I stadsdelen Shibuya i Tokyo, bland lyxhus nära Yoyogi Uehara station, finns en byggnad som skiljer sig från de andra
i området. En byggnad med ett magnifik kupolförsedda torn, en sällsynthet i Japan.

Det är en moské byggd i turkisk ottomansk stil som heter Tokyo Camii. Ordet ”moské” kommer från det arabiska masjid
(plats där vi gör prostration), ett kapell där muslimer samlas, även på japanska heter så, anpassat från engelska
mosque. Trots att de finns i många delar av landet är det få japaner som troligen känner till om deras existens.

Camii är en term som betecknar stora moskéer där gemensam tillbedjan sker fredag och andra heliga dagar. Utformningen
av Tokyo Camii, som kan skryta med att vara den största moskén i hela Japan, liknar Blå moskén i Istanbul (officiellt
känd som Sultan Ahmed moskén).

Förutom vatten, cement och järn förstärkningar, har all byggmaterial och inredning förts till fullo från Turkiet och
hundra turkiska arbetstagare arbetade under ett år med första våningen, tillägnad dyrkan och bottenvåningen där ett
kulturellt centrum finns, med sådana fantastiska utsmyckningar att platsen kan beundras helt enkelt som ett konstverk.

Flyktingarna från den ryska revolutionen som kom till Japan

Tokyo Camii har sina rötter i Centralasien. ”I Japans historia fanns, tyvärr, under en lång tid ingen kontakt med den
islamiska världen. Första gången en delegation av muslimska troende kom till Japan var långt in på
nittonhundratalet.(1)

Tokyos första moské byggdes också under 1900-talet av en grupp tatarer som var i exil efter den ryska revolutionen
(1917). Det var ett folk från Centralasien besläktad med turkarna som reste genom Sibirien och Kina tills de kom till
Japan. Dessa muslimer byggde en skola för barn och en moské i Japan. År 1928 fick de tillåtelse från den japanska
regeringen för att bygga skolan som öppnades 1935. Moskén (House of Worship Kaikyo Tokyo) (2) öppnades tre år efter
det att skolan öppnades 1938″ berättar imamen i Tokyo Camii, Nurullah Ayaz.

Inte längre en ”religion från andra sidan öknen”

De flesta utlänningar som besöker Tokyo Camii gör det för att be där. Under senare år har kommit allt fler muslimer
från Sydostasien, och eftersom det finns få troende från arabvärlden, allt har anpassats till deras behov genom att
ha khotba (predikan) (3) under fredags bönen, inte på arabiska, men trespråkig (turkiska, japanska och engelska).

Om vi betraktar den globala muslimska befolkningen per land, kan vi se att den plats i världen där det finns de
flesta muslimer är Indonesien, med mer än 250 miljoner, sedan kommer Pakistan, Indien, Bangladesh, Egypten och
Nigeria.

Det är först på fjärde plats som ett land från den arabiska regionen dyker upp. Trots att man ser ofta Islam som en
religion som kommer från ”andra sidan av öknen” är många de troende som kommer från Syd och Sydostasien. Med tanke på
detta är det inte en överdrift att säga att islam är en religion som har kommit till Japans grindar.

Nurullah säger att han skulle vilja se fler japanska besökare i moskén.

”Vi förklarar Islam och dess olika områden på ett lätt sätt att förstå för dem som kommer. Precis som vi också
berättar för dem om etikett på böneplatser utan problem. Till exempel det faktum att kvinnor måste bära hijab innan
de kommer in i moskén. För dem som inte har med sig något att täcka sitt hår med erbjuder vi något att använda, så
att man inte behöver oroa sig över det. Män får inte heller komma in med shorts eller kläder som inte täcker stora
delar av kroppen. Inne i byggnaden bör man inte tala för högt. Man får inte ta bilder utan tillåtelse. I övrigt finns
det inte några andra särskilda regler för uppförande.

Den enda ytterligare önskan vi har, är att besökarna respekterar förbudet är att gå framför en person som ber. Den
allmänna regeln är att när någon ber inte kan finnas någon mellan honom och Allah, att korsa det utrymmet innebär att
bryta den gudomliga länken.”

Människor vi mötte på Tokyo Camii

I Tokyo Camii hade vi tillfälle att höra historier om resenärer från andra länder och japanska besökare.

Okabe Yoshiko, professionell aromaterapi, säger att hon länge kände ett visst drag till moské, när hon gick förbi. Av
någon anledning var det speciell med de troendes röster som bad inne, något som lockade henne, och då bestämde hon
sig för att gå in utan någon uppenbar anledning. ”Dagens Japan är skild från universum, och det oroar mig. På denna
plats som vi kallar moské hittade jag balansen för själen, lugnet för hjärtat och en känsla att vara förenad med
universum.”

Nasser, som kom till Japan från Frankrike, arbetar för närvarande i Dubai. ”Jag hittade Tokyo Camii genom Internet.
Förutom Tokyo hade han också besökt Kyoto och Hiroshima, och alla platser var fantastiska. Det som imponerade mig mest
var Fredsmonumentet i Hiroshima. Japan är ett riktigt andligt land, dess folk är vänliga och respektera andra folks
värderingar. Jag får intrycket att vi kan kommunicera på ett naturligt sätt med hjärtat.”

Nobuko Sagawa, en expert på arabisk kalligrafi, var som ung imponerad av de arabiska bokstäverna som visas broderat
på Saudiarabiens flagg, och bestämde sig för att ge sig in på äventyret att lära sig arabiska kalligrafi.

Studenter från Atomi University som besökte Tokyo Camii för att uppleva en helt annan kultur. ”Jag tror att i Islam
har Gud ingen form, och inte heller finns det bilder eller ikoner, det är en religion där det finns ett direkt samtal
mellan Gud och mig. Dagens erfarenhet har lämnat ett starkt intryck på mig på det sättet.”

Anmärkningar

1. År 1951 antogs lagen om Juridiska Religiösa Personer, och 1952 grundades den muslimska föreningen i Japan. I juni
   1968 godkändes det som en laglig religion.

2. Vid den tiden, i länder som Kina och Japan kallades Islam för Kaikyo.
3. Khotba är namnet på de predikningar som lär imamerna till de trogna för att överföra Allahs läror som finns i
   Koranen på ett mer förståeligt sätt.