Hisham Hamza – Rebelion
Brittiska parlamentariker har anklagat den brittiska regeringen för att försöka dölja de grymheter som begicks av säkerhetstjänsten och som idag misstänks för internationell delaktighet i tortyr av fångar som anklagades för terroristverksamhet, såsom i fallet med Binyam Mohamed.
”Vi lever i tortyr … i tortyrens värld.” Så utrycker sig Binyam Mohamed som har upplevt i nästan sju år en fruktansvärd odyssé över tre kontinenter, den brutaliteten han upplevde finns fortfarande kvar i hans minne. Vilken enkel fråga som helst påminner honom idag om ett förhör. Binyam Mohamed, en britt med rötter i Etiopien, har blivit en symbol för det heliga ”kriget mot terrorismens” övergrepp, ett krig som förs av USA och stöds lydigt av Storbritannien.
Den 30 juli talade han ut för första gången efter hans frigivning från Guantanamo lägret, där han hölls fängslad utan åtal. Den 31åringe Mohamed talade vid öppnandet av ”Guantanamo Justice Center”, en nytt icke-statlig organisation vars syfte är att ge materiellt och psykologiskt stöd till f d fångar efter den traumatiserande fångenskapen. Mohamed, som förklarar sig ”känslomässigt död”, vill hjälpa sina tidigare olycksbröder med att underlätta deras återanpassning, men framför allt vill han få en offentlig erkännande av den skulden som bärs av USA: s underrättelsetjänst och de brittiska, pakistanska och marockanska myndigheter som ingick i tortyrens ”befälsordning.”
Den 25 augusti togs ett avgörande steg, den gemensamma parlamentariska kommittén för mänskliga rättigheter gav ut en rapport om den brittiska underrättelsetjänstens (MI5 och MI6) delaktighet i flera specifika anklagelser om tortyr i olika fall av ”fientliga kombattanter” som fångades upp av speciella amerikanska styrkor i vissa allierade länder. Rapporten kritiserade ”muren av hemlighetsmakeri” kring frågan och fördömde ”säkerhetssystemets misslyckande” som myndigheternas hemlighetsfulla attityd innebär. Särskilt fängelseförhållandena och förhörsmetoder är områden där parlamentsledamöterna kräver en oberoende utredning. Enligt David Davis, konservativ parlamentsledamot, rapporten lämnar ”inga tvivel” om regeringens inblandning i bekräftade fall av tortyr.
CIA, tortyrens ”researrangör”
Brittiska underrättelsetjänsten är under tryck efter två domares avslöjande den 31 juli i högsta domstolen beträffande närvaron i Marocko av en MI5 officer, s.k. ”Vittne B” under tiden Binyam Mohamed, en brittisk medborgare, greps och torterades av marockanska fångvaktare, på begäran av sina amerikanska partner. På höjden av slumpen, samma agent intervjuade Mohamed efter sin internering i Pakistan i april 2002. MI5 skyndade sig att erkänna agentens närvaro i Marocko, men förnekade hans deltagande på nära eller lång håll i tortyr sessionerna eller ens ha känt till platsen för förvar.
En av de domare som avslöjade MI5 inblandning samt en ovanlig granskning av en tidigare rättegång, gav följande information om fallet: under tiden Mohamed var i fångenskap i Marocko (mellan juli 2002 och januari 2004), ”vittnet B” gjorde tre besök mellan november 2002 och februari 2003. MI5 medgav på sin höjd att de hade föreslagit till CIA, som ansvarade för förhör, en lista med 70 frågor att ställa till brittiska medborgare eller bosatta i Storbritannien, MI5 medgav också att de fick inom loppet av två år, fem sammanfattningar som användes som underlag för att bedöma hur farlig Binyam Mohamed var.
Den nya bevisning är nu entydig: Scotland Yard meddelade att de kommer att inleda en brottsutredning angående den inblandade officerens förflyttningar som fortfarande befinner sig under MI5: s ansvar. Clive Stafford Smith, Mohameds advokat, pekade ut MI5s hemliga agenter, som nu misstänks för ”mened”. Enligt en rapport från 2007, informerades den parlamentariska grupp som ansvarar för underrättelsefrågor och säkerhet (ISC) att MI5 hade upphört med all kontakt med Mohammed i februari 2003. Detta står i bjärt kontrast till det nya information som Högsta domstolen avslöjade nyligen. Uppgifterna är allvarliga, i Storbritannien ska underrättelsetjänsten lämna fullständiga uppgifter till den grupp parlamentsledamöter som ansvarar för säkerhetsfrågor, all information som utelämnas eller är inte sann betraktas som en särskild kränkning av den demokratiska insynen.
Den vandrande muslim
Sex år och tio månader av orättfärdig fängelse är det pris man betalar för att vara på fel plats vid fel tidpunkt. Det är också dags att skapa ”en doktorsexamen i tortyr och misshandel”, förklarade Mohammed med viss ironi efter sin frigivning från Guantanamo. Han anlände till Storbritannien 1994, vid 15 års ålder lämnade den unge mannen en ansökan om asyl efter att ha lämnat USA där hans far, anställd vid Ethiopian Airlines, hade tänkt stanna pga. han anklagades för politiskt verksamhet mot regeringen. Mohammeds liv i Storbritannien började inte bra, han försökte fly från verkligheten med hjälp av olika droger. Han blev medveten om att han var på väg att bli beroende och efter en häftig diskussion med en vän om Malcolm X: s liv bestämde sig Mohammed för att söka hjälp och beslutade sig för att konvertera till sin mors religion, Islam.
