I år fick SMR en ny styrelse, Helena Benaouda – IIFs representant valdes till ordförande. Vi bad henne berätta lite om henne och hennes väg in i Islam och givetvis om SMR och hennes vision.
Jag är suomalainen. Pohojanmaalta. (fr Österbotten) Det sägs att blodet är så tjockt hos oss att vi aldrig blir vacklar eller blir skrämda, att den där sisu gör oss envisa som själva ur stubben, samtidigt som vi är hetlevrade som araber. Visserligen tror jag att det är bara kolesterolvärdet och stressen som spökar. Vi har gott om båda…
Så vad vill ni veta? Om hur jag åkte båt över viken och blev muslim?
Jo, att jag blev muslim var nog först och främst min mammas fel eller förtjänst. Hon trodde aldrig på arvsynd och hon gillade inte bilderna på Gud och Jesus i kyrkan. Hon pratade ofta med oss barn om allt möjligt – också om religion och vad hon trodde och inte trodde på. Hon trodde också att var och är själv ansvarig för sin tro, den kan man inte överlåta till en präst eller låta vara beroende av vad Jesus gjort för oss. Det krävs en egen insats och vilja. En kväll när jag var 9 år eller något ville jag be en kvällsbön och började fundera. Vem ska jag be till? Till Gud, Jesus eller den helige Ande? Vem av dem bestämde? Vad hände om en av dem sade ja och en annan sade nej till min bön? Jag blev förvirrad och arg och ville inte be någon kvällsbön längre. För vad var det för mening när man inte visste vem bossen var?
Sedan var det båtresan över Bottenviken. Väl framme på Lidingö fann jag en granntjej som hade det ihop med en muslimsk pojke – rätt trevliga båda. Vi pratade ibland om religioner och jämförde kristendom och islam. T ex detta med Jesus. När det gick upp för mig – som egentligen alltid sett Jesus som en väldigt speciell man, aldrig som gud eller guds son – att man i islam tror att Jesus var en profet. kände jag en enorm lättnad: Här var det några som inte ville få mig att tro på något som jag inte kunde tro på: att Gud skulle vara människa och människan skulle vara Gud. Att Gud behövde bli människa för att förlåta människor. Är han Gud så är han allvetande och vet det.
Det var skönt att bli av med den känsla av misstro jag haft när jag var kristen – eller vad jag nu var. Skönt att Jesus fick vara profet och allt kändes vara på rätt plats. Allt jag hörde om islam var precis så som jag trodde själv om Gud, livet.. allt. Men jag skulle inte konvertera, nej, bara tyckte att det var ju en helt logisk och vettig religion, jättebra alltså, men jag var ju definitivt inte religiös!
I alla fall, vi umgicks och jag fick också sällskap av en muslimsk man, som faktiskt fastade och bad när jag träffade honom… Sedan gifte jag mig med honom men tappade tyvärr kontakten med det trevliga paret. Efterhand blev denne man riktigt jobbig och jag ville få ordning på honom så jag försökte få honom att be och fasta igen… för jag hade fått uppfattningen att islam kunde göra honom till en bättre människa. Han var ju det när han hade bett och fastat, då i början. Jag försökte med list: jag bad honom att visa mig hur man ber och jag fastade själv hela Ramadan. Men han hade ingen lust och han bara skrattade åt mig. Då tänkte jag att jag får lära mig själv och försöka få honom hänga på. Men det fanns inte mycket information. Jag hade en gammal historiebok och en dålig svensk översättning av Koranen. Av historieboken lärde jag mig rörelserna, det fanns ju bilder på hur man ber, och jag läste Öppningen på svenska.
Lite senare hörde jag om att det fanns en moské i Stockholm. På Timmermansgatan. Jag tog med mig en sjal och gömde mig bakom moskén och smygtittade på kvinnorna som kom ut. Hade ju ingen aning hur man skulle ta på sig den där sjalen. Jag hade fått höra av min man att den ska vara vit och av tunt tyg och att man ska vira den om huvudet så man bara ser ett öga. Det lät konstigt. Men dessa kvinnor de hade alla möjliga färger i sina kläder och sjalar och de var jättefina. Inte alls som invirade mumier med ett öga.
Veckan därefter vågade jag ända in. Lidingötjejen var där. Det var ett kärt återseende. Jag fick en massa böcker och började läsa. Några veckor senare hade jag bestämt mig. Jag gick dit igen – för att konvertera. När jag kom dit var det fest – aqiqa, någon hade fått ett barn, och de bad mig konvertera inför alla. Jag får en underlig känsla när jag ibland träffar på det där barnet… fast mest tänker jag: ”har jag blivit så gammal”.
Men min man hade inte bättrat på sig, tvärtom, han blev ju riktigt tokig när jag uppenbarade mig inför honom iklädd i min fina sjal. Han skulle inte ha en fru som klädde sig som en muslimsk kvinna. Så var måttet rågat för båda och det blev snabb separation och jag fick börja leva som en ny muslim, fri, glad och nyfiken…
Bakgrund
Jag kom till SMR från IIF där jag varit aktiv i många år. Egentligen redan från början 1986 då jag hjälpte till med tidskriften Salaam genom att skriva lite artiklar. Sedan i mitten av nittiotalet började jag engagera mig i styrelsearbetet och information i skolor mm och arbetade med att arrangera de sk decemberkonferenserna. Jag var ordförande för IIF från 1999-2005.
Vad är SMR
SMR, Sveriges Muslimska Råd är en paraplyorganisation vars uppgift är att förena muslimska organisationer i Sverige till en sammanhållen muslimsk minoritet oavsett geografiska, etniska och språkliga skillnader. Vi vill verka för positiv integration i det svenska samhället och anser att integration bygger på ömsesidig respekt och tolerans. SMR vill även lyfta upp den islamiska positiva människosynen och informera om islam i Sverige. Vi har 9 medlemsorganisationer varav 3 är större riksförbund med sammanlagt över hundra lokalföreningar, även andra 6 organisationer har rikstäckande verksamhet och lokalavdelningar eller enheter. Därmed är vi den största muslimska organisationen i Sverige.
Varför ställde du upp som kandidat till ordförande post
För att jag visste att jag hade ett bra team att jobba med, både flera erfarna ledamöter som jag arbetat med i många år med i gott samförstånd och flera nya och entusiastiska medarbetare och för att jag hoppas kunna förnya och förtydliga våra visioner och vår roll i samhället och förstärka SMR med ännu flera goda kontakter med både muslimska och andra organisationer.
Vilka är dina prioriteringar under din mandat period
Att vi får en organisation som har en god förankring med medlemmarna och välgenomtänkt organisationsutveckling med delaktighet för alla. Jag vill också göra SMR mer känd och föra diskussioner om muslimers framtid i Sverige både med våra medlemmar och samarbetspartners och andra muslimska organisationer. Jag tycker att det är viktigt med diskussioner över alla gränser av nationalitet och inriktning och en god samarbetsanda med alla.
Dina visioner för SMR
En organisation som är av, för och med sina medlemmar och gör en god insats för det bästa för både muslimer och för Sverige. En organisation som är duktig på att ta tillvara medlemmars kompetens och engagemang och som ger plats för många att arbeta och medverka.
Några råd, rekommendationer, utskällningar till de svenska muslimer.
Jag vill ge rådet att inte stirra i sin egen navel, utan se omkring sig, se andra, samarbeta, se att samarbete vidgar och stärker medan ensamarbete krymper och suger ut krafterna från både människor och organisationer. Förlåt varandra lite oftare och fördöm varandra mer sällan – en god muslim minns att det är Allah som dömer, inte människor.
