Ahmed Ghanem

 

Att acceptera delaktighet har sin grund i Koranen

De som accepterar delaktighet i det politiska etablissemanget tar profeten Josef, frid vare med honom, och hans delaktighet i en icke-muslimsk statsapparat, och Negus i Abessinien som exempel på en muslims delaktighet. De hänvisar även till Al-Qias d v s att jämföra liknande fall med det aktuella fallet i ljuset av tidigare tolkningar.

 

Profeten Josef, Frid vare med honom

”I [berättelsen om] Josef och hans bröder ligger helt visst budskap till dem som söker [sanningen].” (12:7)

Enligt Koranen levde Josef, frid vare med honom, i ett icke-muslimskt samhälle, sedan han tagits om hand av en mäktig egyptisk man. Koranen berättar om hans prövningar och till sist om hans position hos Farao i ett samhälle som varken var islamiskt eller hade fått del av uppenbarelsen eller judarnas religion.

Josef, frid vare med honom, blev illa behandlad av den mäktiga mannen vars fru försökte förföra honom. Han satt till och med i fängelset i många år. ”Därefter, trots att de hade sett alla bevis [för Josefs oskuld], ansåg de [ändå] bäst att för en tid sätta honom i fängelse.” (12:35)

Han återfick sin frihet när Farao hade sett en dröm som ingen kunde förklara, eftersom han hade blivit känd för att kunna förklara drömmar. Han blev ombedd att förklara Faraos dröm men innan han gjorde detta såg han till att Farao förklarade honom oskyldig.

”Men då budbäraren kom till honom sade han: ”Gå tillbaka till din herre och fråga honom om kvinnorna som skar sig i händerna. [Ingen utom] Gud, min Herre, har kännedom om deras onda anslag [mot mig].” [Kungen sände efter kvinnorna och] frågade dem: ”Vad hade ni i sikte när ni försökte förföra Josef?” De svarade: ”Måtte Gud förlåta oss! Det fanns ingenting ont i honom.” [Då] sade den högt uppsatte mannens hustru: ”Nu har det verkliga förhållandet kommit i dagen! Det var jag som försökte förföra honom och han har sagt sanningen.”

[När Josef hörde vad som hänt sade han: ”Jag har begärt] detta för att [min husbonde] skulle få veta att jag inte har bedragit honom bakom hans rygg och att Gud inte vägleder förrädare som gillrar fällor. (12:50-52)

Därefter förklarade han Faraos dröm om sju feta kor och sju magra kor som åt upp de feta korna. Denna dröm betydde att det skulle komma sju goda år med god tillväxt och efter dessa år skulle det komma sju svåra år med missväxt och svält. Han föreslog också en bra lösning för att klara av denna situation och han begärde befogenheter för att fullfölja denna plan.

[Josef] svarade: ”Ni skall så som ni brukar under sju år men lämna allt det ni skördar otröskat utom en mindre mängd, som ni använder till föda. Efter dessa [goda år] kommer sedan sju svåra [år], som kommer att sluka vad ni med tanke på dessa [år] lagt upp [i förråd, allt] utom en liten mängd av det som ni sparar [till utsäde]. Efter dessa [svåra år] kommer sedan ett år då folket välsignas med regn [och rika skördar] och då druv- och oljepressarna skall arbeta [på nytt].”

[När kungen hörde vad Josef sagt] befallde han: ”För honom till mig!” (12:47-50)

Josef fördes till Farao och fick ett ämbete som finansminister hos honom. Han klarade av denna uppgift väl. Vi bör också minnas att det var han själv som ville ha detta ämbete för att kunna rädda samhället från svält, och att han gjorde detta trots att han hade blivit illa behandlad, för att han kände ansvar för sina medmänniskor.

Och när [Josef kommit och] sagt [vad han hade att säga] sade [kungen]: ”[Från och med] denna dag står du oss nära; du skall ha en hög ställning och du äger vårt förtroende.” [Josef] svarade: ”Anförtro mig tillsynen över landets förrådshus; jag kommer att vara en god och kunnig förvaltare.” (12:54-55)

Vi bör också lägga märke till att han gjorde detta trots att han varken kunde ändra på Faraos traditioner och inte heller kontrollera Faraos användande av tillgångarna.

Profeten Josef, Frid vare med honom, fick vägledning av Allah, för att inte göra någonting orättfärdigt. Därför bör vi ta hans liv och handlingar som ett rättesnöre för alla troende, precis som vi tar alla profeters liv som exempel för vårt eget liv.

