Webster G. Tarpley – Red Voltaire

 

Kina varnade officiellt USA om att ett angrepp från Washington mot Pakistan kommer att tolkas som ett angrepp mot Beijing.

Denna varning, en mycket direkt varning, är den första strategiska ultimatum Washington tar emot på mer än ett halvt sekel. Den förra var en varning som Sovjetunionen skickade under Berlin kris, mellan 1958 och 1961. Kinas varning visar det verkliga hotet med allmänna krig som innebär upptrappningen av spänningen mellan USA och Pakistan.

 

”Varje attack mot Pakistan kommer att betraktas som ett angrepp mot Kina”

Efter rapporter, dagarna efter ”Operation Ben Laden”, om Kinas uppmaning till USA att respektera Pakistans suveränitet, Jiang Yu, talesmannen för det kinesiska utrikesministeriet använde presskonferensen den 19 Maj 2011 för att bekräfta kategoriskt Beijings uppmaning att ”respektera Pakistans suveränitet och territoriella integritet.” Enligt Pakistans diplomatiska källor som citerades av Times of India, Beijing ”varnade tydlig för att en attack mot Pakistan skulle betraktas som en attack mot Kina.” Detta ultimatum verkar ha sänts i samband med de strategiska och ekonomiska samtalen som ägde rum i Washington den 9 maj och i vilket den kinesiska delegationen leddes av Kinas vice premiärminister Wang Qishan och statsrådet Dai Bingguo(1).

Varningarna baseras på Beijings kärnvapenstyrkor med tanke på att Kina har omkring 66 interkontinentala missiler som kan i flera fall nå amerikanskt territorium, förutom de 118 medeldistansrobotar, 36 missiler som kan startas från ubåtar och många andra kortdistansrobotssystem.

Det kinesiska ultimatum kom vid Pakistans premiärminister Yusuf Raza Gilanis besök till Beijing. Under besöket tillkännagav värdlandet en omedelbar, gratis leverans av 50 kinesiska jaktplan från sista generationen JF-17-modellen (3). Innan han återvände till sitt land, betonade Gilani vikten av alliansen mellan Pakistan och Kina när han sade: ”Vi är stolta över att räkna Kina bland våra bästa vänner och bekräfta det förtroende som binder oss. Kina kan alltid räkna med att Pakistan kommer att stå vid deras under alla omständigheter … När vi säger att denna vänskap är större än Himalaya och djupare än haven, detta beskriver perfekt essensen av detta förhållande.” (4) Flera amerikanska talesmän, inklusive Idaho republikanske senatorn James E. Risch, tog emot Pakistans premiärministers uttalande med indignation.

Den diplomatiska krisen mellan USA och Pakistan bröt ut den 1 maj, efter den ensidiga och obehöriga räden av amerikanska kommandosoldater som sägs ha likviderat den spöklika Usama bin Ladin i ett befäst hus i den pakistanska staden Abbotabad (5).

Denna operation utgör en uppenbar kränkning av Pakistans suveränitet. Dagordningen för denna show av militär styrka var att skapa mer spänning mellan de två länderna och hade ingenting att göra med det förmodade kriget mot terrorismen, den var nära kopplad till prins Bandars besök, chef för Saudiarabiens nationella säkerhet, till Pakistan i slutet av mars.

Det omedelbara resultatet av detta besök var en allians mellan Islamabad och Riyadh. Pakistan har lovat att skicka trupper för att avsluta eventuella revolutioner organiserade av USA i Saudiarabien och erbjudit nukleär skydd till kungariket, vilket gör den mindre sårbar för Washingtons utpressning som hotat att tillåta Iran gör upp sina räkningar med oljemonarkin. En gemensam agerande från Pakistan och Saudiarabiens sida med syfte att motverka Washingtons inblandning i regionen utgör, oberoende av de åsikter man har om de två regimerna, ett dödligt slag mot det amerikanska imperiet makt som redan har försvagats och i Sydasien.

