Dr. Mohamed Chtatou – FUNCI
Ramadan, den heliga månaden för muslimer, firar uppenbarelsen av Koranen till profeten Muhammed, frid vare med honom (Sura Al-Baqarah (Kon) 2:185). Det är den fjärde av Islams fem pelare. Fasta är därför en del av de föreskrifter som åligger muslimska troende, tillsammans med shahadah (trosbekännelsen som vittnar om att det inte finns någon gud utom Gud och att Muhammed är hans budbärare), salat (bön), zakat (allmosa) och hajj (pilgrimsfärden till Meckas heliga platser).
Fastan under Ramadan har emellertid överskridit detta område och har blivit en global händelse (1). I den globala byn har diplomater och affärsmän införlivat det i sina agendor. För vissa är det en månad av askes, för andra en månad av bra affärer. Ramadan inför en ny rytm som går utöver ändringen av matvanor (2).
Ursprunget till Ramadan
Ordet ”Ramadan” kommer från arabiskan ramiidah eller ar-ramaad, som betyder ”stor värme” och syftar på den nionde månaden i den muslimska månkalendern. I det förislamiska arabiska samhället var det en månad av vapenvila som kunde ha ett avlägset förhållande till de heliga perioderna av kristendomen (fastan) eller judendomen (Yom Kippur). Det skulle också kunna motsvara en nödvändig civil och militär inaktivitet under en värmebölja. Abrahams anhängare fastade vid solförmörkelser, dagjämningar och solstånd.
Islam, judendom och kristendom har det gemensamt att ha satt kostförbud i centrum för det religiösa livet. Moses, Jesus, Muhammad: de tre fastade i öknen. Yom Kippur, Påskfastan, Ramadan utgör tre sätt att observera fastan.
Födda i Mellanöstern, i landskap av sand och sol, har de tre stora monoteistiska religionerna inkluderat denna praxis i sin kalender. Varaktigheten varierar, modaliteterna har utvecklats under århundradena, men för dem alla är fastan en möjlighet att åter fokusera på det andliga och öppna för att dela och bry sig. Acceptansen av ett annat sätt att vara i världen.
Ramadan motsvarar den nionde månaden i månkalendern, under vilken ärkeängeln Gabriel uppenbarade Koranen för profeten Muhammed, frid vare med honom, enligt Islam. För sin del, i den judiska tron, är Yom Kippur (även känd som ”Försoningsdagen”) den heligaste dagen i den judiska tron. Judar får inte äta, dricka, arbeta, ha sex eller bada i 25 timmar. På befallning av Toran uppmuntras troende att reflektera över sina synder från föregående år och omvända sig.
Andra religioner inkluderar också liknande metoder. Till exempel utövas fasta även inom hinduismen för att skilja kroppen från dess fysiska behov och på så sätt få andliga fördelar. Genom att skilja tvångstankar från materiella nöjen skapar hinduer harmoni mellan sin kropp och själ. Under Ekadashi uppmuntras friska vuxna att fasta helt. Denna övning, i kombination med bön och meditation, hjälper till att sona synder, rena sinnet och träna den troende att uthärda framtida svårigheter.
Med tiden har många religioner kommit att betrakta frivillig avhållsamhet från mat som en viktig rit för andlig rening. Genom att uppmuntra bot och uppoffring är kärnan i fastan att förhindra fysiska behov från att stå i centrum.
Gandhi använde fastan som ett ”icke-våldsvapen”, ett vapen med otrolig kraft, vilket fick britterna att buga sig för honom. Han utförde sin sista fasta, till förmån för försoning mellan hinduer och muslimer, vid 78 års ålder, innan han mördades av en hinduisk fanatiker.
På arabiska betraktar betydelsen av ”intensiv hetta” (Ramadan) en god gärning som bränner bort synder. Fastan tillåter muslimer att vara närmare Allah, men också de fattigaste, genom att känna känslan av hunger och törst och det i sig är också en känsla av stor värme och sveda i halsen (iii).
