Under palmträdet, livet: Lektioner i sårbarhet, strävan och helande

Salima El Hadou – Participation et Spiritualité Musulmanes

 

Och [när hennes tid var inne] drev henne födslovåndorna [att ta stöd] mot en palmstam och hon utbrast: ”Ack om jag hade fått dö och överlämnas åt glömskan innan detta [skedde]!” Då [hörde hon någon] som ropade nedifrån [palmens rot]: ”Sörj inte! Din Herre har låtit en bäck rinna upp under dina [fötter]; och ruska på palmstammen så skall mogna och saftiga dadlar falla ner omkring dig. Ät och drick och var vid gott mod! (19:23-26)

Dessa verser är ett ljus för alla som går igenom en prövning. De berättar historien om vår älskade Maryam som, på tröskeln till förlossningen, befinner sig ensam med fysisk och moralisk smärta.

 

Erkänna sårbarhet: Början av gudomlig hjälp

Maryam (må Gud vara nöjd med henne), i ett ögonblick av extrem sårbarhet, släpper ut detta rop från hjärtat: ”Ack om jag hade fått dö och överlämnas åt glömskan innan detta [skedde]!”

Detta ord avslöjar den djupa ångesten hos en kvinna som ensam står inför sin prövning. Vi känner hennes lidande, hennes ensamhet, hennes mänskliga skörhet.

Smärtan vid förlossningen beskrivs ofta som en av de mest kraftfulla som en människa kan utstå. Långt från bekvämligheten av ett modernt sjukhus och någon medicin för att minska effekten av sammandragningar, kämpar vår söta Maryam i den tysta naturen, med den tunga tyngden av hennes situation som en jungfru kvinna som mirakulöst ger liv.

I ett uppriktigt erkännande av ens sårbarhet börjar gudomlig hjälp. Tawakkul, denna tillit till Gud, uppstår ofta efter att vi har insett och erkänt vår oförmåga att kontrollera allt. Det är i denna ställning av ödmjukhet som gudomligt ljus tränger igenom mörkret i våra prövningar, när vi helt överger oss själva till hans dekret.

Hur många av oss har någonsin känt denna blandning av smärta och hjälplöshet inför motgångar eller svårigheter? Sedan, mot alla förväntningar, försvann denna enorma oro som höll på att kväva oss…

 

Gudomlig hjälp i mänsklig ansträngning

Det är dock viktigt att understryka att när denna hjälp kommer så kommer den inte utan vår medverkan. … och ruska på palmstammen: detta påbud är rikt på lektioner.

Vår älskade Maryam är vid slutet av sin kraft, men hon uppmanas fortfarande att agera, att utföra en gest, hur liten den än är.

Detta lär oss att även i nöd kommer vår egen befrielse genom personlig ansträngning (sabab). Detta är en nyckel till aktiv andlighet. Oavsett vilket sammanhang vi befinner oss i, uppmanas vi att vidta åtgärder för att gå vidare.

Ännu mer imponerande är den metod som föreslås henne exakt: … och ruska på palmstammen. Gesten är orienterad. Det är inte en slumpartad ansträngning, utan en handling som vägleds av Gud, den Allsmäktige.

 

Naturen som helande: vatten och dadlar, näring och omsorg

Gud, i sin oändliga barmhärtighet, placerade vid Maryams fötter en källa med vatten och erbjöd henne färska, mogna dadlar. Vatten, livets element och rening. Dadlar är en närande föda men också kända för sina terapeutiska effekter.

Samtida studier har visat att dadelkonsumtion under sen graviditet främjar förlossningen genom att stimulera livmodersammandragningar och minska behovet av medicinska insatser. (1) Denna frukt valdes inte slumpmässigt. Det kunde ha varit något annat, men det är en dadelpalm. Det finns i detta val en visdom som också uppmanar oss att se naturen som en bok med gudomliga tecken.

 

Kvinnors egenmakt och feminin visdom

Maryam är ensam och lider, men Gud vakar över henne. Denna skenbara ensamhet är avslöjande: hon är inte övergiven. Gud hedrar henne med sin speciella uppmärksamhet. I denna vers är kvinnan erkänd i sin förmåga att bära livet, men också i sin styrka, sin uthållighet och sin värdighet.

Dessa verser kan därför vara en inbjudan till:

Att välkomna vår sårbarhet med ödmjukhet,

Vidta åtgärder, även små, i svåra tider: agera alltid,

Upptäck de botemedel som Gud har placerat i naturen.

”Ät, drick och var glad.”

Ordföljden är slående: ät först, drick sedan och gläd dig sedan. Som om själens försoning först kom genom kroppens återställande. Gud tar hand om människan i sin helhet: fysiologiskt, psykologiskt och andligt.

Denna vers är ett ljus för dem som vandrar i mörker. Han påminner oss om att i smärta och prövning finns det hjälp från vår Skapare. Må Gud vägleda alla våra steg.

 

 

Referenser

1- Al-Kuran O, Al-Mehaisen L, Bawadi H, Beitawi S, Al-Akash H. (2011). Effekten av sen graviditetskonsumtion av dadelfrukt på förlossningen och förlossningen. Journal of Obstetrics and Gynaecology, 31(1), 29-31.