Så uppfanns västvärldens överhöghet

Andrés Pérez – Publico

 

”Alla dessa människor som under veckan lider under de med usla jobb, dessa människor för vilka civilisationen går förbi som en form av dressyr, avslutar senare med slavhandlares instinkter.”

Uttrycket skrevs 1912 av konstkritikern Leon Werth. Han var skräckslagen av spridningen av ”utställningar” i städer runt den industrialiserade världen, där i mänskliga djurparker, den norra delen av världen utställde ”vildar”, ”svartingar”, ”infödingar”, bredvid skäggiga kvinnor, dvärgar och ”missbildade”. Han var också förfärad över miljontals europeiska arbetstagare som blev beroende av dessa spektakel som mellan 1850 och 1939 formade det sättet på vilket västvärlden fortfarande se på folket i söder.

Denna fras av Werth, vän till journalisten Patrick de Saint-Exupéry är en av de som dominerar Utställningar: Uppfinningen av den vilda som öppnade den 3 januari i museet Quai Branlyde Paris. En stor utställning-koncept med över 600 verk, dokument och filmer från den tidens arkiv, vars syfte är att försöka beskriva den kollektiva galenskap som västvärlden levde i mitten av 1800-talet till slutet av 1930-talet.

När just den vita överhöghet och kolonial dominans upplevde dåliga tider, tack vare Latinamerikas självständighet med Simon Bolivar och de första skärmytslingarna av afrikansk nationell frigörelse, den vita makten lyckades lura folket i sina egna breddgrader med tanken att de var mer värda än något annat.

Nyckel i denna massiva propaganda operationen var världsutställningen som från Paris till Chicago och London till Berlin, turnerade runt den industrialiserade världen. De erbjöd ”exotisk underhållning”, ”indianbyar” och ”djurparker”. Människor exponerades, presenterades som de vilda de ville se, och utan förklaring av deras kultur. En barriär skiljde betraktaren, den västerländska människan och djuret, den icke-västerländska människan, i det som blev de tidigaste formerna av samhälle-show.

En av framgångarna med utställningen var att dela tydligt upp de olika historiska perioderna. Först var det Christopher Columbus och Ferdinand och Isabella, Columbus återvände från Amerika och hade med sig sex infödingar, som uppvisades med mycket allvar vid blått blod hovet. ”Vi har funnit i alla Europas kungahus palats från den första koloniala tid, autentiska kuriosa skåp fyllt med porträtt av indianer, som ansågs var naturens anomalier” säger Nanette Jacomijn Snoep vetenskaplig intendent.

Den verkliga innovationen kommer i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet, när vid sidan av mässor som visade Venus hottentottens, kannibaler och ”den gigantiska Amazonas drottning” på samma gång kommer igång en rasistisk vetenskap som försöker klassificera de etniska grupperna i fallande ordning till apan. En cocktail som gav upphov senare till nazismen, fascismen och Franco i Spanien. Showen avslutas med en vacker kreativ dokumentär där män och kvinnor, utan åtskillnad av ras eller funktionshinder, frågar sig själva om de är normala eller rasistiska.