Yassir Louati

Varje person ska kunna bära vad han eller hon gillar. Denna kamp mot alla synliga tecken på den muslimska tron blir fullständigt upprörande (…) Tillåt mig att skratta, en av tre franska kvinnor dör av våld i hemmet, kvinnors löner är lägre än deras manliga kolleger, men vi kan inte hitta något bättre än att peka på kvinnor som bär niqab. Men förresten, hur många kvinnor verkligen använder den? Har vi inte mycket mer akuta sociala problem än detta niqab? Det är inte kläder man ifrågasätter utan den muslimska kvinnan och den muslimska läran.”

Så reagerade en franska muslimsk kvinna när hon fick veta den senaste inslag i fransk politik om kvinnor som bär en heltäckande slöja. Franska parlamentsledamöter från både höger och vänster har krävt en utredning som kan resultera i en lag som förbjuder niqab i Frankrike.

Feminister vs Huvudduken

Efter den hetsiga debatten om den islamiska slöjan, hijab, i 2004, en annan kontrovers har nu återigen satt de franska muslimerna i fokus. Frågan är nu hur europeiska muslimer kommer att reagera på detta förslag efter att ha upplevt många tidigare liknande händelser (t. ex de danska karikatyrerna kris och den franska hijab förbud).

När det gäller reaktionen från vissa parlamentsledamöter och journalister i Frankrike kan man bara hävda att det är den franska tolkningen av detta klädplagg som hettar upp debatten. Niqab associeras med den afghanska burqa, en symbol i Frankrike, av talibanernas kvinnor förtryckande regim.

Den här gången använder Frankrike den feministiska diskursen för att återigen ifrågasätta rätten att vara annorlunda. I en tid när europeiska muslimska kvinnor som bär huvudduk blir valda till belgiska parlamentsledamöter och till rådgivare till USA: s president, Frankrike misslyckats med att acceptera sina egna medborgare som en del av det, oavsett deras personliga val.

Frankrikes val att förbjuda den muslimska huvudduken är ett unikt fall i västvärlden. Nyttan av ett sådant förbud ifrågasätts fortfarande eftersom de medborgerliga friheterna begränsas frihetens namn.

Om det fanns ett fåtal kvinnor som bär hijab, fanns det ännu färre kvinnor som bär den så kallade niqab. I samtliga enkäter och undersökningar gjorda av tidningar och andra organisationer har kvinnorna som använder niqab svarat att det var ett personligt val och att ingen har tvingat dem.

Le Monde, en av de viktigaste franska tidningar, berättade om en fransk kvinna som hade konverterat till islam och valt att bära niqab. Hon blev orolig och rädd när hon fick höra om denna nya parlamentariska utredning som kan tvinga henne att ta bort den. Det är omöjligt för henne och hennes man att flytta till ett annat land, hon såg förslaget som ett förnekande av hennes rätt att utöva sin religion som hon uppfattade det.

I samma tidning intervjuades flera andra muslimer. Kvinnor som svarade på frågorna förnekade stark anklagelserna om att de var tvungna att bära den. En av de personer som intervjuades gick ännu längre och sa att ”valfrihet garanteras alla i Frankrike men undantag av muslimerna.”

Debattens politiska aspekt

Sammanhanget i vilket denna debatt hålls är oroande lik den som rådde under 2004 när de första anti-hijab lagen röstades fram. Under den impopuläre premiärminister Jean-Pierre Raffarin, mellan 2002 och 2005, Frankrike närmade sig en ekonomisk recession. Trots presidenten Chiracs populära ställning mot kriget i Irak, växte missnöje och man ifrågasatte hans politik. Medan tusentals gick ut på gatan i protest mot pensionerings reform eller den minskande finansieringen av offentliga skolor, debatten om den muslimska slöjan återförenade politikerna och ett samförstånd nåddes om att införa ett förbud mot att bära hijab i offentliga skolor.

Exakt samma sak händer idag. Frankrike befinner sig i lågkonjunktur, ännu en gång. President Sarkozy’s politik ifrågasätts och oppositionen undrar om han fortfarande leder landet eller inte.

Det tog inte lång tid innan man hittade en fråga som kommer att återförena de politiska partier igen och flytta uppmärksamheten från landets verkliga problem som snabb ökande arbetslösheten, landets skulder, Frankrike ställning i Europeiska unionen och privatisering av offentliga institutioner som universitet.

Debatter om den franska muslimska befolkningsgruppen är de enda som kan förena det franska politiska landskapet. Allt kan diskuteras, men när det gäller att förbjuda slöja har burqa och även skägget som föreslogs förut av ett f d utbildningsminister – supportrar saknas inte.

Somliga har till och med hävdad att eftersom det är obligatoriskt att bära huvudduk i Saudiarabien eller Iran, Frankrike borde ha rätten att införa en klädd kod på muslimerna. Det som ignoreras är att Frankrikes muslimer är inte från Iran eller Saudiarabien och att de inte representerar eller företräds av dessa länder. Islam kan inte identifieras som religion i ett visst land, utan som en för hela mänskligheten. De franska muslimerna är franska och har varit franska i årtionden.

Ett annat argument som framförts är förbudet mot islamisk slöja i länder som Tunisien och Turkiet. Detta är ytterligare ett sätt att länka muslimer med andra länder så att de upplevs som främmande utlänningar och bör endast identifieras som sådan eller ännu värre, som ett hot.

Återigen Frankrike integration modellen faller sönder. Under parollen ”rädda den franska republiken”, en handfull kvinnor som väljer att bära vad de vill är i fokus antingen som offer för en mörk ideologi eller ambassadörer för islamisk fundamentalism. Och om de inte passar i någon av dessa två kategorier, dessa kvinnor ska räddas mot sin egen vilja, eftersom de inte vet vad som är bäst för dem.

Ett hinder för friheten

Niqab i fråga används inte av de flesta muslimer. Vissa väljer att ha den, medan andra bär den mer vanliga huvudduken, hijab. De flesta forskare är eniga om att det inte är en religiös plikt. Beslutet on niqab reduceras till ett personligt val och religionsfrihet, mänskliga rättigheter och tolerans som Frankrike försöker sälja till världen undantar muslimerna.

Den feministiska kampen för kvinnors frigörelse blir mindre övertygande när personliga val inte respekteras. De flesta förnekar den andres rätt att vara annorlunda. Huruvida niqab irriterar, skrämmer eller väcker frågor ger inte någon rätt att verka för en lag som förbjuder det.

På frågan om huruvida en lag borde finnas emot niqab eller vad franska medier väljer att kalla burqa, Hamida, en lärare i franska litteraturen svarar, ”jag anser att kvinnor som bär den bör vara fri att göra det. Det är deras tolkning av sin religion och egentligen de besvärar ingen. Vi säger att vi lever i ett land vars värderingar bygger på tolerans och religionsfrihet. Denna lag är ett allvarligt hinder för de medborgerliga rättigheterna. ”

Frankrike är hem till cirka 5 miljoner muslimer, vilket gör islam till landets andra religion. Det finns nu franska muslimer i femte generationen, men de betraktas fortfarande som utlänningar. Medan de flesta härstammar från norra Afrika och söder om Sahara, antalet nya konvertiter har ökat under de senaste 20 åren.