Esad Širbegović – Middle East Eye

 

Terminologi är avgörande för tydlig och koncis kommunikation, särskilt när man tar upp arvet från rasistiska ideologier som fortsätter att forma samhällen som Österrikes idag.

Termen ”Nunzis” kommer från den bosniska frasen Naci-Unuci/Nunci, som översätts som ”nazistiska barnbarn”.

Det syftar på ättlingar till nazister som tror att de har genomgått avnazifiering men som i själva verket har misslyckats med att konfrontera sina nedärvda ideologier.

Trots att de uppfattar sig själva som att de har gått bortom sina förfäders arv, förblir de omedvetna om det fortsatta inflytandet av dessa övertygelser, vilket vidmakthåller en generations cykel av förnekelse.

Denna term är nödvändig för att bättre förstå vad som händer i Österrike och västvärlden mer allmänt.

Johanna Mikl-Leitner, guvernören i Niederösterreich och en politiker från Österrikes folkparti (OVP), förklarade nyligen i en intervju på ORF, Österrikes nationella programföretag, att landet måste ”kämpa mot islam”.

Hennes uttalande gjordes i samband med att hon försvarade hennes partis plötsliga ställningstagande till Österrikes högerextrema Frihetsparti, som OVP tidigare hade uteslutit att bilda en koalition med på grund av de allvarliga korruptionsskandalerna som hade fläckat deras tidigare partnerskap.

Frihetspartiet, som grundades av före detta nazister och SS-medlemmar efter andra världskriget, sågs länge som ett parti skapat av nazister för nazister.

I sin tv-sända intervju avvisade Mikl-Leitner behovet av nyval och föreslog att en regering skulle kunna bildas med Frihetspartiet, ledd av Herbert Kickl – en politiker som öppet har anammat titeln ”Volkskanzler”, eller ”Folkets kansler”, en term som historiskt förknippas med Adolf Hitler.

Så sent som förra året hördes Freedom Party-medlemmar som deltog i begravningen av en långvarig partifigur sjunga en sång som förhärligade ”Heliga tyska riket”, ett musikstycke som blev allmänt populärt under nazisttiden.

Ändå, för Mikl-Leitner, verkar Islam utgöra ett större hot än nazister.

 

Inriktar sig på Islam

Guvernörens uttalande lämnades obestridd under och efter sändningen, vilket exemplifierar normaliseringen av islamofobisk diskurs i det österrikiska samhället.

Hundratals mediaproffs – producenter, redaktörer och journalister – hade möjligheter att ifrågasätta eller fördöma Mikl-Leitners retorik, ändå var tystnaden öronbedövande.

Sådan passivitet från median är inte bara ett misslyckande av journalistisk integritet utan ett tyst stöd för de farliga ideologier hennes ord representerar.

Denna självbelåtenhet speglar Österrikes era före Förintelsen när hatisk retorik mot judar tilläts vara okontrollerad.

Då, som nu, spelade medias medverkan – vare sig det var genom aktivt stöd eller passiv likgiltighet – en avgörande roll för att legitimera hat.

Mikl-Leitners kommentarer är inte ett isolerat fall, de är en del av ett bredare samhällsskifte där diskriminerande språk och politik är en politisk norm.

Hon hävdade att hennes kommentar var en ”felsägning” och hävdade att hon menade ”politisk islam”, men förtydligandet gjorde inte mycket för att maskera de underliggande fördomarna.

Konceptet med en freudiansk slip – där omedvetna tankar oavsiktligt dyker upp – har särskilt gripande här, särskilt med tanke på Österrikes historiska band till Sigmund Freud själv.

Freud, en österrikisk jude, flydde sitt hemland 1938, ett offer för den mycket institutionaliserade rasism som Mikl-Leitners retorik nu ekar.

Då var målet judendomen, idag är det islam.

Parallellerna är slående och alarmerande. Både antisemitism och islamofobi har sina rötter i avhumanisering, och framställer målgrupper som existentiella hot mot samhällets kulturella och politiska struktur.

 

”Djupare sjukdomskänsla”

Mikl-Leitners kommentarer, långt ifrån att vara en enkel ”slip”, avslöjar en djupare sjukdomskänsla i Österrikes politiska och kulturella landskap.

Presidenten för det islamiska religiösa samfundet i Österrike (IGGO) krävde ett förtydligande från guvernören för hennes anti-islam uttalanden. Hakan Gordu, ordförande för det vänsterorienterade partiet Framtidens sociala Österrike (SOZ), efterlyste en omedelbar ursäkt.

Mikl-Leitner vägrade inte bara be om ursäkt utan föll ner och konstaterade: ”Var och en som går genom vårt land med öppna ögon kommer att se att alltför många invandrare i Österrike sätter sin religion över våra seder och lagar. Och det accepterar jag inte.”

