Yousra Samir Imran – TRT Global

 

När en muslimsk kvinna mördas i Europa hamnar det sällan i rubrikerna. Till exempel fick jag bara veta om mordet på 26-åriga Rahma Ayad, en algerisk sjuksköterska som bor och arbetar i Tyskland, via ett Instagram-konto för social rättvisa, inte via etablerade medier. På morgonen den 4 juli knivhöggs Ayad till döds av en tysk man som bodde i hennes byggnad.

När jag försökte få mer information var det bara TRT World och ett par andra pan-arabiska nyhetskanaler som hade rapporterat om detta monstruösa brott. Trots brottets allvar ignorerade etablerade europeiska medier i stort sett fallet.

Många araber och muslimer som bor i Europa kommer att följa noga för att se vad de tyska myndigheterna gör härnäst.

Kommer de öppet att erkänna den rasistiskt och religiöst motiverade karaktären av detta mord? Ayads familj har sagt att den 31-årige misstänkte hade trakasserat henne inför mordet, inklusive verbala övergrepp angående hennes hijab och arabiska ursprung.

Som det ofta är fallet när vita män begår mord, kommer västerländska medier att ursäkta mördaren genom att tillskriva hans handlingar psykisk sjukdom? En amerikansk studie från 2018 visade att 95 procent av vita gärningsmän bakom masskjutningarna var mer benägna att framställas med sympati och beskrivas som psykiskt sjuka jämfört med svarta skyttar. Som en demonstrant uttryckte det under en demonstration nära Ayads hem i ett uttalande till Al Araby TV: ”Om mördaren hade varit muslim och offret tyskt, skulle detta vara rubriknyheter överallt.”

Sanningen är att Tyskland har ett allvarligt islamofobi problem och det kostar redan synligt muslimska kvinnor som Rahma Ayad livet. CLAIM, en tysk allians som övervakar antimuslimska hatbrott, rapporterade nyligen en ökning med 60 procent av incidenter, med i genomsnitt åtta incidenter per dag under hela 2024.

 

Inte första gången

Detta är inte första gången som en muslimsk kvinna i Tyskland har mördats för att hon bar hijab.

År 2009 knivhöggs 31-åriga Marwa El-Sherbini till döds i en tysk rättssal av just den man hon vittnade mot för att ha fällt kränkande kommentarer om hennes tro och sin hijab. I sitt hemland Egypten blev hon känd som ”hijabmartyren”. Hennes fall väckte upprördhet i hela arabvärlden och bland muslimer globalt på grund av den skarpa medietystnaden i Europa.

Sedan de fruktansvärda högerextrema skjutningarna mot två shishabarer i Hanau 2020, som krävde nio muslimers liv, har antimuslimska hatincidenter i Tyskland ökat. År 2022 registrerade organisationen CLAIM 898 sådana incidenter – en ökning från de 732 som rapporterades av det tyska inrikesministeriet år 2021. Antalet nästan fördubblades till 1 926 år 2023 och steg kraftigt till 3 080 år 2024. Denna kraftiga ökning, särskilt mellan 2022 och 2024, har kopplats till händelserna den 7 oktober 2023.

Denna uppåtgående trend överensstämmer också med tillväxten av högerextrema politiska partier som AfD, Tysklands näst största parti, som öppet förklarar att islam är främmande för landet och att hijab och niqab inte hör hemma i Tyskland.

I slutet av 2023 erkände den tidigare tyska inrikesministern Nancy Faeser att landet hade ett islamofobi problem och sa att varannan person i Tyskland höll med om antimuslimska uttalanden.

Tyska muslimer säger att islamofobi är en daglig företeelse och politiker uttrycker öppet antimuslimska åsikter både inom delstatsparlamenten och förbundsdagen.

De största bovarna är Tysklands högerextrema parlamentsledamöter, såsom AfD:s vice ordförande och förbundsdagsledamot Beatrix von Storch, som en gång kallade muslimska invandrare för ”barbariska, gruppvåldtäktsutövande horder av muslimska män”.

