Krutlukten hade ännu inte försvunnit från EU:s luft och Medelhavets vatten på grund av den senaste tidens Natos övningar, den
största sedan andra världskriget, när Paris upplevde en natt av terror och död.

Attackerna i Paris, Ankara, Beirut … har samma profil, ett subtil, psykologisk, obestämd krig inom en global konflikt mellan stormakter,
stora finansiella och ekonomiska multinationella företag som också släpar efter sig olika fraktioner från planetens mäktigaste stater i
en blodig strid som har en global extern front och en intern, det är en omstrukturering av maktelitens positioner och en kraftsamling
inför den nya vilda kapitalismen som kommer eller en post kapitalism (som de vill också ska vara vild) som redan inletts. De slår
varandra i våra sargade kroppar, genom dödandet av tusentals människor över hela världen.

Denna typ av taktikskrigföring syftar till att skapa förutsättningar för en storskalig intervention eller försvaga motsatta klassgruper,
antingen ekonomisk, politisk, militär, inklusive känslomässig.

Man borde ställa sig många frågor. Vet vi med säkerhet vem är den som finansierar ”Islamiska Staten”? (De viktigaste länderna i
Persiska viken, särskilt Europas vän, den saudiska diktaturen) Vem stöder dem tekniskt och logistiskt? (Israel) Vem skapar dessa
grupper? (USA, främst från resterna av den irakiska armén) och Vem leder dem operativt? (Turkiet). I vilken stormarknad säljs den
stulna olja och gas från Syrien och Irak med tillstånd av arméer från de namngivna länder och andra europeiska länder? Under vilka
flagg transporteras dessa råvaror?

Alltför många frågor som våra professionella politiker, akademiska institutioner och massmedia bestäm vägrar att svara och som
leder oss att tro att det är inte första gången i modern tid man använder legosoldater eller false flag arméer för att dölja den som
verkligen driver kriget.

Därför ber vi om en ursäkt om vi rekommenderar er att själva försöka hitta Wally, det är säker att ni kommer att hitta honom.

Vi är i krig. Utan tvekan har detta globala krig som mål kontrollen av jordens geostrategiska områden, energi och naturresurser och
den interstellära rymden, samt att skapa konfrontation eller blockering av de så kalla ”framväxande” makter. Vi skulle kunna säga att vi
lever i ett krig-värld, i bästa Hollywood stil, men i verkliga livet.

USA, EU, Kanada och Japan håller på att förlora världens hegemoni till Ryssland och Kina, särskilt med stöd av andra BRICS-länder.
De använder det Kapitalen har använt ibland för att komma ur en systemkris och lösa klass motsättningar, kriget.

Kapitalen och dess militära arm, Nato, håller på att stänga cirkeln kring Ryssland, dess huvudsakliga militära motståndare. Kontrollen
över Balkan, Afghanistan, Afrikas horn, Suezkanalen … den fascistiska statskuppen i Ukraina, utplaceringen av strategiska missiler i
EU och utplaceringen av trupper i Polen pekar på målet: Ryssland. Förmodligen kommer vi snart att se den asiatiska fascism, vare
sig i form av ”islamisk stat” eller något annat, infiltrera ryskt territorium (inklusive kinesisk) med muslimsk befolkning, även i de forna
Sovjetrepublikerna.

Men vi upplever likaså ett klasskrig där det gamla Europa disciplinerar sin befolkning med tvångslagar och utökningen av
utnyttjandegrad av arbetstagare och den fysiska miljön i en växande blandad diktatur av profitkvoten och räntenivån.

Ungerns och Tysklands stängning av sina gränser för de syriska flyktingar och nu Frankrikes efter attackerna, är bara enkla prover
för den dimension som den interna klasskrig i kombination med den externa uppnår. Kontrollen av samhället genom rädsla gör att de
härskande klasserna allt snabbare avskaffar erövringar och sociala landvinningar som uppnådes under århundradena. Man beskär
friheter under täckmantel av säkerhet.

Därför ingår i denna strategi av att disciplinera de europeiska medborgarna elitens stöd för högerextrema partier eller rätt fascistiska
och samarbete med de ”progressiva” politiska krafter som inte att ifrågasätter krigets imperialistiska strategi.

En del av den internationella vänster är inte främmande till detta militära samarbete. Det var just den tyska, engelska och franska
socialdemokratins stöd till kapprustningen före första världskriget orsaken till fallet av den Andra Internationalen. Rosa Luxemburg, i
sitt arbete ”Junius Broschyr”, förklarar processen mycket väl.

Idag, igen, hundra år senare, finns det en röd linje i fråga om frigörelse och självständighet: kriget. De som tog ställning till förmån
för den koloniala invasionen av Afghanistan, Irak, Libyen, Syrien, Jugoslavien … har tagit ställning för, på ett eller annat sätt,
medvetet eller omedvetet, kriget och mot världsfreden. Syrizas stöd i Grekland till Nato och alltmer Podemos i Spanien till
Atlantpakten, är två exempel som vi bör tar hänsyn om den farliga väg vi går genom i detta avseende.

Idag som igår, är världsfreden livsnödvändig för mänskligheten, särskilt för områden på jorden som är och kommer att bli skådeplats
för militära operationer. Från Venezuela till Palestina genom Syrien, Ukraina, Kongo och Spanien (med två militärbaser som har
överlåtits i evighet till den amerikanska armén) …

Skapandet av en internationell rörelse för fred, för Natos upplösning och de ekonomiska instrument som stöder och underhåller
samtidigt en klassmakt mot den arbetsföra befolkningen, såsom EU, och en permanent kamp för social rättvisa… är några av de
obestridliga elementen för ett folkligt alternativ inför Kapitalens kris och dess krig.

Så att de inte fortsätter att döda oss.