På ett år har, den nya Saudiarabiens kung, Salman, 25:e son till grundaren av Saud dynastin, befäst sin personliga auktoritet på bekostnad
av andra grenar av den kungliga familjen, som prins Bandar bin Sultans klan och den tidigare kung Abdallah. Men det är oklart vad
Washington kan ha lovat förlorarna för att inte försöka återta den makt de förlorade. I vilket fall som helst en serie anonyma brev som
publicerades i den brittiska pressen tyder på att dessa medlemmar av den saudiska kungafamiljen inte har gett upp sina ambitioner.

Efter att ha tvingats av sina bröder att utse Prince Mohammad bin Nayef som nästa arvinge, snabbt isolerade och begränsade kung Salman
hans befogenheter och därigenom främjade han sin egen son, Prince Mohammed bin Salman, vars impulsiv och brutala karaktär inte har
kunnat kompenseras av familjerådet, som inte längre träffas. I själva verket är prins bin Salman och hans far kungen de som styr riket,
ensamma, som envåldshärskare, utan någon form av motpol i ett land där det aldrig har funnits ett parlament och politiska partier är
förbjudna.

Vi har kunnat se prinsen Mohammed bin Salman överta ordförandeskapet i rådet för ekonomiska frågor och utveckling, införa en ny riktning
för Ben Laden Group och ta över Aramco (1). I samtliga fall har syftet varit att marginalisera sina kusiner och sätta sina egna betrodda män i
spetsen av rikets största företag.

Inrikes stödjer sig den saudiska regimen på bara hälften av den wahhabi eller sunni befolkning, medan man diskriminerar den andra halva.
Prins Mohammed bin Salman rådde hans far att beordra halshuggningen av Sheikh Nimr Baqir al-Nimr eftersom den senare hade vågat
utmana honom.

Med andra ord, staten dömde till döden och avrättade den viktigaste oppositionsledaren vars enda brott var att formulera och upprepade
parollen: ”Despotismen saknar stöd”. Det faktum att detta var en shiitisk ledare förstärker oundvikligen intrycket hos den icke sunni befolkning
att de lever under apartheid, eftersom det är förbjudet för dem religiös utbildning och tillgång till någon anställning inom den offentliga sektorn.
När det gäller icke-muslimer, som utgör en tredjedel av den saudiska befolkningen, är de inte tillåtna att utöva sin religion och att ha tillgång till
saudiskt medborgarskap.

På internationell nivå tillämpar prins Mohammed och hans far en politik som bygger på beduinstammar i riket. Detta förklarar samtidigt
finansieringen av de afghanska talibanerna och den libanesiska Future Stream, repressionen mot revolutionen i Bahrain, stöd till jihadister i
Syrien och Irak och invasionen av Jemen. Saud familjen stödjer alltid sunnigrupper som de anser ligger närmast wahhabismen som denna
familj har tvingat fram som statsreligion i Saudiarabien. Men stödet är inte bara mot shiiterna, men, i första hand, mot utbildade sunniter och
även mot alla andra religioner (ismaili, zaydis, aleviter, alawiter, druser, sikher, katoliker, ortodoxa, sabateans, jazidier, zoroastrianer, hinduer,
mm.). Och viktigast av allt, i alla fall, är att deras stöd går enbart och uteslutande till ledare från stora saudiska sunni stammar.

Det är också viktigt att notera för övrigt att avrättningen av Sheikh al-Nimr utfördes strax efter tillkännagivandet av att skapa en bred
antiterrorist koalition av 34 muslimska stater runt Riyadh. När man tar med det faktum att den avrättade, som alltid hade tagit avstånd från att
tillgripa våld, hade dömts till döden för ”terrorism”, är budskapet som framträder från denna avrättning att koalitionen är faktiskt en sunni
allians mot andra religioner.

Prins Mohammed beslutade att starta kriget i Jemen för att enligt deras utsago bistå presidenten Abd Rabbo Mansour Hadi, som hade avsatts
av en allians mellan Huthi rebellerna och den förre presidenten Ali Abdallah Salehs armé, men det faktiska skälet är att ta över de jemenitiska
oljefält och exploatera dem tillsammans med Israel. Förutsägbart nog, har detta krig inte levererat de resultat prinsen förväntade sig och
rebellerna är på väg in saudisk territorium, där rikets armé flyr i skräck och även överge sina vapen.

Saudiarabien är därför det enda land i världen som är en mans personliga egendom, styrd av envåldshärskare och hans son som avvisar all
ideologisk debatt, inte tolerera någon form av opposition och inte accepterar något annat än stam trohet. Dessa egenskaper som länge
betraktats som rester av dåtiden med krav på sig att anpassa sig till den moderna världen, har blivit förankrad till den grad att den blivit själva
identitet hos en anakronistisk rike.

Huset Sauds fall kan komma att orsakas av kollapsen av oljepriset. Oförmogen av att omforma sin livsstil, har riket börjat skuldsätta sig i full
fart och, enligt finansiella analyster, kan landet gå i konkurs om två år. Den partiella försäljningen av Aramco kan förlänga plågan, men det
kommer att resultera i en förlust av självbestämmande.

Halshuggningen av al-Nimr har varit infallet som överfyllde glaset. Fallet har blivit oundvikligt i Saudiarabien eftersom de som lever där saknar
nu hopp. Landet står inför en blandning av stam uppror och sociala revolutioner som kommer att vara mycket mer dödliga än de konflikter
som hittills har skakat Mellanöstern.

Långt ifrån att motsätta sig detta tragiska slut väntar rikets amerikanska beskyddare otåliga på det. Och att de inte slutar med att gratulera
prins Mohammed för hans ”visdom” är för at de vill uppmuntra honom att fortsätta att göra misstag. I september 2001 tog fram de
amerikanska stabschefer en omritning av kartan över ”större Mellanöstern”, där man presenterade rikets uppdelning i 5 stater. Och i juni
2002 under ett berömt möte av Defense Policy Board, studerade Washington alla alternativ för att bli av Saud familjen, som är nu bara en
tidsfråga.

Viktiga delar

USA lyckades lösa problemet med kung Abdullahs efterträdare, men nu driver de Saudiarabien att göra misstag. USA siktar nu att dela riket i
5 delar.

Wahhabismen är Saudiarabiens statsreligion, men Saud familjen stöder sig både inom landet och utanför det på endast sunni stammar och
utövar apartheid mot personer som utövar andra religioner.

Kung Salman, 80 år gammal, har lämnat maktutövande i händerna på en av hans söner, prins Mohammed, 30. Den senare har tagit över
stora företag i landet, startade kriget i Jemen och fått igenom avrättningen av oppositionens ledare, Sheikh al-Nimr.

Anmärkning

1. Saudi Aramco är det nationella företag som ansvarar för försäljning av saudisk olja.