På detta sätt gav Vi Josef makt och myndighet i [Egypten]. Han kunde röra sig fritt och slå sig ned var han behagade. Vi välsignar den Vi vill med Vår nåd och Vi låter inte dem som gör det goda och det rätta gå miste om sin lön. (12:56)

Genom sin delaktighet kunde profeten Josef, Frid vare med honom, rädda livet på människor inte bara i Egypten utan han kunde också rädda sin egen stam och familj. I Koranen kan vi läsa hur Josefs bröder reste till Egypten för att handla mat och hur Josef till sist fick återse sin far och hur hela familjen flyttade till Egypten, till Josef, frid vare med honom.

OCH NÄR de [alla efter ankomsten till Egypten] steg fram inför Josef, omfamnade han sina föräldrar och sade: ”Välkomna till Egypten! [Här skall ni,] om det är Guds vilja, leva i fred och trygghet!” (12:99)

Vår profet Josef bad till Gud med följande ord när han blivit Faraos finansminister, och hans ord bör vara alla muslimers rättesnöre, när de utför sina ämbeten:

[Och Josef bad:] ”Herre! Du har gett mig makt och Du har skänkt mig en djupare förståelse av innebörden i det som sker. Himlarnas och jordens Skapare! Du är min Beskyddare i detta liv och i det kommande. Låt mig dö i underkastelse under Din vilja och låt mig förenas med de rättfärdiga!” (12:101)

 

Nagashi, (Negus) Må Allah vara nöjd med honom

När Profeten insåg att många nya muslimer i Mecka riskerade livet under de icke troendes förföljelse, uppmanade han dem att fly till Abessinien, han sade:

”Fly till Abessinien, där kommer ni att finna en konung som inte behandlar någon orättvist. Det är ett land för uppriktig religiositet. ”

Femton av de mest förföljda muslimerna flydde till Abessinien och fick där en fristad och möjlighet att fritt utöva sin religion. Kungen, Ashama Nagas hi (Negus) skyddade dem mot de icke troendes expedition som kom för att fängsla och hämta tillbaka dem. Han vägrade att låta dem skada muslimerna och sade till dem att han inte skulle byta dem ens mot ett berg av guld.

Enligt profetens sunna blev Negus muslim. Enligt Jabar bnu Abdallah AI-Ansari, när Negus dog sade Profeten Mohammed, Frid vare med honom, ”I dag dog en salaha, en god man, res er och be för er broder, Ashama.” (Bukhari)

Enligt Abu Huraira sade Profeten Mohammed. Frid vare med honom, när nyheterna om Negus död nådde honom: ”Be om förlåtelse för er broders del. ” (Bukhari)

Att Negus var muslim är ett faktum och det finns dokumenterat brevväxling mellan honom och Profeten Mohammed, Frid vare med honom. Detta konstateras i Tabarani (s 1569) och Ibnu Khaldun (Vol. 3:84)

Negus kunde inte tillämpa islam i sitt land trots att han var kung. Däremot erbjöd han sig att komma till muslimerna i Medina, men Profeten Mohammed, Frid vare med honom sade till honom att stanna där han var.

Negus hade inte möjligheter att tillämpa islam fullt ut i sitt samhälle, men han kunde bidra till muslimernas bästa där han var, i sin position som en nyckelperson kunde han ge muslimerna en fristad att leva i.

 

Maslaha, fördelen

På ingen skall läggas en tyngre börda än han kan bära. (2:233)

Frukta därför Gud efter måttet av er förmåga; lyssna till och lyd [Hans ord]. Och ge åt andra för er själs bästa; det skall gå dem väl i händer som värjer sig för girighetens [frestelser]. (64:16)

Under islams historia har det funnits situationer som liknat varandra och där nackdelarna och fördelarna fått jämföras med varandra. Enligt de muslimska teologerna finns det ting som är goda och ting som är förkastliga. Dessa fall är klara och lätta att skilj a ifrån varandra. Men det blir svårare när ett ting eller en teori innebär både för- och nackdelar. Då blir man hänvisad till följande principer:

 

• Om fördelarna är flera än nackdelarna skall man anta ting eller teorin i fråga.
• Man skall välja det minst onda av två onda ting.
• Om man inte kan få det bästa alternativet tar man det näst bästa.
• När man inte kan få ett helt fördelaktigt ting tar man en del av det.

 

Islam söker samhällets bästa – så mycket av det goda som möjligt till så många som möjligt, men Islam ser även till individens bästa, samtidigt som den förhindrar människorna från att förblindas av sina egna intressen, skada samhället och andra människor.