I sin tur firas den tjugosjunde dagen av Ramadan ”Allmaktens Natt”, då ängeln Gabriel (Jibril) visade sig för första gången för profeten Muhammed för att uppenbara Koranen för honom. Denna fastemånad är därför nära kopplad till den heliga muslimska Koranen, vars första vers som avslöjas är ”Läs!” (Sura Surat Al-’Alaq (Grodden) 96:1).
Därför uppmanas muslimer att läsa om hela Koranen under denna månad Ramadan. Faktum är att det är vanligt att hålla en extra session med gemenskapsböner (tarawih) på kvällen i moskéer under denna tid på året, en tradition som vissa spårar tillbaka till den andra kalifen Omar (579-644).
Varför fasta?
Även om islamisk ritual är central för religiös efterlevnad, utövas fastan även av anhängare av andra religiösa traditioner, såväl som av ett växande antal ”religiösa” människor. Vissa talar till och med om ett fenomen som är inneboende i vårt samhälle, i dess sökande efter mening.
Förknippad med kostfördelar, även terapeutiska sådana, eller som en synonym för nykterhet mot konsumtionens överdrifter, framkallar fastan en dimension av självkontroll och broderlig solidaritet, delning och ömsesidig hjälp.
Vilken betydelse ger vi fastan idag? Var kommer dess relevans ifrån? Vilken plats har den i den islamiska kanoniska traditionen, och vilka andliga mål och etiska syften har den?
Från och med puberteten måste alla muslimer fasta, förutom de äldre eller de som lider av vissa sjukdomar. Detta undantag gäller även den som måste resa eller är tillfälligt sjuk. I utbyte måste dessa människor ge mat till en fattig person för varje dag som man inte fastar. Ammande eller gravida kvinnor är också undantagna och måste ta igen de icke-fastande dagarna före nästa Ramadan.
Fastan låter dig uppleva hunger och törst. Den påminner troende om livsvillkoren för de mest missgynnade, ett faktum som förstärks av zakat al-fitr påbud (allmosa för att bryta fastan), som nämns i flera hadither. ”Den bästa av alla allmosor är den som ges under månaden Ramadan”, säger en av dem. (4)
Vidare rapporterade Abu Hurayrah att Allahs Sändebud sa: ”Välgörenhet har inte minskat någons rikedom men genom den har Allah välsignat den och ökat den.” (5)
Andligt sett är Ramadan en inbjudan till självkontroll och utövande av vilja, så att den troendes handlingar är ett fordon för gudomlig barmhärtighet. Sålunda bör kroppens fasta leda till hjärtats fasta och föra själen närmare Gud. Den troende måste arbeta på sig själv för att utveckla sina egenskaper av vänlighet, välvilja, tålamod, uthållighet, rättvisa, solidaritet, broderskap och kämpa mot sina brister av själviskhet, hyckleri, förtal och svartsjuka.
Under denna period bör muslimer be, reflektera över sin tro och försöka bli bättre. De bör också bidra med allmosor, skänka pengar till moskén eller till de behövande, strax före slutet av Ramadan. (6i)
Fastan står tydligt fastställt i den heliga Koranen:
TROENDE! Det är en plikt för er att fasta, liksom det var en plikt för dem som levde före er – kanske skall ni frukta Gud. [Fastan skall vara] ett begränsat antal dagar. Men den av er som är sjuk eller på resa [skall fasta senare] under motsvarande antal dagar och de som har möjlighet skall som offer ge en nödställd att äta. Och den som självmant gör gott utöver vad plikten bjuder, [skall finna att] detta kommer honom själv till godo. Och fastan är för ert väl – om ni visste [hur mycket gott den tillför er]! För att ge människorna vägledning [inleddes] i månaden Ramadan uppenbarelsen av Koranen i vilken vägledningen klargörs och en måttstock ges med vilken rätt kan mätas och skiljas från orätt. Den av er som ser månens nytändning skall fasta månaden ut. Men den som är sjuk eller [stadd] på resa [skall fasta därefter] under motsvarande antal dagar. Gud vill göra det lätt – inte tungt – för er. Håll [fastan under den föreskrivna] perioden och prisa Gud som har väglett er – kanske skall ni visa [Honom] tacksamhet. (2:183-185)
Fasta som andlig praktik är vanligtvis kopplad till askes (av grekiskan askesis, träning). Även om askes är en livsdisciplin och en form av självkontroll, varierar sättet att utöva den beroende på olika kulturer och filosofier. Det är faktiskt en mycket utbredd tradition inom flera religioner: jainism, hinduism och buddhism, men också de tre monoteistiska religionerna: judendom, kristendom och islam, i olika former. Målet är att lära sig att bemästra instinkter och uppnå andlig uppfyllelse.