När det gäller uttalanden om den påstådda blixt raden den 1 maj mot Ben Ladin, det finns en enorm massa av motsägelser i de förklaringar som förändras dag efter dag. För att göra en analys av verksamheten skulle vara mer lämpligt att tillgripa litteratur eller teaterkritiker. Den enda fasta och sammanhängande fakta i hela denna historia är att Pakistan har blivit ett viktigt mål för USA som faktiskt har ökat i praktiken sin antipakistanska politik sedan den ökända Obamas tal vid West Point i december 2009 (6).

 

Gilani: hårda repressalier i försvar av Pakistans strategiska insatser

Kinas varning till Washington kommer strax efter Gilanis uttalande inför det pakistanska parlamentet: ”Låt ingen komma till fel slutsatser. En attack mot pakistanska strategiska insatser, vare sig synlig eller dold, kommer att finna ett lämpligt svar … Pakistan förbehåller sig rätten att slå tillbaka med kraft. Ingen bör underskatta vår nation och dess väpnade styrkor motivation och förmåga för att försvara vårt heliga hemland.” (7)

Ett sådant hot från en kärnkraft som Pakistan, hot om vedergällning bör tas på största allvar, även av de ivrigaste Obama administrations hökar.

De strategiska insatser som Gilani avser är Pakistans kärnvapen, som är den viktigaste delen av avskräckningsmedel mot en eventuell attack från Indien, enligt ett avtal om kärntekniskt samarbete mellan USA och Indien. USA: s trupper i Afghanistan har misslyckats med att hemlighålla sitt omfattande program för ockupation och nedmontering av pakistanska kärnvapen.

Enligt en rapport från Fox News år 2009 ”upprättade USA en detaljerad plan för att infiltrera Pakistan och ta över deras mobila arsenal av kärnvapen om det visar sig att detta land är på väg att falla i händerna på talibanerna, al-Qaida eller några andra islamiska rörelsen.”

Denna plan utvecklades av general Stanley McChrystal när han var högsta chef vid Special Operations Command vid Fort Bragg, North Carolina. Detta kommando, som verkar vara direkt inblandade i operationen mot bin Ladin, består av arméns Delta Force, Navy SEAL och en ”särskild underrättelseenhet av högteknologi som kallas Task Force Orange.” ”Små enheter måste ta över Pakistans kärnvapen (och) neutralisera dem innan man lägger dem tillsammans på ett säkert ställe”, säger en källa som citeras av Fox News (8).

 

Obama har redan godkänt ett överraskningsanfall mot Pakistans kärnvapen

Sunday Express i London publicerade att Obama redan har gett sitt godkännande till en aggressiv åtgärd med följande plan: ”De amerikanska trupperna kommer att mobiliseras över hela Pakistan om landets kärntekniska anläggningar riskerar att falla under kontroll av terrorister ivriga att hämnas Ben Laden (…)

Planen, som kan aktiveras utan president Zardaris samtycke har väckt de pakistanska tjänstemäns vrede (…) Obama skulle beordra fallskärmstrupper att ta över och ansvarar för säkerheten av viktiga kärnmissiler platser. Detta inkluderar flygvapnets högkvarter Sargodha där stridsflygplan F-16 utrustad med minst 80 ballistiska missiler med kärnstridsspetsar finns.” Enligt amerikanska tjänstemän, ”planen fick grönt ljus, och presidenten har uttryckt sin avsikt att sätta in marktrupper i Pakistan, om han tycker att det är viktigt för den nationella säkerheten.” (9)

Den extrema påfrestningen på hela affären belyser Obamas politik av den lösa lina och hans otroliga äventyrliga dårskap samt hans ensidiga razzia den 1 maj som kunde ha tolkats av pakistanska myndigheterna som den utlovade attacken mot landets kärnenergianläggningar. Enligt New York Times, visste Obama att detta kunde leda till en omedelbar konflikt med Pakistan, men insisterade om ”att kommandot ansvarig för operationen (mot) Bin Laden var stark nog att kämpa sig fri och lämna landet, i fall de konfronterades med fientliga polisenheter eller lokala trupper.”