Ett exempel på hur Profeten Muhammed, Frid vare med honom, använde Maslaha principen är när han ville bygga om Kaaba. Att bygga om Kaaba skulle kunna betecknas som en vis och god gärning, men profeten avstod från att göra det för att nackdelarna av att bygga om var större än fördelarna. Hans folk skulle kanske börjat tro att man då och då bör bygga om Kaaba.

Han sade till Aisha, Må Allah vara nöjd med henne:

”Om inte ditt folk var nya i islam skulle jag riva Kaaba och bygga om det på samma grund som Ibrahim byggde den. ”

 

Vad kan man förlora på delaktighet?

De som motsätter sig politisk delaktighet säger att något av följande kan inträffa:

Makthavarna kommer att legitimera icke muslimska lagar. Man blir mindre kritisk mot missförhållanden. Man tappar viljan att förändra. Man blir tvungen att gå emot sina principer. Man blir en del av en stor apparat och man når inte sina mål. Man kanske utnyttjas av partiet för att det skall kunna rättfärdiga sina handlingar och man kanske fungerar som en sorts skönhets operation eller dekor för statsapparaten eller partiet.

 

Vad kan man tjäna på delaktighet?

Man känner ansvar för samhället och är med och förändrar, man lär sig beslutstagande, och även om man inte genast kan vara med i stora beslut, kan man kanske påverka besluten för islams och muslimernas bästa.

Lämnar man sin plats tom kommer kanske islams fiender och påverkar istället, och kan då göra saken ännu värre för muslimerna. Man kan dra nytta av sitt kontaktnät för att informera om islam och muslimerna.

 

Jämförelse mellan att delta och att inte delta

Om man deltar i det politiska livet fortsätter statsmakten att regera och fungera som vanligt, och kanske en del av besluten kan bli bättre för muslimerna. Man kan göra viss nytta genom ihärdighet och egna initiativ, Dessutom kan man kanske förhindra något som skulle skada muslimerna.

Om man inte deltar fortsätter allt som vanligt men man kan inte påverka någonting till det bättre och inte heller förhindra dåliga beslut.

När man uppväger dessa saker mot varandra kan man inse att delaktighet är ett bättre alternativ.

 

Sammanfattning

• För att det skall ur islamisk synvinkel vara tillåtet att delta i det politiska livet måste man ha en god avsikt.
• Man måste känna att man kan klara uppgiften, annars bör man lämna sin post.
• Man måste hela tiden väga mellan fördelar och nackdelar, och om nackdelarna är fler än fördelarna skall man avstå från delaktighet.

 

Med andra ord om vi tror att vi kan göra en bra insats med många fördelar genom delaktighet, bör vi bli delaktiga, annars inte.

 

Politisk delaktighet i Sverige

Som en minoritet vet vi redan att i ett icke-muslimskt land tillämpas icke-muslimska lagar. En del av dessa lagar kan drabba oss som invandrargrupp.

Samtidigt lever vi i ett demokratiskt land, vilket innebär att vi har en chans att uttrycka oss och söka att förändra dessa lagar, och detta kan endast ske via delaktighet och integration i det politiska systemet.

Vi behöver bli mera lyhörda, bygga våra kontaktnät och lära oss mera. Allt detta får vi via delaktighet. Som en muslim måste man känna sitt ansvar gentemot sig själv, sina närmaste och hela samhället i stort – samtidigt som man måste tänka sig för hur vi bäst skall axla ett sådant ansvar i detta samhälle.

 

Koran och sunna bekräftar att det hör till islam att verka för det goda i samhället

Om ett samhälle mår bra, mår ju muslimerna i det också bra. Om arbetslösheten växer och främlingsfientligheten frodas utsätts muslimerna för dessa båda gissel ännu värre. Anklagar vi andra för diskriminering bör vi också ta möjligheten att förbättra situationen och förhindra orättvisor. Att kräva vår rätt och göra vår plikt bör vara vår strategi. Vi vinner inget på isolering. För det första skadar det oss och för det andra blir det omöjligt att utöva! Vi lever i interaktion med samhället. När vi började bygga vårt kontaktnät har vi fått vissa fördelar och rättigheter. Skulle vi avstå från delaktighet skulle framtiden se mörkare ut för oss, därför har SMR valt den möjlighet som islam förbereder. Vi har debatterat frågan internt och med hjälp av lärda, ulama, både från islams guldålder och nutid.

Vi har kommit fram till att det vi gör är islamiskt och därmed bra för oss och Sverige.

 

Salaam Nr 2 1998, Sida 6-11