Till skillnad från några av sina europeiska grannar har Österrike varit fritt från offentliga Koranbränningar, tack vare dess robusta rättsliga ram som skyddar religionsfriheten genom att förbjuda ärekränkning av religion och hets och paragraf 189.

Paragraf 189 i den österrikiska strafflagen kriminaliserar uttryckligen handlingar som hindrar eller stör religiösa sedvänjor genom våld eller hot om våld.

Överträdare riskerar upp till två års fängelse, vilket understryker landets engagemang för att skydda trossamfund.

Uttalanden som främjar en ”kamp mot islam” representerar helt klart ett hot om våld. Det återstår att se om de lagar Mikl-Leitner nämner kommer att ha någon tyngd, eftersom hon nu ställs inför rättsliga åtgärder från flera organisationer och individer för sina inflammatoriska kommentarer. Gordu har bekräftat att hans parti vidtog rättsliga åtgärder för att hon vägrade att be om ursäkt.

 

Mörkt arv

Brigitte Hamanns Hitlers Wien ger en kylig lins för att se Österrikes nuvarande bana.

Boken fördjupar sig i Hitlers bildande år i Wien (1906–1913), och avslöjar hur stadens giftiga etniska spänningar och genomgripande rasistiska ideologier djupt format hans världsbild.

Medan Wien vid sekelskiftet ofta minns för sin kulturella briljans – Freuds intellektuella jäsning, kompositören Gustav Mahler och den store filosofen Ludwig Wittgenstein – avslöjar Hamann stadens underliv: en kittel av rädsla, etnisk rivalitet och protofascistiska tankar som senare skulle forma nazistiska ideologier.

Samma djupt rotade rasism, visar Hamann, formade inte bara Hitlers tidiga världsbild utan drev också Theodor Herzl, sionismens fader, att föreställa sig ett hemland för det judiska folket. Herzls erfarenheter av antisemitism i Wien formade hans beslutsamhet att fly undan trångsyntheten som genomsyrade det österrikiska samhället.

Ändå, över ett sekel senare, har målen för sådant hat förskjutits snarare än försvunnit. Idag har Islam och muslimer blivit syndabockar i en berättelse som kusligt påminner om de antisemitiska konspirationer som en gång grep Österrike och Europa.

Österrikes förveckling av systemhat är väl dokumenterat. Trots att de bara utgjorde 8 procent av Nazitysklands befolkning, stod österrikarna för 14 procent av SS-medlemmarna och 40 procent av personalen i förintelselägret.

Denna medverkan fortsätter att forma Österrikes politiska och kulturella landskap, med ekon av nazitidens fördomar mot judar som nu riktas mot muslimer och andra minoriteter.

Österrikes institutionella svar på hat har varit lika oroande. Tänk på fallet med en professor vid Wiens universitet som offentligt förnekade folkmordet i Srebrenica.

Universitetets skrämmande reaktion – ett ansiktslöst, osignerat uttalande utan ansvarsskyldighet – belyser en bredare kultur av förnekelse. När Srebrenicas mödrar i ett öppet brev bad om ursäkt för professorns förnekande, möttes deras vädjanden med tystnad.

En sådan vägran att konfrontera obekväma sanningar återspeglar Österrikes ihärdiga kamp med att erkänna sina egna historiska misslyckanden.

För att ytterligare förvärra detta oroande mönster tilldelade den österrikiske presidenten nyligen nationens högsta utmärkelse till Peter Handke, en förnekare av folkmordet i Srebrenica.

Genom att lyfta fram en gestalt som öppet engagerat sig i historisk revisionism och folkmordsförnekelse sänder Österrike ett oroande budskap: en islamofobisk folkmordsförnekare hyllas som en nationell förebild.

 

Institutionaliserad diskriminering

Österrike har distinkta lagar som styr olika religioner.

Den österrikiska Islamlagen, som först antogs 1912 efter den österrikisk-ungerska annekteringen av Bosnien och Hercegovina, erkände officiellt Islam som en statserkänd religion. En revidering från 2015 införde dock genomgripande statliga kontroller, inklusive makten att stänga moskéer, krav på finansiell information och stränga böter.

Lagen inför också unika restriktioner för Islam, såsom förbud mot utländsk finansiering och statlig tillsyn av imamutbildning – åtgärder som inte tillämpas på någon annan religion. Till exempel, medan kyrkor i Österrike kan ta emot donationer från Bosnien, kan bosniska moskéer inte det.

Dessutom är religiös undervisning vanligtvis reserverad för lärare av samma tro – protestanter måste undervisas av protestanter, inte ateister eller katoliker. Ändå sträcker sig denna princip inte till muslimer, och belyser den ojämlika behandling de möter.

Inget annat religiöst samfund i Österrike är föremål för sådana restriktiva åtgärder.