 

Den väpnade konflikten har redan börjat

Den väpnade konflikten mellan amerikanska och pakistanska styrkor har redan registrerat en upptrappning den 17 maj, då en Nato-helikopter kränkte Pakistans luftrum i Waziristan. Pakistanska styrkor i högsta beredskap öppnade eld omedelbart. Den amerikanska helikoptern svarade med skottlossning. Två soldater vid gränskontrollstationen på Datta Khel skadades (10).

Ett pakistanskt svar för denna händelse skedde kanske den 20 maj i Peshawar när en bilbomb riktade sig mot en konvoj av två fordon från USA:s konsulat, men bara orsakade materiella skador och inga skadade amerikaner. En åskådare dödades och flera pakistanier skadades. I kriget mellan underrättelsetjänsterna avslöjade TV-kanalen Ary One namnet på chefen för CIA: s station i Islamabad, som blir den andra högste spionchef vars identitet avslöjas de senaste 6 månader.

 

USA:s sändebud Marc Grossman avvisar Pakistan uppmaning att upphöra kränkningar av dess territorium

Den 19 maj, den amerikanska särskilda representant för Afghanistan och Pakistan, Marc Grossman, som ersatte den framlidne Richard Holbrooke, avvisade på ett arrogant sätt Pakistans uppmaning som krävde nedläggningen av operationer som den i Abbottabad på sitt territorium (11). Han vägrade att göra några löften om det, och hänvisade att på senare år de pakistanska myndigheterna aldrig krävt att man skulle respektera deras gränser (12).

Mitt i denna stora diplomatiska kris förvärrades situationen när Indien planerade provocerande militära manövrar med Pakistan som mål, som övningen ”Vijayee Bhava” (Låt oss vara segerrika), som hölls i Thar öknen i norra Rajasthan. Denna övning blixtkrig typ NBC (nukleära, biologiska, och kemiska krig) omfattar deltagande av den Andra armékåren som ”anses vara den viktigaste av de tre formationer av den indiska attackarmé, och (vars) uppgift är att bokstavligen dela Pakistan i två i händelse av förklarad total krig mellan de två länderna.” (13)

 

CIA, RAW och Mossad arbetade tillsammans i skapandet av falska talibaner

Ett sätt att främja tillräckligt viktiga provokationer för att rättfärdiga en amerikansk och indisk attack mot Pakistan skulle vara, till exempel, en ökning av terrordåd från misstänkta talibaner. Enligt den etablerade pressen i Pakistan, CIA, israeliska Mossad och RAW (Research and Analysis Wing, Indiens underrättelsetjänst) har skapat sin egen version av talibanerna med hjälp av en terrorist gäng som de styr och kontrollerar. Enligt en källa har ”CIA infiltrerat talibanerna och al-Qaidas nätverk och skapat sin egen styrka Tehrik-e-Taliban Pakistan (TTP) för att destabilisera Pakistan”.

Brigadgeneral Islam Ghuman, en före detta regional befälhavare för ISI (pakistanska underrättelsetjänsten) i Punjab, sade: ”Under mitt besök i USA fick jag veta att Mossad i samförstånd med den indiska RAW och under direkt överinseende av CIA, ville destabilisera Pakistan till varje pris.” (14)

Är det möjligt att den dubbla bombningen som dödade 80 paramilitärer i Waziristan har begåtts av detta gäng med falskt flag?

Enligt samma källa, avslöjade den ryska underrättelsetjänsten att ”CIA-entreprenören Raymond Davis och hans nätverk gav till al-Qaida agenter kärnvapen, kemiska och biologiska vapen, så att amerikanska militära installationer kunde vara mål (för attacker) och ge skulden på detta till Pakistan.” Davis själv, en veteran i speciella operationer, greps för mord på två agenter ISI, men den pakistanska regeringen släppte honom senare som en följd av en märkligt och bullrig kampanj från Department of State (15).

 

CIA påstår att al-Qaidas nya chef bor i Waziristan

Om USA verkligen behöver en ursäkt för att rättfärdiga sina räder kommer att bli lätt att åberopa den förmodade närvaron i Waziristan av Saif al-Adel, som CIA har förklarat som bin Ladins efterträdare i spetsen för al-Qaida (16).

