Islam visade sig vara en mer tolerant religion, och beviljade Judendomen, Kristendomen och andra uppenbarade religioner
religionsfrihet. Muslimer var aldrig provocerande. Tvärtom, de förde med sig säkerhet och fred för alla människor i alla
nationer och övertygelser som levde i sitt territorium.

Medkänsla, fred och tolerans utgör grunden för Koranens värderingar. Koranens budskap och hur muslimerna praktiserade det
genom historien är tydliga och lämnar ingen plats för eventuella tvister.

Vi måste erkänna dock att denna tolerans nu överskuggas i vissa länder med muslimsk majoritet och diktatoriska regeringar
som lämnade kolonialismen bakom sig genom icke representativa monarkier eller revolutionär statskupper, vilka inte ens är
skuggan av de forna islamiska staterna. De nuvarande regeringarna i vår nutidshistoria är inte islamiska regeringar.

Det finns inget religiöst kalifat och demokratin har minskat i takt med att dessa regeringar har avvikit från islams anda.
Det behövs en pånyttfödelse för att återgå till visdomen i den tidiga islam.

Europa och sedan USA, trots sin historia av intolerans har nyligen haft en demokratisk öppning, i den mån de blivit
sekulariserade samhällen och beslutat att separera kyrkan och staten. Det finns ingen kristen stat i världen, förutom
Vatikanen och där finns det inte någon religionsfrihet eller åsiktsfrihet och ännu mindre politisk.

Jag inser att västvärlden är idag överlägsen de österländska folk, men detta har förändrats genom tiden när det gäller de
mänskliga rättigheterna, religionsfrihet och minoriteters rättigheter, men vi måste också tala om österlandets andliga och
moraliska överlägsenhet gentemot västvärlden.

En inkluderande och delaktig demokrati beror på det politiska systemet som gäller och inte religionen till vilken
majoriteten av dess medborgare bekänner sig till.

Den islamiska religionens inställning gentemot demokrati och mänskliga rättigheter är annorlunda (inte attityden hos de
nuvarande regeringarna).

Islam kan anses vara den första som försäkrade de mänskliga rättigheterna och kallade andra till att garantera och skydda
dem. Den som studerar islamisk lag kommer att märka att ett av Islams huvudsyften är att skydda människor, deras religion,
sinne, egendom och familj. Historien har registrerat den andra kalifens Omar oförglömliga attityd när han med besked
fördömde kränkningarna av de mänskliga rättigheter med att säga: Varför har ni förslavat människor när de är födda fria?

De mänskliga rättigheterna i islam bygger på två principer: alla människors jämlikhet och frihet för alla. Jämlikheten i
sin tur vilar på två grunder: det unika i människans ursprung och den ära med vilken Gud har utmärkt människorna. Alla
människor tillhör en och samma familj enligt principen om det mänskliga broderskapet där det inte finns plats för skillnader
i klass eller ras, klasskillnader och rasism har varit mer framträdande i väst.

I sura 49, vers 13 säger Koranen att skillnaderna mellan nationer bör vara en faktor som uppmuntrar kunskap, integration
och samarbete snarare än splittring och konflikt.

När det gäller den ära med vilken Gud har utmärkt mänskligheten, detta bekräftas i Koranen (Sura 17, vers 70). Människan
ärades med uppdraget att vara Guds representant på jorden, inför vilken alla änglarna underkastade sig. Gud gjorde också
människan till denna världens mästare och hon har fått makt över allt som finns i himlen och på jorden. Detta gjorde att
människan hade en särskilt hög ställning över alla andra arter och immunitet och skydd som omfattar alla människor utan
skillnad mellan rika och fattiga, ledare och undersåte, araber eller icke arab, alla är lika inför Gud.

Den andra principen på vilken de mänskliga rättigheterna grundas är friheten. Gud skapade människan och gav henne ansvaret
för att befolka jorden, och som vi vet det finns inte något ansvar utan frihet. Gud gav människan friheten även i frågan om
att tro eller inte tro (Koranens sura 18, vers 29), en frihet som omfattar de religiösa, politiska, kulturella och civila
aspekter av livet.

Islams styrsystem baseras på rättvisa och samråd. Gud befaller folket i Koranen att agera rättvis. Han säger i Sura 16, vers
90: ”Gud befaller rättvisa och godhet” och i sura 4, vers 58 säger Han ”… när ni dömer mellan människor, döma
rättvist.” I många verser är denna princip närvarande.

När det gäller samråd, är det en obligatorisk grundpelare. Profeten själv konsulterade sina följeslagare och följd
majoritetens uppfattning även om den skilde sig från sin egen.

Sammanhållning, samarbete, förtrolighet och solidaritet är islamiska redskap som ger den muslimska nationen det bästa stöd
som garanterar framgång i dess framtida försök.

Islam uppmanar i sina ursprungliga källor till enighet och solidaritet, och varnar oss för splittring och oenighet, ”Och
grip alla med ett fast grepp om Guds räddningslina och låt er inte splittras!” (Sura 3, vers 103). Sura 8, vers 46
uppmuntrar oss att känna andras smärta och trösta dem för att lindra deras sorger och kallar oss att betrakta hela nationen
som en kropp. Profeten säger om detta att: ”De troende liknar den mänskliga kroppen i sin kärlek, medkänsla och solidaritet,
när en av deras medlemmar är sjuk, påverkar hela kroppen, vilket leder till vakenhet och feber”.

Islam anser att tron är broderskapets band: ”De troende är bröder.” Sura 49, vers 10.

Många muslimer, engagerade i att lösa de problem som kolonialismen lämnade efter sig, försummade islams läror som kräver
enighet och solidaritet. Att vara en modern muslim, med öppet sinne och tolerant, en muslim av detta sekel men genomsyrad av
den tidiga islams visdom, är vårt ansvar …

Till slut vill jag erkänna offentligt att jag är lycklig som muslim och jag förverkligar mig genom det. Jag tror på dess
principer och följer vad jag tror på och jag böjer mig bara inför Gud, jag gör goda gärningar och önskar andras lycka enligt
de islamiska principer att ingen är troende, om han inte önskar för sin bror vad han vill för sig själv och respekterar
mänskligheten, alla utan undantag, och detta inkluderar icke-muslimer, särskilt de som hör till bokens folk, våra judiska
och kristna bröder.

Jag ber att Gud, den enda Gud, allas och alltings Gud upplyser oss, välsignar oss och vägleder oss. Amen.