H. Bahhou – Participation & Spiritualité Musulmanes

 

Definition

Rättvisa och mänskliga rättigheter representerar de grundläggande pelarna i mänskliga samhällen. Rättvisa syftar i sin grund att etablera rättvisa och säkerställa att varje individ får vad denne förtjänar, vare sig det är rättigheter, skyldigheter eller gottgörelse. Mänskliga rättigheter, å andra sidan, är de universella privilegier som säkerställer värdighet, frihet och jämlikhet för varje människa, oavsett ursprung, kultur eller religion. De bildar en oförytterlig grund, ett universellt löfte om gemensam mänsklighet.

 

Rättvisa och mänskliga rättigheter i Gud

I religiösa och andliga traditioner intar rättvisa en central plats. I Gud är rättvisa inte bara en universell regel, utan en egenskap som är inneboende i hans gudomlighet. Den är perfekt, absolut och bortom gränserna för mänsklig förståelse. I den islamiska tron ​​är till exempel ett av Guds namn Al-Adl (Den Rättfärdige), vilket symboliserar den oföränderliga balans Han etablerar i hela skapelsen.

Gud säger i Koranen: GUD befaller att rätt och rättvisa skall råda [människor emellan och befaller dem] att göra gott och att vara givmilda mot de närmaste, och Han förbjuder alla skamlösa handlingar och allt som strider mot rimlighet och förnuft och allt som innebär en kränkning av andras rätt. Han förmanar och varnar er, för att ni skall lägga det på hjärtat. (16:90)

Profeten Mohammed, frid vare med honom, sade: ”De som tillämpar rättvisa skall vara, med Gud, på ljusets troner, på den Barmhärtiges högra sida… De som är rättvisa i sina domar, gentemot sina familjer och de som står under deras auktoritet.” (Muslim)

Mänskliga rättigheter, i detta gudomliga perspektiv, är inte bara juridiska begrepp utan heliga gåvor. Gud, i sin visdom, ålägger mänskligheten att skydda de svaga, att bekämpa förtryck och att etablera rättvisa som en helig plikt. Dessa läror finns i alla större religioner, där rättvisa är både ett mål och ett kollektivt ansvar.

 

Rättvisa hos människor

Hos människor tar sig rättvisa många uttryck. Det är kodifierat i lagar, administrerat av institutioner och upplevs dagligen i sociala relationer. Men till skillnad från gudomlig rättvisa är mänsklig rättvisa ofullkomlig, partisk av fördomar, politiska intressen och maktstrukturer.

Moderna rättssystem påstår sig vara garanter för mänskliga rättigheter, men deras effektivitet beror ofta på politisk vilja och institutionernas integritet. Ekonomiska ojämlikheter, diskriminering och geopolitiska konflikter förråder ofta dessa ideal och påminner oss om att rättvisa förblir ett oavslutat projekt.

 

I själva verket

Medan rättvisa och mänskliga rättigheter representerar universella ideal, visar deras praktiska tillämpning en kontrasterande verklighet. I vissa delar av världen respekteras och främjas dessa principer, i andra fall våldtas de systematiskt. Miljontals människor lever fortfarande under auktoritära regimer, berövade sina grundläggande rättigheter.

Global ojämlikhet är en annan form av grov orättvisa. Medan vissa åtnjuter obegränsade friheter och privilegier, kämpar andra för att överleva, ofta under fruktansvärda förhållanden. Denna klyfta belyser klyftan mellan humanistiska strävanden och mänsklighetens verklighet.

De senaste 15 månaderna har avslöjats för världen den dubbelmoral som västvärlden utövar, som påstår sig vara hemvist för mänskliga rättigheter och rättvisa, framför alla andra folk som stämplas som ”diktaturer”, ”underutvecklade” eller till och med ”efterblivna” eller ”barbariska”. De moraliska lärdomar som spreds i överflöd under hela 1900-talet (som bevittnade de två största krigen i termer av förstörelse och dödsfall på västerländsk mark) av USA och dess europeiska och australiska allierade framstår som outhärdliga hycklerihandlingar för de folk som hade blivit undervisade i mer än ett sekel. Särskilt genom två händelser som behandlas på extremt motsatta sätt av dessa ”stora moralister”:

Å ena sidan har vi den rysk-ukrainska konflikten, där dessa stora rättviseförsvarare har tagit upp angriparens sak enligt deras prisma (låt oss glömma grymheterna i Donbass och i de rysktalande områdena i Ukraina och ge dem rätt), alla medel har satts in för att avvärja den onde ryska angriparen (utan framgång), FN-resolutionerna har applåderats och arresteringsordern mot Putin eller hans hantlangare har välkomnats med glädje och löften om att verkställa dem utan tvekan.

