Den som har makt bör handla klokt …

Iblis kunde inte stå ut med att människan var över honom och därför gjorde han uppror mot Gud genom att inte lyda
hans befallning att ”Knäböja inför Adam” som är gjord av lera till skillnad med de som är gjorda av eld. Alla änglar,
vars antal är större än regndropparna knäböjde eftersom de saknar nafs.

Iblis utvisades från paradiset. Paradiset är en bergshöjd som når nästan Allah. Det är gränsen mellan Skaparen och
hans skapelse, de renaste finns där.

När Iblis utvisades började mänsklighetens nedstigning, eftersom han med sina konster och allierade, tog hela
mänskligheten med honom till sin bostad, det vill säga att komma ner från det heliga berget.

I och med människan har nafs, kunde denne bli lurad och förförd av Iblis och i sin nedstigning glömde han sin natur
och styrka och även sin skapare, han vände sig bort och började tro på gudar eller tomma livlösa övertygelser, utan
ande.

Budskapet, genom profeterna, försökte återta människan till sitt ursprungliga tillstånd, före nedstigningen, det vill
säga att ge denne kunskap och att denna kunskap skulle förändra människan och få honom att stiga upp att vara
tillbaka med kören av änglar, närmare Allah.

Uppenbarelsen kom i ett bokomslag. Boken är inte uppenbarelsen, men det innehåller uppenbarelsen, den kunskap som
Allah gav människan så att de erkänner Honom och blir andligt fullkomnade. Varje bok som innehåller Uppenbarelsen har
samma budskap från de före Toran, Psaltaren, Injeel (Evangelierna) till den sista boken, Koranen, där uppenbarelsen
finns.

Allahs budskap är tydligt. ”Jag är Gud, din skapare och lägg inte något till mig.”

Det är den rena tillbedjan som kommer från dess natur och kunskap.

Allahs natur är evigt, Han har evigt liv, Han har inte skapats, Han har varken början eller slut. Universum, som vi
känner till i nutid och vi ser igenom de mest avancerade teleskopen är endast en atom av Hans storhet och väsen.
Sådan är kraften hos Allah och hans storhet.

Vi kan inte låsa in Honom i ett begrepp eller en idé … Det är bortom vår förståelse och därför att vara muslim
innebär att kapitulera inför honom att erkänna Hans makt och storhet, underkasta vår kunskap och vetenskap inför den
verkliga vetenskap och sanning som kommer från Allah. Vi inser att vår kunskap är minimal och det lilla vi vet är
tack vare Allahs nåd och barmhärtighet, eftersom det vi känner är bara en tusentalsdel av en atom av den oändliga
universum.

Det är vår rättmätiga plats. Vi existerar men vår plats här är nära till ingenting. Vi är inte lika viktiga som vi
tror och därmed bör vi sträva efter att uppnå Allahs kärlek, vår Skapare, genom andlig upphöjning, tack vare våra
allierade i den här världen och i den osynliga, existerande världen som vi inte kan uppfatta med sinnena.

Att smälta samman in Allah och förstöra vårt ego innebär att omfamna den kunskap tillsammans med att vi aldrig kommer
att vara eviga. Vi kan leva tack vare Allahs barmhärtighet, det vill säga hur lång det än varar, en dag, år eller
årtionden, men vår tid har redan fastställts, om det inte vore så, skulle vi dela Allahs essens. Endast Allah är
evig, ingen kan vara evig och alla har ett syfte. Ändå kan vi, genom Allahs barmhärtighet dela ett längre liv än det
som har bestämts för oss på jorden.

Uppenbarelsen som finns i Koranen är inte boken. Denna uppenbarelse eller kunskap öppnas genom hjärtats ödmjukhet och
kärlek, den öppnas och upptäcks genom visdom. Därför varje bokstavstolkning av boken leder till vansinne och
perversion.

Allah vägleder vem Han vill och vilseleder vem Han vill. Det är Han som bestämmer.

Om Han skulle förinta Isa eller Jesus skulle Han göra det, om Han skulle vilja förinta alla profeterna skulle Han
göra det. Han säger och det blir. Han äger beslutet.

Kunskapen om Allahs storhet har konsekvenser hos människan. Det första är att man håller sig borta från fanatism, det
vill säga att ta över en sanning som inte kan ägas och som gör människan och hennes förståelse galen. Genom kunskap
upphöjs anden. Genom kunskap lär vi oss och stiger upp som människor.

Ingen som känner till Allahs natur kan förtrycka eller tvinga. Uppenbarelsen kommer som en påminnelse till dem som
inte har sitt hjärta stängd och söka med sitt hjärta Skaparen.

Kunskap om Allah står över religiösa och kulturella identiteter och ligger ovanför lagsystem och traditioner.

Oavsett vad man tror, hur man tror eller hur man ber, det som får dig framåt är kunskapen om Allahs enhet.

Vad Allah ger i varje uppenbarelse är enkel. Och så säger Han till människan,

I GUDS, DEN NÅDERIKES, DEN BARMHÄRTIGES NAMN

SÄG: ”Han är Gud – En, Gud, den Evige, den av skapelsen Oberoende, av vilken alla beror. Han har inte avlat och inte
blivit avlad, och ingen finns som kan liknas vid Honom.” Al-Ikhlas (Den rena tron)

Oändlig universum är bara en atom av Mig trots deras oändlighet. Människan. Kan du tävla mot den som skapade dig och
skapade världar och universum? Vem är du för att tro dig vara lika och betrakta dig själv som en skapare med
ingenting ovanför dig och allt under dig? Vem är du för att agera som en Farao, för att känna dig som en Gud, när en
enkla myggbett kan ta dig till graven?

Underkasta dig och älska din skapare. Skaparen av världarna och universum. Återigen ser vi under solen det
vanliga … Män som dödar för maktens skull, för pengarna, för en religion, för traditioner, ideologier, gudar som de
själva inte ens känner, sanningar som inte är sanningar …

Är du verkligen en av de som underskattar sig? Känner du till Allahs natur? Erkänner du nu Hans makt, Hans sanna
kraft och fortfarande älskar du Honom och litar på Honom?

Är det inte att vara muslim att underkasta sig en sådan storhet? Behöver denna uppenbarelse verkligen styrkan i
svärdet för att förklaras till sanningen eller arméer för att den ska råda? Behöver Allah människan för att känna
sin egen natur? Är inte uppenbarelse skrivet i boken eller böckerna, men också i alla berg, varje träd, i varje
människa och varje atom? Bugar inte varje atom i universum inför Allah?

Anmärkningar:

Marco Terranova Tenorio har en examen i statsvetenskap och är författare till essäer i politik och koranisk
filosofi.