Religionen har ofta oavsiktligt skapat vetenskaplig skepsis. De troende utgör en utmaning för vetenskapen: Ja, du kan
inte förklara utvecklingen av livet, moralens mening eller religionens universella närvaro. Men materialisterna svarar: Ja,
det går. Allt är biologi och kemi, och med detta anser de att de har motbevisat hypotesen om Guds existens.

I denna ålderdomliga debatt, Andrew Newberg, den ledande amerikanska expert på neurala effekter av religion, ger oss ett
nytt perspektiv. Hans nya bok, ”Hur Gud förändrar hjärnan”, skriven i samarbete med Mark Robert Waldman, sammanfattar flera
år av innovativ forskning om biologisk grund av religiös erfarenhet. I boken finns det fakta som utmanar både
skeptikerna och troende.

Baserat på datortomografiska studier av hjärnan från klarissanunnor och praktiserande buddhister, sikher och sufier
tillsammans med människor som har precis börjat använda sig av meditation, Newberg hävdar att de traditionella andliga
metoder såsom bön eller kontroll av andning kan ändra neurala kopplingar i hjärnan, vilket leder till ”ett varaktigt
tillstånd av fulländning, inre fred och kärlek.” Han försäkrar att dessa neurala nät utvecklas snabbt – inom några veckors
meditation och inte decennierna i ett kloster i ett berg i Tibet. Och även om man inte behöver tro på Gud för att meditera,
en stark religiös tro förstärker dess effekt på hjärnan och förbättra människans ”social medvetenhet och empati samtidigt
som destruktiva känslor kontrolleras bättre”.

Newberg hävdar att religiös tro är ofta personlig och samhällsnyttigt, vilket gör att män och kvinnor ”tänker sig en bättre
framtid”. Han säger inte, som andra otydliga filosofiska forskare, att närvaron av en biologisk tendens till tro motsäger
med automatik att det finns ett föremål för en sådan övertygelse. ”Neurovetenskapen säger inte att Gud finns eller inte,
förklara Newberg med lämplig ödmjukhet. Neurobiologin bidrar till att förklara religionen, inte att plocka isär den”.

Newbergs undersökningen innehåller också varningar till de troende. Kontemplation av en kärleksfull Gud stärker visa
regioner av vår hjärna – främre loberna och thalamus regionen framför allt – där empati och förnuft finns. Kontemplation
över en arg Gud aktiverar det limbiska systemet, som tar hand om ”aggression och rädsla.”

Det är en lugnande koncept: den Gud vi väljer att älska förändrar oss till hans bild vare sig den existerar eller inte.

För Newberg är detta inte bara en kritik av religiös fundamentalism, ett varierande fenomen i sin övertygelse och
motivation. Det är en kritik till alla organisationer eller ideologier som kombinerar tro med själviskhet och ilska.
”Fienden är inte religionen”, skriver Newberg, ”Fienden är ilskan, fientligheten, intoleransen, separatismen, extrem
idealismen och rädslan som motiveras av fördomar vare sig de är sekulära, religiösa eller politiska.”

Newberg använder en levande bild för att förklara detta: i vilken hjärna som helst finns det två grupper av neurologiska
celler. Den ena är gammal och kraftfull och fokuserar på överlevnad och irritation. Den andra består av nya celler som
finns i de nyare områdena i hjärnan som är mer solidariska och kreativa samtidigt som de är mer utsatta och långsamma
jämfört med aktiviteten i hjärnans känslomässiga regioner. ”Alltså, alla människor står inför en fråga: Vilken grupp ska
utfodras?

”Hur Gud förändrar din hjärna” innehåller många avslöjanden men också några begränsningar. Med ett praktiskt och didaktisk
ton, förutspår boken ”en uppenbarelse som kan förbättra kvaliteten på läsarens inre liv, som för de flesta betyder
andligheten”. Men om detta är allt som sammanfattar andligheten, det är inte mycket. En mogen tro innebär ibland
självuppoffring, inte självförverkligande, ångest, inte komforten. Om religionens grundläggande mål är verklighetsflykt
och isolering, det finns andra mer konkreta metoder att ta ställning till. CS Lewis brukade säga följande: ”Jag valde inte
religionen för att vara lycklig, jag har alltid vetat att en flaska med alkohol räcker för det.” Samma sak kan sägas om
psykofarmaka (läkemedel) som kan härma en andlig extas.

Varje religiös debatt reduceras så småningom till en fråga om sanningen. Kan vi undgå ödets mekanismer eller Guds röst
genom en kringvandrande profet eller lära känna en man som är död? Utan en sådan tro är religionen inget annat är enkel
meditation. Newbergs utredning visar inflytandet av överdriven religiös praktiserande på dem som ”verkligen tror på”. Men
Newberg själv delar inte denna uppfattning. Hans forskning om de olika varianterna av religiösa erfarenheter – och hans
vetenskapliga tolkning att hjärnan är utformad för ett sätt att den tenderar att acceptera konstgjorda förvissningar – gör
honom skeptisk om det mänskliga sinnets förmåga att uppfatta med precision ”den sista och universella sanningen”.

Trots detta sa han: ”Jag fortsätter med min sökande och utforskning.” Och det är den mest ärliga vetenskap.

Länk till det spanska översättningen

© 2009, Washington Post Writers Group