Skönhetens stereotyp, rena slaveri

Susana Hidalgo – Público

 

En tunnelbana vagn fylld med kvinnor. Någon kliver på. Alla får samma fråga: Vad skulle du ändra i din kropp? Alla gör listor om minst fem olika delar: ögon, mage, ben, bröst. Och vad älskar du hos din kropp? Då blir kvinnorna tysta, bedrövade, de vet inte vad de ska säga. Denna övning lades fram förra veckan i Madrid av den brittiska psykologen Susie Orbach till en grupp feminister vid en konferens som anordnades av European Women’s Lobby. ”Det finns ett verkligt våld mot kvinnor för att inte acceptera sin kropp, och den främjas bara av kommersiella intressen” säger Orbach, mikrofon i handen, till en fängslad publik.

Orbach är en guru mot kulten av kroppen. Denna terapeut och kolumnist för tidningen the Guardian ligger bakom reklamkampanjen av ett känt företag som tillverkar kosmetiska som främjar den naturliga skönheten av riktiga kvinnor. ”En verklighet manipulerade av photoshops förbättringar för reklam. Således bygger kvinnor i deras sinnen en bild av en kropp och ett ansikte som inte är verkliga” kritiserar Orbach och pekar på de enorma intäkter som tjänar företag som ägnar sig åt kosmetika eller bantningskurer.

”Att vara frisk är inte längre en naturlig önskan och strävan, utan ett slags tyranni som har förvandlat hälsan till en plikt, som enligt friskvårdsbranschen, vi kan bara bemöta genom konsumtion av vissa varor och kommersiella tjänster” säger José Antonio Diaz Rojo och Ricard Morant, forskare vid Valencias universitet i en artikel år 2007. ”Budskap som denna skapar en förtryckande och tyrannisk diskurs till förmån för skönhet som oftast är vilseledande, trots dess övertygande effektivitet, orsakar det en reaktion hos människor som engagerar sig i sann hälsa och är medvetna om de verkliga gränserna för skönhet” tillägger de.

 

Vackra och unga

Många feminister har vänt sin aktivism för att fördöma trycket på kvinnor att vara för evigt unga och vackra. Från Naomi Wolf i sin bok The Beauty Myth (1991) till La Barbe, en fransk feministisk grupp vars medlemmar är kända för att störa offentliga evenemang där män är huvudpersoner klädda med falska skägg.

För Myria Vassiliadou, generalsekreterare för European Women’s Lobby, nu verkar det som ”det finns bara ett begrepp av kroppen, den man har tvingat på oss, det finns ingen variation.” Susie Orbach har samma tanke, ”Vi mår inte illa med vår status, utan med våra kroppar. Jag har arbetat i 30 år med feminismen och fortfarande pratar jag om samma sak 30 år efter”. Det finns beteenden som inte ens är naturlig, säger feministen, som fixeringen vid hur man ska se ut fysiskt efter förlossningen eller att lida när man äter.

Problemet är också en generations problem. Mödrarna överför denna skuldkänsla för att inte vara vackra och perfekta till sina döttrar. ”Det finns en stor mentalt missnöje bland de unga kvinnorna. Detta pga. flera varumärken använder barn under tre år för sina kampanjer och redan då retuscherar man deras bilder”, säger Orbach.

Aktivisternas syfte är att politikerna tar på allvar kroppens tyranni och inkluderar den i policyn mot mäns våld. Orbach har anordnat en konferens i London om några månader i denna fråga. ”Allt vi behöver nu är viljan hos myndigheterna” avslutar hon.