Idris Tawfiq

 

Många av de profeter som nämns i Koranen, är också profeter som nämns i kristendomen och judendomen, deras berättelser finns med i Bibeln. Sådana profeter som Moses, David, Salomo, och Abraham är bara några av de mest välkända namnen.

Islam, naturligtvis nämner även alla de tidigare profeterna, vi muslimer tror att Gud Allsmäktig (Allah) skickade dem genom hela människlighetens historia till varje nation att framföra Hans budskap. I själva verket kan vi läsa i Koranen vilka medel, Själva! Vi skickade en budbärare till varje nation. (16:36)

Muslimer tror att Muhammad, frid vare med honom, är den allra sista i en lång rad av sådana budbärare. Hans budskap var för alla människor och för all framtid.

Koranen berättar också om några profeter som inte nämns i Bibeln.

En av dessa profeter är Salih (fred vare över honom). Hans historia är intressant, eftersom den nämns inte bara en gång i Koranen, utan flera gånger.

Profeten Salih bodde i Al-Hajr, ett område som var beläget längs handelsvägen från södra Arabien till Syrien. Staden ”Madain Salih” som ligger flera hundra kilometer norr om Medina i dagens Saudiarabien, är uppkallad efter honom.

Husen som byggdes i bergen kan fortfarande ses än i dag. Saleh kallades att predika sitt budskap till folket i Thamud.

Enligt Koranen, var dessa människor bönder som odlade fertil mark. De hade blivit mycket högmodiga på grund av deras rikedom. De dyrkade många gudar, förtryckte de fattiga och levde ett liv som var långt ifrån den typ av liv Allah ville att de skulle leva.

Salihs budskap var mycket enkelt, de skulle vända sig bort från sina dåliga beteende och vända sig i stället till en Gud, Allah, som hade gett dem alla goda saker de hade fått.

Budskapet var svårt att förstå, eller hur? Men folket i Thamud var mycket envis, och vägrade att acceptera det budskap som Saleh förmedla till dem.

Gud verkar i på många olika konstiga sätt, ibland helt utanför vår förståelse. Det sätt Han valde för att tala till folket i Thamud var genom historien om en kamel!

Detta är kanske det första man bör notera om historien om profeten Salih såsom det berättas i Koranen. Gud kan välja vilket sätt som helst att förmedla sitt budskap till oss.

Vi förstår inte på en gång, men han kan tala till oss genom människor och händelser, eller han kan tala till oss genom historia om en kamel. Det faktum att Han berättar historien inte en gång utan många gånger, är ett säkert tecken på att dess budskap är viktigt.

Historien som berättas i Koranen går så här. Folket i Thamud var fåfänga och vägrade att acceptera att Salih var en budbärare som skickats av Gud, så att de bad honom om ett tecken för att styrka att han var en Guds profet.

De svarade: ”Du har varit en av oss, Salih, [och] Vi fäste stora förhoppningar vid dig! Vill du förbjuda oss att dyrka vad våra förfäder dyrkade? Ja, Vi oroas av starka misstankar om [det verkliga syftet bakom] dina maningar till oss.” (11:62)

De frågade honom, faktiskt, inte bara för vilken tecken som helst, utan något mycket specifikt. De pekade på en stor sten och föreslog honom att han skulle be sin Gud att skapa en kamel hona ut av det.

Trots deras envishet, Saleh gjorde det, på villkor att de skulle tro på Gud om han förvandlade stenen till en kamel hona, de var överens om det.

Salih bad till Gud att svara på deras begäran. Den enorma stenen flyttades och delades upp, och det blev en underbar kamel hona, som var dräktig och snart skulle föda. Gud testade Thamuds folk med detta mirakel, för att se om de skulle följa Hans budskap. Salih sa till dem:

”Detta Guds kamelsto, mitt folk, skall vara ett tecken för er. Lämna henne nu i fred att beta på Guds jord och tillfoga henne ingen skada; i annat fall väntar er ett ögonblickligt straff.” (11:64)

Kamelen levde bland dem, och snart födde en kalv. Några av dem som hade bevittnat miraklet började dyrka Gud på grund av vad de hade sett, och på grund av vad de hade lovat. Andra gjorde inte det, och de började hata kamelen, som påminde dem om Saleh och det löfte som de hade gett honom.

Kamelen brukade beta bland deras hjord och drack från samma vatten.

Salih sa åt dem att låta kamelen dricka av vattnet i brunnen en dag och nästa dag skulle de andra göra det, de skulle turas om som Allah hade bestämd:

Men säg dem att vattnet i brunnarna skall fördelas mellan dem – var och en måste vara där, när hans tur [att vattna sina djur] har kommit.” (54:28)

Istället för att övertyga dem att vara snäll mot djuret de faktiskt valde att skada den.

Folkets högmodiga äldste frågade dem av de svaga [bland folket] som trodde [på profeten]: ”Är ni helt säkra på att Salih [som han säger] är sänd av sin Herre?” De svarade: ”Vi tror på det [budskap] som han har fört med sig.”

[Men] de högmodiga äldste sade: ”Vi förnekar [sanningen i] det som ni tror på.”

Så slaktade de kamelstoet på grymmaste sätt och trotsade sin Herres befallning. [Sedan] sade de: ”Salih! Nedkalla nu över oss det [straff] som du har hotat oss med om du [verkligen] är en av Guds utsända!” (7:75-77)

Som om deras misstro var inte nog, de utmanade också Salih att be Gud straffa dem om han var en riktig profet.

Nio män kända för sina rackartyg och uppmanad av några kvinnor, gick till kamelen och hennes kalv på natten, och de dödade dem båda.

Salih var arg på vad de hade gjort. Kamelen hade inte gjort något mot dem, då sade Saleh:

”I [ytterligare] tre dagar skall ni få glädjas [åt livet] i era hem; detta är inte tomma ord!” (11:65).

Trots deras hån och förakt för hans budskap, Thamuds folk straffades.

Men över dem som hade begått [sådan] svår orätt genljöd dånet [av Guds straff] och morgonen fann dem liggande framstupa i sina hem; [det var] som om de aldrig hade levt där i välstånd och trygghet. Stammen Thamud förnekade sin Herre – Det är ute med stammen Thamud! (11:67-68)

Salih och de människor som lämnade platsen före jordbävningen återvände aldrig.