Europeiska unionens domstol (CJEU) har återigen fattat beslut om förbudet mot synligt bärande av religiösa symboler i ett företags lokaler.
Domstolen fick frågan från den fransktalande arbetsdomstolen i Bryssel i samband med ett mål mellan ett företag som förvaltar sociala
bostäder i Belgien sedan 2018 och en kandidat för en praktikplats som vägrades bära slöja eller någon annan huvudbonad. Det handlade om två
frågor, nämligen om begreppen ”religion eller övertygelse” som förekommer i det europeiska direktivet om likabehandling i anställning och yrke
ska tolkas var för sig eller som två aspekter av samma kriterium, och om förbudet mot att bära ett objekt eller kläder med konnotationer utgör
direkt diskriminering på grund av religion.

”Direktivet 2000/78/EG måste tolkas som att termerna ”religion eller övertygelser” som förekommer däri utgör en enda och unik
diskrimineringsgrund som omfattar både religiös övertygelse och filosofisk eller andlig övertygelse”, förklarar EU-domstolen i sin dom som
avkunnades på den 13 oktober. Den passar på att påminna om att ”grunden för diskriminering på grund av religion eller övertygelse är att
särskilja från den grund som grundar sig på politiska åsikter eller någon annan åsikt”.

Sedan fortsätter domstolen att förklara att en ”bestämmelse i ett företags arbetslagstiftning som förbjuder arbetstagare att i ord, klädsel
eller på annat sätt uttrycka sin religiösa eller filosofiska övertygelse, vad den än må vara, inte utgör, med hänsyn till arbetstagare som
avser att utöva sin religions- och samvetsfrihet genom att synligt bära en skylt eller klädsel med en religiös klang, direkt diskriminering
”på grund av religion eller övertygelse” , i den mening som avses i EU-rätten, förutsatt att denna bestämmelse tillämpas i en allmänt och
odifferentierat sätt”. En ståndpunkt som liknar den som intogs i en dom som avkunnades i juli 2021 i fallet med två muslimska kvinnor i
Tyskland som vägrades bära slöja av sina arbetsgivare.

Behovet av ett ”legitimt syfte” för att motivera en skillnad i behandling

Icke desto mindre tillägger de europeiska domarna att denna regel ”kommer sannolikt att utgöra en indirekt särbehandling på grund av religion
eller övertygelse om det fastställs (…) att den till synes neutrala förpliktelsen som den innehåller faktiskt leder till en särskild nackdel
för personer som ansluter sig till en viss religion eller övertygelse”.

För att hjälpa en nationell domstol att fatta ett avgörande specificerar EU-domstolen att ”en skillnad i behandling inte skulle utgöra
indirekt diskriminering om den var objektivt motiverad av ett legitimt mål och om medlen för att uppnå detta mål var lämpliga och nödvändiga”.
Den påminner också om att ”enbart en arbetsgivares önskan att föra en neutralitetspolitik, även om den i sig utgör ett legitimt mål, är inte
tillräckligt för att objektivt motivera en skillnad i behandling som indirekt grundas på religion eller övertygelse”. Den slutar med att
påminna om vad som utgjorde dess argument redan 2021: ”Den objektiva karaktären av en sådan motivering (kan) endast identifieras i närvaro av
ett verkligt behov för denna arbetsgivare, vilket det är upp till honom att bevisa.”

Samtidigt som den är noga med att ange att den ”inte avgör en nationell tvist” och att det ”ankommer på den nationella domstolen att lösa
målet i enlighet med domstolens beslut”, preciserar EU-domstolen ändå att om indirekt diskriminering erkänns, ”EU-lagstiftning hindrar inte en
nationell domstol från att i samband med avvägningen av olika intressen tillerkänna religionens eller övertygelsens intressen större betydelse
än de som särskilt följer av företagsfriheten.”