Med stigande havsnivåer över hela världen, är flyktingar på drift i Andamansjön ett förebud om en ny era av
migration.

År 1971 organiserade George Harrison och Ravi Shankar en konsert på Madison Square Gardens i New York (1) för att
finansiera humanitärt bistånd till det krigshärjade Bangladesh. Albumet innehöll bilden av ett hungrigt barn på
omslaget, som blev en symbol för ett fattigt land som kommer upp ur spillrorna av kriget. Fyrtiofyra år senare
associeras en annan bild med Bangladesh, övergivna flyktingar som lämnas till sitt öde flytande i Andamansjön,
utan hopp om räddning. (2)

Vi har alla sett bilderna av dessa flyktingar. (3) Vi har sett deras utmärglade lemmar hängande på båtarna. Vi har
sett ärren på deras rygg, ett resultat av deras kamp för lite mat och vatten. Vi läser deras hjärtskärande
berättelser, övergivna i havet, avvisade av en regering efter den andra.

Det beräknas att upp till 8 000 flyktingar är strandsatta i havet mellan Bangladesh och Malaysia. De flesta av dem
kommer från delstaten Rakhine (Arakan) i Burma, där, som medlemmar av rohingya samhället förvägras grundläggande
medborgerliga rättigheter. Resten är ekonomiska migranter från Bangladesh.

Jag minns när rohingya flyktingarna började anlända till Bangladesh. Det var år 1982, efter det att rohingya
berövades sina rättigheter (4) av en burmesisk lag som erkände inte dem som en av de 135 ”nationella raser” i
landet. Dömda till statlig förföljelse, började de att fly över gränsen.

Sedan dess har de blivit vräkta från sitt land, offer för tvångsarbete och godtycklig beskattning och är förbjudna
att resa eller att gifta sig utan tillstånd. Det är olagligt att ens ha fler än två barn. I en grym ironi kallar den
burmesiska regeringen rohingya för ”illegala bangladeshier”, trots att de har levt i Burma i generationer.

Vi behöver en global vision om invandrarna

Det finns nu 30 000 registrerade rohingya flyktingar i Bangladesh, men UNHCR bedömer att andra 200 000 bor i byar
längs gränsen mellan Bangladesh och Burma. (5) Bangladesh påstår att de har bristande resurser, att som ett fattigt
land, de har helt enkelt inte de medel som behövs för att tillgodose denna flod av flyktingar. Men vi skulle kunna
göra mycket mer för att hjälpa våra grannar. I själva verket är västvärldens regeringar så trollbundna med Aung San
Su Kyi, att de har ignorerat hennes skamliga hållning i relation till denna minoritetsgrupp. Burmesiska
myndigheterna vägrar att delta i vilken möte som helst där ordet ”rohingya” nämns. Samtidigt har myndigheterna i
Malaysia och Thailand inte velat acceptera några flyktingar och på så sätt ifrågasatt alla föreställningar om en
gemensam gemenskap av sydostasiatiska länder.

Men skylla att Bangladesh eller Burma, eller till och med länder som vägrar att skicka räddningsfartyg är
meningslös. Det enda sättet att förbättra situationen för rohingya är en samordnad internationell press,
multilateralt, på alla länder i regionen.

Det är dags att ha en global syn på invandrarna. Det finns fler flyktingar i världen idag än någon gång sedan andra
världskriget. (6) Personer som flyr förföljelse, fattigdom och konflikter riskerar sina liv för att söka skydd.
Rohingya flyktingar, varav 25 000 som har kastats i havet i år, säger att de föredrar att riskera sina liv med
människohandlare än att stanna kvar i Burma och möta en säker död.

Sanningen är att vi går in i en era av invandrare, och vi måste därför anpassa vår känsla för rättvisa och moral,
och även vår uppfattning om de nationella gränserna. Klimatförändringarna kommer att utlösa en flyktingkris efter
den andra utan motstycke i mänsklighetens historia. Och i Bangladesh flyttar idag redan 50 000 människor till
huvudstaden varje månad på grund av stigande havsnivåer, vilket har gjort deras byar obeboeliga och förstörd deras
jordbruksmarker.

De flytande flyktingar erbjuder oss en vision om vår gemensamma framtid. I framtiden kanske blir dessa olyckliga
länder, såsom Bangladesh, de första offren. Men snart även de rika länderna kommer att börja lida de extrema
väderförhållanden och stigande havsnivå. Vi vet inte exakt hur klimatförändringarna kommer att påverka var och en
av våra länder. Med tanke på denna osäkerhet, måste vi ha en radikalt ny syn på de resurser som vi delar.

Jag kan drömma om denna framtid, men jag vet att det inte kommer att bli lätt. Många tusen båtflyktingar kommer att
behöva förgås innan vi gör radikala förändringar, gränsöverskridande, av sättet hur vi närmar oss problemet och
hjälpa flyktingar.

Vi är dåligt förberedda på vad som kommer i vår väg. Vi har varken politisk vilja eller civilkurage eller väsentliga
idén om en kollektiv öde för att möta framtida utmaningar. Bilderna av dessa människor på drift till havs är en
väckarklocka.

Anmärkningar:

1. https://www.youtube.com/watch?v=4EJvizCVEyc
2. http://www.theguardian.com/world/2015/may/12/fears-up-to-6000-south-east-asian-boat-people-are-abandoned-at-sea
3. http://www.theguardian.com/world/gallery/2015/may/18/rohingya-refugees-recover-in-indonesian-camp-in-pictures
4. http://www.hrw.org/reports/2000/burma/burm005-02.htm
5. Refugees: The Rohingya ethnic minority of Burma and Bangladesh’ Silent Crisis.
6. http://www.theguardian.com/world/2014/jun/20/global-refugee-figure-passes-50-million-unhcr-report

Källa: http://www.theguardian.com/commentisfree/2015/may/19/rohingya-andaman-sea-refugees-migration