Ahmad Jalil – Webislam

En mångsidig skapelse:

Allah (Den Ende) har skapat universum (från latin ”universums” allt, helt, allt levande) och har gjort det
mångfasetterat från existensens enhet, kun fa iakun (Allah har påbjudit: Bli till och så är det för allt som
existerar).

Denna mångfald bidrar till kosmos skönhet och harmoni (från grekiska kosmos-ou, ordern). De olika varelserna (växter
och djur) harmoniserar med sina liv och död de olika ekosystemen. De fyra elementen, motsatta i sin natur (jord,
luft, eld och vatten) bildar den ”skiftande enheten” i vilket människan har placerats som kalif, Guds representant,
ansvarig för all denna underbara mångfald.

Allah har gjort den här världen till ett hem för alla varelser och bland dem är människan som regerar och som har
uppmanats att vara en rättvis och kärleksfull kalif med alla varelser från de minsta till de största. Denna
överväldigande mångfald beundrar och berör oss.

Det finns många tecken för de som vill förstå i de olika verser som finns i Allahs bok. Vid dess läsning reflekterar,
observerar och förundras människan:

[Det är] Han som har skapat sju himlar som välver sig över varandra. Du kan inte upptäcka någon brist eller
ofullkomlighet i den Nåderikes skapelse; men lyft på nytt din blick mot [himlen] – ser du någon spricka (67:3)

Nej. Vi kan inte hitta något fel och oavsett hur mycket våra ögon letar efter:

… den skall vända tillbaka till dig med oförrättat ärende, utmattad [av att spana efter fel]. (67:4)

Allt passar ihop till perfektion och denna vackra mångfald som samspelar i naturen ska också speglas i människans
samhällen. Vi alla ska njuta av denna vackra planet som Allah har skapat mångfasetterat eftersom Han är Ar Rahman
(den Barmhärtige).

Detta är en av de tre vackra namn som vi ständigt upprepar våra böners basmala och när vi reciterar Koranen eller
när vi börjar våra många aktiviteter. Denna egenskap, ”Den barmhärtige” från vilket man kan refererar den skapande
viljan vars storslagna prakt manifesteras just i denna värld och världarnas mångfald uttrycks tydlig i kapitel
(sura) 55 som heter just det, Ar Rahman:

Och Han har gjort jorden [till boplats] för allt levande; där finns frukter och dadelpalmer med blomkolvar i
hölster och brödsäd på höga strån och örter som sprider vällukt. (55:10-12)

Allt som finns är en underbar mångfald, så är det också med människans gemenskap.

Respekt för skillnad mellan människor:

Denna fest av mångfald, denna kosmiska symfoni där varje instrument, för liten den än är, utför en melodi eller ett
ackord som perfekt integreras i hela verket, är inte komplett om det inte påverkar också den vackraste och mest
perfekt av alla varelser, människan:

Människor! Vi har skapat er av en man och en kvinna, och Vi har samlat er i folk och stammar för att ni skall lära
känna varandra. Inför Gud är den av er den bäste vars gudsfruktan är djupast. Gud vet allt, är underrättad om allt.
(49:13)

Mänskligheten har skapats från en varelse, nafs wahidatin, och sedan gjorts den till ett par, man-kvinna, både olika
i kroppen (hy, kön, fysisk styrka, etc.) men ändå kompletteras varandra på ett vackert sätt. De kan inte vara det
ena utan det andra (eller den andra utan den ena), det finns många vackra metaforer som Allah använder i Koranen för
att illustrera detta samspel, inte bara den sexuella och reproduktiva delen men framför allt (något som tyvärr de
muslimska samhällena har glömt för att fokusera nästan uteslutande på det sexuella reproduktiva förhållandet) den
kärleksfulla och affektiva:

Och till Hans under hör att Han har skapat hustrur åt er av er egen art, så att ni kan finna ro hos dem, och Han
har låtit kärlek och ömhet uppstå mellan er. I detta ligger helt visst budskap till människor som tänker. (30:21)

Det är en kärlek och ömhet som överstiger parets affektiva sexuella förhållande för att förflytta sig till
förhållandet mellan de olika folken, raserna och stammarna:

Och till Hans under hör skapelsen av himlarna och jorden och skillnaderna mellan er i språk och hudfärg. I detta
ligger helt visst budskap till de insiktsfulla. (30:22)

Denna är en vältalig vers som inte behöver någon förklaring. Jag skulle inte vilja sluta utan att citera den katolska
biskopen Pere Casaldáliga som sade:

”Solidaritet är folkens ömhet.”

Jag tar mig friheten att slutligen säga:

”Den ädla koranen är varje människan, varje folks ömhet och rättighet.”

Slutligen vi sammanfattar:

De verserna vi har nämnt uppmanar oss till:

– Ekologisk medvetenhet. Eftersom vi är kallade till att använda vår rationella förmåga som ett tillgång för
skapelsen, att använda dess gåvor till vår fördel utan att missbruka det, genom att respektera och bevara den
biologiska mångfalden.

– Ett jämlikt förhållande mellan man och kvinna. Vi kommer båda från ett enda varelse. Det finns ingen mänsklighet
utan denna dualitet i ett. Det är ett tydligt budskap både för de patriarkala och macho ideologierna och för dess
motsatta version i radikal feminism. Allah har föreskrivit för oss, män och kvinnor, solidaritet, respekt och kärlek,
ömsesidigt skydd enligt våra förmågor och inte ett köns krig eller förtryck av varandra.

– Solidaritet och kommunikation mellan olika raser och folk. Allah föreskriver ömsesidig kunskap. Det är en
glädjefull kunskap på en jämlik nivå, för vi är alla barn till Adam och Eva, skapade av Allah. Det är en tydlig
varning till dem som följer ideologier om ”högre raser”, ”utvalda folk” och ”frälsande kolonialism” som så mycket
skada har gjort på mänskligheten.

Människan blir bara ädlare ju mer medveten hon är om Allah och aldrig på ras, religion eller ursprungsland. Vi måste
vara tydliga och säga att många gånger religionen inte innebär en medvetenhet om Allah (Gud eller någon annan
benämning man använder för Allah). Medvetenheten om Allah innebär kärlek och respekt för alla människor oavsett ras,
bakgrund, kultur, religion eller filosofi. Det är dags att acceptera Allahs bud och förmedla Hans salam till alla
varelser.

Allah är den som vet.