I maj 2001, åkte han till Afghanistan via Asien för att stödja de tjetjenska separatisterna. Han togs in till ett militärt träningsläger där andra desperata unga män som önskade kämpa för muslimerna som honom samlades i en anda av internationell brigad. När den 11e septembers attacker exploderade på Manhattan och på tv-skärmar över hela världen, var Binyam på sjukhus i Kabul, med de typiska sjukdomarna för en hastig oplanerad utlandsflytt.
Utvecklingen i Afghanistan efter attackerna fick honom att göra en omvärdering och att fatta beslut om att återvända till vad som han fortfarande betraktade som hans ”hem”, Storbritannien. Utrustad med ett falskt pass, greps han i Pakistan i april 2002. Han misstänktes för att vara en al-Qaeda soldat. Under fysiskt tvång skrev han under en erkännande om att han hade deltagit i förberedelse av en attack med en ”smutsig bomb” i New York, men det fanns varken bevis eller vittnesmål som bekräftade detta påstående.
”Du är skyldig tills man har bevisat motsatsen”
Helvetet tog fart när man upptäckte av en slump att Binyam kom från en ökänd förort i London, ”Lila Marocko”, kallade så på grund av närvaron av en stor marockansk grupp. De amerikanska tjänstemännen i CIA beslutade hans förflytning till Marocko för att få honom att ange några medhjälpare bland hans grannar i huset han bodde. ”Du är skyldig tills man har bevisat motsatsen” sa en amerikansk officer i Karachi före förflyttningen. Under de kommande arton månader, fick han uppleva den mest fruktansvärda tiden av hans nästan sju år i fängelse, ständiga förödmjukelser, berövande av sömn och sexuellt stympande med en skalpell, bland andra övergrepp.
Han skickades senare till en annan plats, denna gång i Afghanistan, ett område som kallas för ”Mörka fängelset” i Kabul och därefter Bagram under år 2004 där han gick igenom de värsta mentala tortyrerna, såsom att tvinga honom att lyssna utan avbröt ”The Eminem Show” album tills han psykiska hälsa skadades allvarlig. Det mest gripande ögonblick, sade han, var den dag i Marocko, när han insåg att de specifika frågor han fick, måste utan tvekan ha tagits fram av brittiska agenter.
Amerikaner, britter, pakistanier och marockaner – en ohelig allians
Från Afghanistan skickades han till Guantanamo. De fyra sista åren av sin fångenskap var han i ett rättsliga vakuum som inte var reserverade för brottslingar eller krigsfångar, utan för ”fientliga kombattanter”. I det ökända lägret finns de fortfarande 229 fångar inlåsta, mest jemeniter. Mohammed som släpptes i februari berättade att behandlingen av fångarna försämrades den senaste tiden. Obamas formellt beslut att stänga lägret i början av 2010 har orsakat en uppluckring av reglerna som utnyttjas av vakterna och i denna sista fas har utlösts en upptrappning av förödmjukelse.
USA: s presidents uttalade beslut att göra slut på Bush-eran står i konflikt med hans administrations agerande. Ett exempel är Obamas administrations överklagande till en särskild domstol i San Francisco för att inte godkänna den rättsliga processen startade att av Binyam Mohameds advokater med hänvisning till att det handla om ”försvarets hemligheter”.
Hittills, processen inled av den förre fången har möjliggjord ett domstolskrav på Jeppesen Holdings, ett dotterbolag till Boeing som ansvarar för en del av CIA: s ”spökflygningar”, om att offentliggöra en geografisk beskrivning av alla deras flygningar och därmed en fullständig förteckning över alla länder, delaktiga i denna olagliga operation enligt internationell rätt.
Tystnad eller slakt
Och som om skandalen om den brittiska delaktigheten i tortyren utförd av de marockanska allierade inte vore tillräckligt, en annan kontrovers har seglat upp. Amerikanska tjänstemän har nyligen pressat deras brittiska allierade att inte tillåta publicering av ett komprometterande dokument för Vita huset. Dokumentet som har sju stycken paragrafer summerar 42 andra dokument från CIA där bekräftas arten och omfattningen av tortyren beordrade av amerikanerna, övervakade av britterna och genomförd av marockanerna.
Statssekreterare Hillary Clinton, som har antagit samma strategi som Bushadministrationen, har informerat David Miliband att underrättelsetjänstens samarbete mellan de två länderna skulle avbrytas om den brittiska Högsta Domstolen lät publicera detta explosiva dokument. För närvarande studerar man vilken handlingsfrihet har Högsta Domstolen i detta avseende. Utpressning tar inte slut där, eftersom Hillary Clinton har gått längre genom att föreslå att offentliggörandet av handlingen skulle utgöra ett hot mot britterna och det finns därför ett gemensamt nationellt intresse av att upprätthålla censuren på dessa handlingar.
Den 1 augusti skickade domarna en begäran till ministern Miliband om en personligen bekräftelse om USA: s statssekreterares hot offentliggjord av Milibands advokat, Karen Steyn. USA: s utpressning är tydlig, få den förargliga handling att försvinna annars blir ni ansvariga för framtida terrordåd som den kan medföra. Kort sagt ett försök att skrämma till tystnad, ett tydligt försök att hindra rättvisans gång.
Likt en olycksbådande version av ”de tre visa aporna” USA, Storbritannien och Marocko reagerade samtidigt, enade som de är av de hemliga banden av tortyr: den ene ser inte, den andra hör inte och den tredje talar inte. Under tiden, Binyam Mohamed och alla som har gått igenom det helvetet med ”goda avsikter” som kampen mot terrorismen är, ber till Gud och människorna om att rättvisan ska tillämpas. De huvudansvariga för ”tortyrens befälsordning” är fortfarande fria och gör som de vill, hur länge till?