När islamofobi sprids av valda politiker, är det då konstigt att tyska män känner sig modiga att mörda muslimska kvinnor, eller att mordet på Ayad har varit så underrapporterat och fått så lite sympati utanför arabiska och muslimska samhällen?

 

Hijaben som måltavla

Hijabbärande muslimska kvinnor, som är mest synliga i sin ”muslimskhet”, drabbas hårdast av antimuslimska hatbrott i Tyskland. CLAIM rapporterade nyligen att 71 procent av de antimuslimska incidenterna år 2024 var mot muslimska kvinnor, särskilt de som bar hijab.

Antimuslimska hatbrott i Tyskland blir också mer våldsamma – förra året dokumenterade alliansen två mord, tre mordförsök eller allvarliga skador och 198 fall av kroppsskada. Förra året knuffades en muslimsk kvinna i Berlin upp på tågspåren efter att ha blivit tillfrågad om hon tillhörde Hamas. CLAIM säger att tyska myndigheter ofta förbiser antimuslimska hatbrott.

Det som är oroande är att muslimska kvinnor i Tyskland sällan erkänns som offer. Istället framställs de ofta som problemet, vilket förstärker en cykel av offerklandrande.

På samhällsnivå uppfattas hijaben som ett hot mot landets sociala ordning och homogena kultur. Tyskarna ser den i strid med sin kultur. Den har blivit en synlig och symbolisk påminnelse om Tysklands invandringsfientliga och flyktingfientliga känslor. I Ayads fall blev hennes hijab ett synligt mål som markerar henne för hat.

På en juridisk nivå är Tysklands inställning till hijab mycket förvirrande. Landets rättssystem verkar ständigt vara i strid om hijabförbud, med lagar kring ”neutralitet” som gör det möjligt för arbetsgivare att förbjuda muslimska anställda att bära hijab i vissa fall och inte i andra, och med vissa statliga yrken som har fått hijabförbudet upphävt, som skollärare, medan andra fortfarande har det på plats, som domare.

Eftersom Tyskland är en federal republik skiljer sig hijabförbuden från delstat till delstat, men en sak är klar – sedan slutet av 90-talet har det gjorts flera försök på både individuell delstats- och federal nivå att förbjuda hijab.

I ett land som ser den muslimska kvinnan som problemet och inte offret, undrar jag hur Ayads mord kommer att uppfattas av den tyska regeringen. Kommer de att uppfatta hennes mördare som problemet eller hijaben?

I åratal har länder i EU, såsom Frankrike, Belgien, Österrike, Spanien, Luxemburg och Tyskland, försökt använda alla möjliga ursäkter för att införa landsomfattande hijabförbud, från att påstå att förbud kommer att utrota förtrycket mot muslimska kvinnor som tvingas bära den, till att antyda att förbud kommer att garantera allmänhetens säkerhet.

Jag skulle inte anta att ett europeiskt land som Tyskland påstår att ett hijabförbud skulle skydda muslimska kvinnor från våld, trots att våldet begås av vita tyska män.

Hur Ayads mördare ställs inför rätta och döms av tyska domstolar och framställs av inhemska och internationella medier kommer att vara mycket talande.

Kommer tyska domstolar att erkänna hennes mord för vad det är – den högsta nivån av antimuslimskt hatbrott? Och kommer förbundskansler Friedrich Merz att uttala sig om landets engagemang för att ta itu med de växande antimuslimska känslorna? Eller kommer Ayads död att sopas under mattan och snabbt glömmas bort, medan tyska politiker fortsätter med sin retorik om det muslimska hotet?

Bara tiden kan utvisa om rättvisa kommer att skipas, eller om Ayads död kommer att bli ytterligare en bortglömd statistik i Tysklands växande islamofobiska kris.

 

 

Original text: Germany has an Islamophobia problem – and it’s costing Muslim women their lives