Asketen påtvingar sig själv deprivation (mat och nöjen) och utövar bön (7). Sufier, till exempel, utövar askes. För muslimer har månaden Ramadan en asketisk dimension i den meningen att den uppmuntrar muslimer att kontrollera sina instinkter och utvecklas andligt (8).
För det första har fastan en andlig betydelse. Som i alla de olika religionernas asketiska praxis handlar det om att svälta kroppen för att bli medveten om att de viktigaste mänskliga behoven är andliga: att minska tiden som ägnas åt fysiska behov – inte bara att inte äta eller dricka, utan också avstå från allt sexuellt njutning – att ägna mer tid åt meditation och bön.
Islam tycks framför allt vara ritualistisk och insisterar om och om igen på de ”tekniska” frågorna om fastan, relaterade till exempel dess början och slut:
… och ni får äta och dricka till dess den vita strimman av gryningsljuset kan urskiljas mot nattens mörker. (2:187)
Ramadan, barmhärtighetens och fromhetens månad
Barmhärtighet är ett mycket viktigt begrepp inom Islam. Den första versen i Koranen börjar: ”I Guds, Den Nåderikes, Den Barmhärtiges namn”. Faktum är att Allah sa till profeten Muhammed:
Vi har sänt dig [Muhammad] enbart av nåd till alla folk. (Sura Surat Al-Anbiya’ (Profeterna) 21:107).
och profeten, när han tog emot denna vers, sade: ”Jag är en barmhärtighet som skänktes mänskligheten.” (9)
Dessutom är det tradition bland ulama att först lära sina elever (i vetenskapen om hadith) följande profetiska talesätt:
”Den Barmhärtige förbarmar sig över den barmhärtige. Förbarma dig över jordens människor, och den som är i himlen kommer att förbarma sig över dig.” (10)
På samma sätt påminner detta oss om en berättelse där en man som såg profeten leka och kyssa sina barnbarn berättade för honom: ”Jag har tio barn och jag har aldrig kysst någon av dem.”
Då svarade Allahs Sändebud:
”Ingen barmhärtighet (medkänsla) kommer att visas för dem som (i sin tur) inte visar barmhärtighet (medkänsla).” (11)
Barmhärtighet är ett av uttrycken för taqwa. Taqwa betyder i huvudsak ”medvetande om Gud” eller ”fromhet”, men har ibland översatts som ”Gudsfruktan”, men inte med den vanliga betydelsen av ”rädsla”. För att utveckla taqwa bör man komma ihåg Allah ofta, lära sig mer om Honom, omvända sig ofta, fasta ofta, komma ihåg döden ofta, vara barmhärtig ofta och arbeta för att öka sina goda gärningar samtidigt som man minskar sina synder.
Till exempel säger Allah till de som söker kunskap och förståelse att ha taqwa:
Frukta Gud, som är er lärare. Gud har kunskap om allt. (2:282).
Och samma sak för dem som söker välsignelse och överflöd:
Om folken [som Vi förintade] hade trott [på Gud] och fruktat Honom, skulle Vi ha låtit himlens och jordens alla välsignelser komma dem till del… (7:96).