På andra sidan har vi en 75-årig konflikt sammanfattad i attacken den ”7 oktober”, där den israeliska angriparen försvaras i sitt anspråk på att försvara sig mot ett folk som krossats och attackerats i nästan ett sekel. Allt är förlåtet för den överbeväpnade enheten som finansieras av världens poliser och dess allierade i syfte att utplåna ett smalt territorium där befolkningstätheten är störst i världen. Här göms barn och kvinnor, suddas ut och förknippas med terrorism. Enligt en rapport i Lancet daterad 5 juli 2024 kan 70 000 officiella civila och nästan 200 000 inofficiella ha dödats, förutom de 60 % av infrastrukturen som förstörts. Här finns inget stöd för vanliga människor som attackeras av landet som är värd för FN och dess allierade. Värre är att det internationella organets resolutioner systematiskt blockeras eller fördöms, och löften ges om att aldrig respektera ICC:s arresteringsorder mot krigsförbrytare som Netanyahu och Gallant, trots det folkmord som begåtts och erkänns av majoriteten av världens folk.

 

Palestina: Ett exempel på uppenbar förnekelse

Som nämnts ovan är fallet Palestina utan tvekan ett av de mest uppenbara exemplen på förnekelse av rättvisa och mänskliga rättigheter. I årtionden har det palestinska folket levt under ockupation, utsatts för systematisk diskriminering, markexproprieringar och dagligt våld, mord, kidnappningar och fruktansvärda våldtäkter.

Internationella institutioner, trots upprepade resolutioner, verkar maktlösa att garantera en rättvis och varaktig fred. Denna konflikt illustrerar det internationella samfundets kollektiva misslyckande med att upprätthålla internationell rätt, vilket lämnar ett helt folk i ett tillstånd av prekärhet och förtvivlan. Här finns inga fler barns eller kvinnors rättigheter; dessa ”araber” är försumbara för den civiliserade världen.

Och ursäkten Hamas-terrorism kan inte rättfärdigas, till exempel på Västbanken. Vilken ursäkt anförs av alla de som påstår sig vara länder med mänskliga rättigheter, demokratier och andra kvalificerande aktörer som låter dem dölja sin partiskhet och sitt hyckleri?

 

Och imorgon?

Framtiden för rättvisa och mänskliga rättigheter beror på mänsklighetens kollektiva vilja. Utmaningarna är många: att bekämpa ojämlikhet, försvara minoriteter och lösa konflikter. Men det är upp till folket att göra sina röster hörda genom att ta bort denna rättighet från korrupta politiker, oligarker och militär personal.

Det finns dock en strimma av hopp. Medborgarrörelser, innovativ teknik och växande medvetenhet om globala frågor erbjuder möjligheter till förändring. Mänskligheten måste lära av det förflutnas misstag och resolut sträva mot en mer rättvis värld.

För i slutändan är rättvisa och mänskliga rättigheter inte bara idéer att försvara, utan värderingar att leva efter, ett åtagande att föra vidare till kommande generationer.

Det finns också Guds löfte om att upprätta rättvisa: TRO INTE att Gud förbiser vad syndarna gör; Han ger dem bara anstånd till den Dag då deras ögon skall stirra med slocknad blick… (14:42)

Profeten, frid vare med honom, sade: ”Genom Honom i vars hand min själ är, skall rättvisa skipas, och alla skall få vad de förtjänar tills rättvisa skipas bland varelser, även bland myror.” (Bukhari)

Gud är rättfärdig och älskar rättvisa. Han skall återställa rättvisan mellan människorna och rädda de svaga och förtryckta. En ny vind stiger med uppvaknandet hos folken, vars ursprung var våra palestinska systrars och bröders martyrdöd, de enda människor som står upp mot förtryck i denna värld, och ingenting och ingen kommer att kunna stoppa det som kommer inshallah!

 

O tappra folk, som står i plåga,

Du får dagen att darra, lysa upp ögonblicken.

Under en himmel täckt av rök från skottlossning,

Din själ förblir levande, full av ånger.

Århundraden gamla olivträd, väktare av din historia,

Berätta tyst om din kamp, ​​ditt minne.

Varje kastad sten, varje skrik i natten,

Bär det livfulla ekot av en kamp som förenar.

Gaza, stolta stad, mitt i så mycket sorg,

Står upp mot vindarna, föraktar kedjor.

Hans barn, ren strålglans, trotsar ödet,

De är hoppet förkroppsligat, morgondagens bärare.

O älskade land, o moder Palestina,

Din jord är en dikt, en bitter bön.

Dina bevittnande höjder, i sin ädla prakt,

Bär den heliga tyngden av tusen års smärta.

Men bortom murarna, taggtråd uppförd,

Ditt folk, o Palestina, vägrar att abdikera.

Varje fälld tår, varje leende som erbjuds,

Är en evig sång för den kärlek han yttrar.

Långt från den iskalla blicken i denna glömska värld,

Du lyser med en briljans som rör himlen.

O motståndskraftiga människor, o odödliga låga,

Du är den ljusa stjärnan, ledstjärnan i det eviga.