Det är tydligt att påstå att Saif al-Adel finns nära världens mest känsliga gräns, istället för att i Finsbury eller Flatbush, är mycket mer fördelaktig för Obamas militära avsikter.

Efter USA obehöriga räd den 1 maj, själva Pakistans militära chef, Ashfaq Kayani, har varnat USA för att en sådan ”äventyrlig operation” inte skall upprepas och meddelade att amerikansk personal i Pakistan kommer att utsättas för en allvarlig minskning.

Enligt ISI:s uppskattningar finns för närvarande ca 7000 CIA agenter i Pakistan, många av dem är okända för den pakistanska regeringen.

Enligt vissa källor har minskat utbyte av information mellan pakistanska och amerikanska underrättelsetjänster. Som svar på Kayanis reaktion, CIA propaganda operation som kallas Wikileaks återigen visade sin sanna natur genom att försöka misskreditera den pakistanska befälhavare genom spridning av tvivelaktiga telegram från USA:s ambassader där man påstår att han bad USA att öka och inte minska drönare attacker under de senaste åren.

Efter Obamas tal vid West Point, valde CIA att använda drönare för att anfalla och slakta civila som ett sätt att främja ett inbördeskrig i Pakistan och orsaka splittring i landet efter sträckningen av regionerna i Punjab, Sind, Baluchistan och Pashtunistan . Det geopolitiska syftet med detta är att sätta stopp för Pakistans roll som korridor för energikällor mellan Iran och Kina. (Som av en händelse) experten Selig Harrison sade (nyligen) att han är en framstående amerikansk supporter av Baluchistans utträde ur Pakistan.

Sedan den 1 maj, 6 amerikanska drönares attacker har dödat minst 42 pakistanska civila, vilket har orsakat en ökning av den rasande hat mot Amerika. Som svar på detta begärde det pakistanska parlamentet den 14 maj officiellt och enhälligt ett slut på USA:s missil attacker och uppmanade regeringen att skära Natos logistiska väg till Afghanistan om dess attacker fortsätter (17) (18). Eftersom två tredjedelar av utrustning för de invaderande trupperna i Afghanistan går genom vägen Karachi-Khyber och passagen med samma namn, skulle denna åtgärd leda till kaos bland Nato-styrkor. Allt detta visar att det är en dårskap att gå i strid med det land genom vilket passerar de vitala utrustning och material till Natos trupper.

 

USA vill använda talibanernas ledare, mulla Omar, mot Pakistan

I förhandlingar i februari med talibanerna, avstod USA från alla förhandsvillkor och enligt Washington Post skulle USA redan nu i samtal med Mullah Omars sändebud, den legendariska enögde rådsmedlemmen i Quetta Shura, eller talibanernas Högsta råd. Det verkar uppenbart att amerikanerna föreslår talibanerna en allians mot Pakistan. Marc Grossman, USA: s speciella sändebud i regionen är fientligt inställd till Pakistan, men i förhållande till talibanerna, kallas han för ”Herr försoning” (19). Andra hävdar dock att USA vill mörda Haqqani nätverks chef i en operation liknande den organiserade mot bin Laden. Pakistanierna å andra sida är fast beslutna att behålla Haqqani som allierad.

Om Kina tar Pakistans sida, det är mycket möjligt att Ryssland kommer att stå med Kina. Inför möte i Shanghais samarbetsorganisation, den 15 juni uttryckte Kinas president Hu Jintao sin tillfredsställelse med relationerna mellan hans land och Ryssland, som han påpekade har nått ”aldrig tidigare skådade nivåer” och ”ett tydligt strategiskt intresse.” Samtidigt under presskonferensen som Rysslands president Dmitrij Medvedev gav samma vecka, erkände han att ”förnyelse” av förbindelserna mellan USA och Ryssland som Obama pratar så mycket om har begränsats väldigt mycket efter USA:s tillkännagivande om installation av en ABM-missil anläggning i Rumänien och andra östeuropeiska länder, som uppenbarligen har Ryssland som mål.

