den kunskap. Vi är den största minoriteten i
landet, och som sådan måste vi arbeta för oss, för andra minoriteter och alla svenskar. Våra segrar är deras även om
många är omedvetna om värdet av det.

För detta ändamål är det grundläggande att vara en fullvärdig medborgare. Vi muslimer som lever i Sverige, med all den
symboliska vikten av ordet, måste ha den medvetenheten. Och denna medvetenhet, oavsett om det just nu är effektivt
eller inte, startar från oss själva. Från vår erfarenhet av de “andra” och respekten till dem samt att ge ”oss” rätt
värde utifrån vår egen gemenskap.

Något är fel när den allmänna åsikten identifierar nästan en halv miljon muslimer med terrorister, lösdrivare,
brottslingar, systemhatare, kvinnoförtryckare och andra mindre trevliga adjektiv. Är det sant? Är vi sådana? Från vår
erfarenhet vet vi att det inte är så, eftersom i den nästan halv miljon muslimer finns det läkare, lärare, jurister,
affärsmän, arbetare och många goda människor som bor, delar och tror, utifrån sin religiösa tro, på den ”andra”, och
som är generösa, öppna och vänliga. Kampen mot gettot måste börja i vårt eget sinne, det är en kamp mot starka
övertygelser och stigmatisering. Det är en kamp mot stereotyper och överdrivande som vi själva skapar och praktiserar.
Ingenting utom vårt ego hindrar oss från att leva vår Islam med större kraft.

Och därför är det en central skyldighet att fullgöra våra plikter som det civila samhället har ålagts oss. Den första
är att känna till det, att respektera det och veta vilka kanaler finns det för ett fullt deltagande som medborgare. För
det andra att använda de mekanismer som vi har rätt till utan att göra oss till offer om besluten är ofördelaktiga för
oss. Och den tredje att träna själva och andra för att kunna uppnå denna medvetenhet, och göra det på ett islamiskt
sätt, det vill säga som en helhet. Denna allmänna opinion, bör kompletteras med andra tvärförslag som vi kommer att
nämna.

För det första måste vi satsa på ett respektfullt och nära samarbete med den offentliga sektorn. Lära känna deras
mekanismer, deras tider och rutiner. Vi måste vara medvetna om att andra medborgare inte har rätt till att försöka
skrämma oss när vi vill leva fullt ut vårt medborgarskap. Vi måste skapa och förstärka sociala nätverk bland oss själva
och bland andra grupper, för att dela erfarenheter och vardagliga upplevelser, ge mer röst åt kvinnor och ungdomar. Vi
måste stärka våra röster genom konsekventa associationer.

Vi lever i en sekulär stat och vi har all rätt att uttrycka, alltid med respekt, vår tro och våra symboler. Men alltid
med tanken att vi inte är de enda och att varje handling ger en reaktion. Detta innebär att avkolonisera oss själva,
från vissa förvärvade symboler och vad ”en muslim måste göra för att vara det.”

För det andra är det angeläget att främja profeten Muhammeds etik som kommer från haditherna, för att även om det
verkar självklart är det inte. Detta är den mest försummade praxis i dagens Islam. Andlighet är väl representerat av
olika strömmar, medan politiken… vi känner väl de konstiga svängningarna mellan Islam och politik under de senaste
femtio åren. Men etiken, en central fråga i Muhammeds lära har glömts bort. Och tro oss när vi säger att om vi
tillämpar hans etik, hans praxis och artighet (adab) skulle vi vara ett exempel i samhället. Från mänskliga relationer
till handel eller miljöförhållanden, profetens etik är en modell för vardagen, det är något grundläggande för
samhället, men också för individen. Låt oss leva ett etiskt och engagerad Islam! Bort från våld, sekterism och blinda
tro.

Det tredje är utbildning i lärofrågor. Detta har glömts bort i våra samhällen. Vi behöver det snabbt, både när det
gäller allmän utbildning för att ta bort att legitimitet som alla myter kring Islam fått som för att forma våra egna
specialister utifrån den islamiska traditionen, men också från den tid och plats vi lever i. Islam formas utifrån de
omständigheterna den existerar i och inte bara utifrån en imitation av det förflutna (taqlid). Det är respekten för vad
vi är, men också vad vi var.

I detta område har engelsmän mycket mer erfarenhet än oss. Initiativ som Zaytuna College startat av Sheikh Hamza Yusuf
eller Cambridge Muslim College av Sheikh Dr Abdelhakim Murad är exempel på det. De är aktuella platser där traditionell
islam är kopplat till de samtida utmaningar som västvärldens muslimer har framför sig. I dessa tider gäller inte
katekeser eller dogmatiska budskap men reflektion, eftertanke och uppriktighet.

Och för det fjärde, främja och upprätthålla samhället, företag och sociala initiativ. Vi måste satsa på modeller för
hållbar tillväxt utifrån en islamisk synpunkt i våra samhällen. Stödja fördelaktiga initiativ som visar respekt för vår
etik och blir förstärkta av dem. Och så kommer vi att kunna ha en röst, för att visa att vi inte är offer, men en
minoritet som tror på framtiden och var och en av samhällets medlemmar. För vi är det, en gemenskap av troende som
utövar och delar mycket likartade värderingar som ibland skiljer sig med några nyanser. Och, denna troendes gemenskap
bör ställa upp för alla, inte bara oss själva.

Denna vilja att ställa upp för hela det civila samhället, så olika i sin tur, är viktigt i arbetet med att leva ut vårt
medborgarskap med full medvetenhet. Att fira andras segrar och glädjen och slåss tillsammans med dem mot orättvisor och
sociala utmaningar. Vi ska erbjuda en del av vår baraka (välsignelser) till andra, eftersom det inte finns något bättre
sätt att få mer av det än att dela den med oss.

Vi har mycket att göra, naturligtvis, men vi är på väg. Det här är några få korta tankar om hur vi kan börja gå en svår
väg för alla och som kan bli en stor välsignelse för miljontals människor. Och i det avseendet satsar Islamiskt Forum
på de värden som vi har försvarat i de senaste 20 år: islam, medborgarskap, demokrati, tolerans och respekt. Först då
kommer vi att vara trogna vår profet Muhammed och Islams fjorton århundradens arv.