I en annan vers visar Allah att taqwa är den möjliga vägen till omvändelse och återlösning, säger han:
Om efterföljarna av äldre tiders uppenbarelser ville tro [helt och fullt] och frukta Gud, skulle Vi helt visst förlåta dem deras dåliga handlingar och föra dem till lycksalighetens lustgårdar. (5:65).
Taqwa leder till acceptans, barmhärtighet och kärlek till Allah. Allah säger:
”Gud tar inte emot offer av andra än dem som fruktar Honom. (5:27).
Det står också:
… inga andra än de gudfruktiga kan vara dess beskyddare, men de flesta av dem förstår inte detta. (8:34).
OCH:
… den slutliga segern tillhör dem som fruktar Gud. (28:83).
För den Helige Profeten är Ramadan en speciell säsong för den fromma muslimens taqwa:
”När månaden Ramadan anländer öppnas paradisets dörrar, eldens dörrar stängs och demonerna är kedjade.”
Faktum är att varje bra handling belönas rikligt, oavsett dess omfattning:
Gud låter [ingen] lida ens så mycket som ett stoftkorns vikt av orätt. Och [varje] god handling fördubblar Han [i värde] och i Sin godhet skänker Han den som utfört den en rik belöning. (4:40).
Senare nämns att helvetets portar är stängda, vilket å ena sidan indikerar vår Herres vilja att förlåta sina tjänare alla begångna synder, som normalt leder till hans vredes boning: helvetet. Å andra sidan indikerar stängningen att alla invånare i gravarna tillfälligt är förlåtna under denna heliga månad. Slutligen berättar Profeten för oss att demoner är kedjade under den heliga månaden Ramadan.
Andlig mening
Ramadan består inte bara av avhållsamhet från mat – från soluppgång till solnedgång – utan det är också en andlig resa där muslimen försöker närma sig excellens genom att rena sin själ från dåliga böjelser. Den här månaden är också månaden för generositet och delning. Om Islam påminner oss om fördelarna med generositet gentemot våra grannar i allmänhet, är månaden Ramadan en möjlighet att förbättra sig själv.
För Hatim I. Belfkih har Ramadan en viktig andlig essens (12):
”Den sanna innebörden av fastan är att stävja negativa impulser, få egot att bryta sina vanor, mildra lustens glöd för att förbereda det för vad som kommer att ge det lycka och glädje, få det att acceptera det som hjälper till att rena sitt hjärta.
Ja, bakom fastan ligger logiken i att närma sig Gud. Det finns en verklighet som inte är en hemlighet för någon, men som tenderar att döljas av sedvänjor. Denna verklighet ligger i närvaron av en direkt länk mellan kroppens tillstånd och hjärtats liv. Den första återför den till sitt materiella ursprung, sänker den till jorden, den andra återför den till sin andliga källa, höjer den genom sin ur anda.
Guds oändliga visdom ville att människan skulle vara sammansättningen av ande och materia. Det ena kan inte skiljas från det andra. Men sökandet efter balans mellan de två är inte lätt, eftersom det inte finns någon symmetri i förvaltningen av dessa två enheter. I själva verket lever vi i det sensoriska universum, det är påtvingat oss, vi kan inte fly från det.”
Ramadan är en sann andlig källa som ger näring åt själen, accentuerar tro och fromhet. Den här månaden tiodubblar de gudomliga belöningarna kopplade till religiös utövning, för muslimer närmare varandra och återuppväcker tro. En Ramadan utan bön eller läsning av Koranen har inget värde i sig: fasta är förvisso ett tillstånd, men religiös praktik är oskiljaktig från Ramadan. Att dela tacksamhet, generositet och kärlek till nästa är muslimernas inneboende värden, och denna välsignade månad är ett tillfälle för dig att lyfta fram dem genom att bjuda in de fattiga till ditt hem för att bryta fastan, eller ge upp din tid att utföra handlingar av välgörenhet.
Fastan är relaterad till människans natur, som lärs ut i Koranen. Människan, i Koranen, består av en enhet av materiell essens och en enhet av andlig essens. Människan är sammansättningen av kroppens celler och själens värden (13).