Det innebär att START-fördraget inte längre är aktuell, en faktor som innebär möjligheten om en eventuell ny kalla kriget. Som en följd av Natos nuvarande aggression mot Libyen, förklarade Medvedev att ”det kommer inte att bli en FN-resolution mot Syrien.”

Putin hade rätt från början och Medvedev försöker nu att rätta till sin egen politik för att behålla en viss möjlighet att behålla makten.

 

Har vi en liknande situation som i juli 1914?

Krisen som ledde till första världskriget började med mordet på ärkehertig Franz Ferdinand av Habsburg i Sarajevo den 28 juni 1914. Men den första stora krigsförklaringen kom inte förrän den 1 augusti och nästan hela juli tog den allmänna opinionen sin tillflykt till en slags idyllisk sorglig illusion, medan den dödliga krisen ökade. Något liknande händer i dag.

Många amerikaner tror att bin Ladins påstådda död markerar slutet på kriget mot terrorismen och kriget i Afghanistan. Flera krafter som motsatte sig Irakkriget, från MSNBC till de många liberaler som stöder fredsrörelsen, på något sätt stöder nu Obamas blodiga angrepp mot Libyen, och även firar Obama som en mer effektiv krigshetsare än Bush-Cheney gänget på grund av den auran av framgång bin Ladens död har skapat.

G. Webster Tarpley är amerikansk historiker och journalist. Hans senaste bok heter, Barack H. Obama: Den obehöriga Biografi (Progressive Press, 2008).

 

Anteckningar

1. ”China asks US to respect Pak’s sovereignty, independence”, The Economic Times, 20 maj, 2011.
2. ”China-Pakistan alliance strengthened post bin Laden” AFP den 15 maj, 2011.
3. ”China Gives Pakistan 50 Fighter Jets”, Jane Perlez, The New York Times den 19 maj, 2011.
4. ”Gilani: China best, most trusted friend”, UPI, den 8 maj, 2011.
5. ”Reflexiones sobre el anuncio oficial de la muerte de Osama Ben Laden”, av Thierry Meyssan, Reseau Voltaire den 4 maj 2011.
6. ”Discurso de Barack Obama en la academia militar West Point” av Barack Obama, Reseau Voltaire, 1 december 2009.
7. ”White House says ’no apologies’ for bin Laden raid while Pakistan threatens retaliation against future attacks” New York Post den 9 maj, 2011.
8. ”U.S. Has Plan to Secure Pakistan Nukes if Country Falls to Taliban” Rowan Scarborough, Fox News, 14 maj, 2009.
9. ”US ‘To Protect Pakistan”, Marco Giannangeli, Sunday Express (Storbritannien) den 15 maj 2011.
10. ”Pakistan military protests after NATO incursion wounds soldiers” Emma Graham-Harrison och Haji Mujtaba, Reuters, 17 maj, 2011.
11. ”US refuses to assure it will not act unilaterally” The News (Pakistan).
12. ”No US assurance on unilateral ops”, The Nation (Pakistan) 20 maj 2011.
13. ”Getting leaner and meaner? Army practices blitzkrieg to strike hard at enemy”, The Times of India, 10 maj, 2011.
14. ”CIA has created own Taliban to wreak terror havoc on Pakistan, claims Pak paper”, ANI den 12 maj 2011.
15. ”Pakistan: Can America Get Away With Murder?” Shahid R. Siddiqi, Voltaire Network, 3 mars, 2011.
16. ”New al-Qaeda chief in North Waziristan” Amir Mir, Nyheterna (Pakistan) den 19 maj, 2011.
17. ”Post-Osama, Pakistan threatens to cut NATO’s supply line”, Nahal Toosi, Associated Press den 14 maj, 2011.
18. ”Resolution of the Pakistani Congress on Unilateral US Forces Action in Abbottabad” Voltaire Network, 14 maj, 2011.
19. ”US steps up face-to-face peace talks with Taliban” och Ben Farmer Toby Harnden, telegrafen (Storbritannien) den 29 maj 2011.