Tid för eftertanke

Islamiskt Informations Forum

 

Vi har fått erfara några omtumlande veckor. Först var det Ramadan avslutning med Eid el Fitr och innan vi ens hunnit lämna bakom oss festligheterna var vi redan i gång med att rapportera resultatet av vår valundersökning, anordna ett seminarium och sedan – rösta.

Mycket har hänt de senaste veckorna och det är på sin plats att stanna upp och reflektera det som hänt och även hur vi borde agera.

Eid el Fitr är en tid då vi tackar Gud för den styrka som Han gav oss för att kunna uppfylla våra plikter under Ramadan, Eid el Fitr ska markera den glädje som Ramadan gav oss under denna månad. Tyvärr var inte avslutningen inte helt i den linje vi alla hade väntat oss. Återigen har det blivit uppenbart att vi saknar den mod och de kunskaper som krävs för att agera på det sätt som krävs av oss muslimer. Medan några firade Eid torsdag, andra gjorde det fredag. Återigen var vi beroende av andra länders beslut, oförmögna av agera som den svenska umma (gemenskapen) vi gärna talar om.

Det var många som tyckte att för respekt av ”umman” borde vi följa Saudiarabien men frågan är om detta handlar om respekt för gemenskapen eller respekt för en tradition som egentligen går emot de principer som Islam har fastställd när det gäller Ramadan och Eid i fråga om var och vem ska observera månen.

Förra året gjorde den Europeiska Muslimska Fatwa Råd ett tappert försök att ena de europeiska länderna om en gemensam start av Ramadan, det var inte många länder som följde fatwarådet, de flesta fortsatte att följa sina ”gamla traditioner”. Kan vi inte observera månen här i Sverige? Har vi inte personer med de kunskaper som krävs för det? Det vi egentligen saknar är viljan hos våra organisationer att samarbeta och utveckla en stark gemenskap i Sverige.

Så länge vi inte betraktar Sverige som muslimernas hem, kommer vi att fortsätta titta på andra länder i jakt efter umman medan vi glömmer den gemenskap som finns här och de skyldigheter vi har gentemot varandra.

Eid el Fitr firandet skapade också andra reaktioner. IIF fick flera mejl från konvertiter som hade synpunkter på firandet. Hur otroligt det än låter för er läsare, (vi på IIF har varit medvetna ganska länge om konvertiternas situation) finns det både bröder och systrar som inte ser fram emot till denna dag, inte för att de inte förstår vad denna dag innebär utan för att den är en påminnelse om deras ensamhet.

Att det finns bröder och systrar som är ensamma en dag som Eid el Fitr är en tydlig signal om hur ytligt vårt tal om umma är och hur värdelösa våra handlingar är, ett kvitto på vår gemenskap och våra organisationers misslyckande i frågan om hur vi behandlar de som söker sig till Islam .

Vi alla måste ta vårt ansvar och se till att arbeta för hela gemenskapen och inte enbart för dem som finns närmast oss.

Vi på IIF har mycket att göra, men vad vi än gör bör det göras på konvertiternas villkor. IIF har därför beslutat att genomföra en undersökning bland konvertiterna om Eid. Undersökning kommer att pågå fram till Eid el Adha. Den kommer att utgöra grunden för våra kommande aktiviteter. Givetvis kommer vi att rapportera om det. Vi hoppas att det är många som deltar!

Vi behöver också följa upp och fortsätta debatten om val och röstande. Under den vecka som IIF:s undersökning pågick, och även efter det, fick vi många mejl med olika kommentarer och synpunkter. Vi fick även några mejl där man ”informerade” oss om att delta i valet var ”haram” (ej tillåtet).

Argumentet för att inte delta i valet är att vi inte vet vilka sorts människor de vi ska rösta för är och att vi inte vet vad de kommer att göra. En del menar även att vi inte får delta i ett system som har skapats av människorna och inte av Gud.

Det intressanta är att de inte påstår att det är haram att ta emot ekonomiska bidrag och använda de tjänster och förmåner ett sådant system har skapat.

Om vi ska kunna hävda att vi har rättigheter, om vi ska kunna kräva våra medborgerliga rättigheter, måste vi uppfylla våra skyldigheter. Att rösta och delta i valet är ett sätt att skapa, behålla och bekräfta de grunder som krävs för att kunna utöva vår tro men framförallt ett sätt att visa var Islam egentligen är, Guds gåva till mänskligheten där ansvaret Han har lagt på oss att arbeta för ”allas” bästa inte är förhandlingsbar.

Vi kan inte välja att följa det vi tycker om och strunta i resten beroende på miljöer eller länder. Att göra så är att förvandla Islam till något annat än det som Gud har påbjudit oss.

Vi har ett ansvar gentemot Gud och det är att göra vårt bästa för Hans skull. Hela världen, varenda människa är Hans skapelse och vi har en skyldighet gentemot varenda en av dem.

Förresten hur vet vi att en muslim kommer att agera rätt efter att vi har röstat på honom/henne? Muslim eller inte, är människan inte perfekt och vi måste i alla våra handlingar tro på att alla gör sitt bästa och inte misstänkliggöra någon på grund av hans/hennes religiösa eller etnisk tillhörighet.

Och så valet. Det blev den rysare alla trodde att det skulle bli och nu har vi återigen ett främlingsfientligt parti i Riksdagen. Oavsett om den sittande regeringen lyckas få en majoritet eller inte, har de mörka krafter som finns bakom Sverigedemokraterna fått en viss legitimitet och det gäller nu att vara uppmärksam mot alla eventuella negativa förändringar som dessa krafter kan medföra.

Redan nu har en del förändrats. Rapporter om personer som öppet gör Hitlerhälsningar har redan kommit och det lär inte dröja länge innan vi får se fler uttryck för deras människoförakt.

Vi har ett ansvar som människor, svenskar och muslimer att säkerställa att alla i vårt land har rätt att leva med den respekt och värdighet de har rätt till. Vi måste se till att vårt lands lagar och regler respekteras och att alla lever efter dem. Och som muslimer har vi ansvaret att följa Guds påbud om att alla människor har samma människovärde. Oavsett om det handlar om den muslimska gemenskapen eller hela vårt land, vi måste agera på det sätt som vår tro kräver, med ansvar, medkänsla och lagenligt, bara då kommer vi att uppfylla våra skyldigheter gentemot Gud och våra medmänniskor.