Sökandet efter medvetande är ett viktigt projekt för själen. Själen är till sin natur en bärare av värderingar och får näring av etik. I sin ”association” med den kroppsliga enheten är den mänskliga själen jämförbar med en ryttare på sadeln. Ryttaren är inte sadeln, men vad är en ryttare utan sadel? Faktum är att våra fem sinnen ständigt efterfrågas av den genetiska enhetens naturliga behov. Detta krav är pressande och pågår. Den är kapabel att fylla en mänsklig tillvaro med risken att bedöva själen och avleda den från sitt projekt.
Genom att avstå från mat, dryck och vällust från gryning till skymning motverkar den fastande muslimen kroppens naturliga lutningar. Genom att stävja överflödigt tal och initiativ disciplinerar du ditt sinne. Han bekräftar sin vilja för taqwa, när han ser sina impulser födas och förbereder sig för att gripa dem för att kanalisera dem på rätt sätt.
Genom att rena, kontrollera och skjuta upp fysiska behov i tid kommer den fastande undan dess klor och blir mer tillgänglig för andlig upplevelse. Under denna heliga månad intensifierar muslimer sina andliga övningar och meditation, gudsdyrkan och välgörenhet är deras prioriteringar.
Den islamiska religionen etablerar fem dagliga stunder av andrum som kallas salat, den muslimska bönen. Det är en andlig övning med en kodifierad ritual, vars syfte är att påminna själen om dess andliga projekt. På samma sätt är fastan under månaden Ramadan en del av detta perspektiv.
Måltiden, iftar, låter som seger, vars smak är djupt intim. Varken en diet eller en nattlig hetsätning, Ramadan fasta är inte ett straffande av kroppen. Det är tänkt att vara en månad av intensiv träning, där den genetiska enheten är försvagad, isolerad från sina energikällor och den andliga enheten förstärks, underblåst av fromhetshandlingar. Det är därför som Koranens symbolik nämner ar-Rayyan port, en av paradisets portar speciellt reserverad för fastande människor!
Referenser:
- Adelkhah, Fariba, & François Georgeon, red. Ramadan och politik. Paris: CNRS Éditions, 2000.http://books.openedition.org/editionscnrs/2886
- Georgeon, François. ”Presentation”. Adelkhah, Fariba och François Georgeon. Ramadan och politik. Paris: CNRS Editions, 2000, s. 11-17. http://books.openedition.org/editionscnrs/2899
- Chtatou, Mohamed. ”Understanding Ramadan, its History and Original Meaning”, Morocco World News, 27 april 2020. https://www.moroccoworldnews.com/2020/04/300806/understanding-ramadan-its-history-and-original -meaning
- Samlad av al-Bukhari och Muslim.
- Muslim Vol. 4, Hadith 6264.
- Chtatou, Mohamed. ”Ramadan handlar inte om Boulimia utan om att bry sig och dela”, Morocco World News, 14 maj 2019. https://www.moroccoworldnews.com/2019/05/273058/ramadan-boulimia-islam-caring-sharing
- Schimmel, Annemarie. Islams mystiska dimensioner. Chapel Hill: University of North Carolina Press, 1975.
- Schielke, Samuli. ”Att vara bra i Ramadan: Ambivalens, fragmentering och det moraliska jaget i unga egyptiers liv.” The Journal of the Royal Anthropological Institute, vol. 15, 2009, sid. S24–40, http://www.jstor.org/stable/20527687.
- Samlad av Hakim.
- Samlad av Tirmidhi.
- Samlad av Muslim.
- Belfkih, Hatim I. ”La dimension spirituelle du mois de Ramadan”, Oumma, 11 augusti 2010. https://oumma.com/la-dimension-spirituelle-du-mois-de-ramadan/
- Jawad, Huda. ”Den andliga och etiska dimensionen av Ramadan”, Islamic Insights. https://www.islamicinsights.com/religion/the-spiritual-and-ethical-dimension-of-ramadan.html