2017 införde Österrike ett ”burkaförbud”, som effektivt riktade sig mot muslimer genom att kriminalisera bärandet av helslöjor offentligt. Även om lagen utarbetas som ett allmänt förbud mot ansiktsbeläggning, riktar den sig endast mot muslimska kvinnor.

Ironiskt nog protesterade clowner mot lagen och hävdade att den hindrade deras uppträdanden. De beviljades ett undantag, vilket illustrerar absurditeten: i Österrike har clowner fler rättigheter än muslimska kvinnor.

Noterbart är att de enda förbjudna överdragen är de som bärs av muslimer.

Skapandet av ”Islamkartan” av universitetet i Wien – kartläggning av islamiska institutioner och till och med privata adresser – representerar ytterligare ett exempel på institutionaliserad islamofobi i Österrike.

Sedan införandet 2021 har rasistiska attacker och stigmatiseringen av muslimer ökat.

Europarådet uppmanade Österrike att återkalla kartan och kallade den skadlig och kontraproduktiv. Samtidigt som det är viktigt att bekämpa extremism, hävdade rådet, väcker kartan till fördomar och ses som diskriminerande av många muslimer.

Österrikes muslimska ungdomsorganisation lanserade också en laglig kampanj för att ta bort adresserna. Efter nästan fyra år lyckades deras ansträngningar, och Österrikes författningsdomstol slog fast att delar av kartan bröt mot dataskyddslagarna.

Däremot har universitetet i Wien överklagat, och kartan finns kvar online.

Efter terrorattacken i Wien 2020 – en som österrikiska myndigheter hade varnats för av slovakiska tjänstemän och vars gärningsman redan fanns på deras bevakningslista – införde Österrike en kontroversiell lag som kräver obligatorisk registrering av muslimska imamer.

Attacken inträffade bara en vecka före Operation Luxor, en islamofobisk polisoperation som hade planerat i nästan två år för att ”rota ut politisk Islam”.

Även om lagen har blivit mycket kritiserad som diskriminerande, har vissa till och med föreslagit att den ska utsträckas till hela Europeiska unionen.

 

Rasistiska eufemismer

Termen ”politisk Islam” har blivit en bekväm eufemism för att stigmatisera muslimska samhällen.

Genom att framställa Islam som en politisk ideologi snarare än en tro, kastar denna berättelse ut muslimer som konspiratoriska hot snarare än jämställda deltagare i samhället.

Denna retorik speglar de antisemitiska troper som en gång avbildade judar som en del av en skuggig global kabal, som vidmakthåller stereotyper som avhumaniserar och marginaliserar dem.

Dessutom tillåter konstruktionen av ”politisk Islam” nunzisterna att flytta ansvaret för förintelsen på muslimer, vilket karakteriserar Islam som en form av fascism.

Genom att göra det undviker de att konfrontera sitt eget nazistiska förflutna och avnazifieringsprocessen samtidigt som de antar en moralisk överlägsenhet – liknande den som deras förfäder en gång hävdade genom rasteorin.

Denna nya moraliska överlägsenhet uttrycks nu inte genom ras berättelser utan genom kulturella, vilket framgår av uppkomsten av begreppet Leitkultur, eller ledande kultur, i Tyskland och Österrike.

Denna term innebär att den dominerande gruppens kulturella överlägsenhet över minoriteter, ytterligare marginaliserar muslimska samhällen och legitimerar diskriminering baserad på kulturella grunder.

 

Vid ett vägskäl

Kommer Österrike att upprätthålla sina lagar opartiskt, eller har muslimer redan förpassats till andra klassens medborgarskap?

Underlåtenhet att upprätthålla jämlikhet enligt lagen skulle markera en farlig förändring mot systemisk ojämlikhet, vilket skulle signalera Österrikes drift till en apartheidliknande stat.

Det här fallet testar också Österrikes engagemang för sekularism, som kräver både separation av religion från regering och statlig icke-inblandning i religion.

Om lagar ska tillämpas rättvist måste de även sträcka sig till ledare vars retorik uppmanar till fientlighet mot en viss religion – sådan hets utgör utan tvekan inblandning.

Detta är inte bara en utmaning för Mikl-Leitner utan ett avgörande ögonblick för Österrikes demokratiska och sekulära identitet.

Parallellerna mellan Österrikes förflutna och nutid är obestridliga.

Herzl dog i Niederösterreich, regionen som nu styrs av Mikl-Leitner. Rasismen som en gång gav upphov till Hitler och nazismens giftiga ideologi förblir en genomgripande underström.

Herzl försökte fly det, men som historien visar, löser det inte att fly rasism. Att konfrontera det gör det.

 

 

Originaltext: Austria’s ’fight against Islam’: How a Freudian ’slip’ exposes its racist legacy