Muhammad Hussein – Middle East Monitor

 

Internationell rätt har aldrig varit en av Israels starka sidor. Ända sedan den våldsamma starten 1948 när den försummade FN:s resolution att dela det historiska Palestina, och genom decennierna när det bröt många vapenvilor, förstörde palestinska byar, brutit mot praktiskt taget alla mänskliga rättigheter med avseende på palestinierna, ignorerat varje varning till att stoppa byggandet av judiska bosättningar – Israel har varit en dålig observatör av internationell rätt.

Med Tel Avivs nuvarande angrepp på Gazaremsan och folkmordet på det belägrade territoriets befolkning är situationen dock knappast på samma nivå som den var tidigare.

När Internationella domstolen (ICJ) beordrade Israel att stävja sitt bombardement av Gaza och se till att det inte begår något folkmord, vägrade ockupationsstaten uppenbart att följa dessa åtgärder och insisterade på att den skulle göra allt som är bäst för dess intressen.

När Internationella brottmålsdomstolen (ICC) sedan begärde arresteringsorder på premiärminister Benjamin Netanyahu och försvarsminister Yoav Gallant för deras krigsförbrytelser mot palestinierna, tog den israeliska underrättelsetjänsten och deras amerikanska allierade till att direkt hota ICC:s åklagare och andra i fall, i en stil som anstår en maffiabrottsorganisation.

Aldrig har Tel Aviv och Washington varit så uppenbart i strid med internationell lag och juridiska institutioner som de är nu, och det har alltid funnits en viss överensstämmelse med de internationella standarderna under decennierna. Det samarbetet kan ha varit en front, och deras verkliga avsikter kan ha visat sig på mer förtäckta sätt, men det fanns fortfarande ett sken av respekt för internationell rätt.

Men efter nästan åttio år öppnar folkmordet i Gaza äntligen ögonen för många i världen för Israels sanna avsikt. Det har varit en lång och bitvis process, där motståndet mot och kritiken av ockupationsstaten stadigt har vuxit under decennierna när rörelser, samhällen och nationer erkänt och förstått den verklighet de bevittnat.

Det hade alltid till stor del varit begränsat till de som var ”alliansfria”, av en viss revolutionär eller vänsterorienterad natur, i den globala södern, eller i opposition till väst, vilket gjorde det internationella pro-palestinska lägret mycket blandat och avskräcka andra som var pro-västerländska, pro-NATO, pro-EU eller med högerorienterade lutningar. Det vidgade oundvikligen klyftan mellan vänster och höger och band Israel-Palestina frågan till den dikotomin snarare än till verkligheten på plats, till stor skada för den palestinska saken.

Förskjutningen av perspektiv och förändringen av de världsbilder som innehas av många som lutade sig mot stöd för Israel har dock varit uppenbara, även om de fortfarande är begränsade. Ockupationsstatens fasta och villkorslösa allierade, såsom USA och Tyskland, har uppmanat till vapenvila och för skydd av palestinska civila och rättigheter, samt att de blivit allt mer frustrerade över de israeliska kränkningarna av internationell rätt.

Även på diplomatisk basis har stödet för ett palestinskt självständig stat stärkts avsevärt efter att Irland, Norge och Spanien formellt tillkännagav sitt erkännande – med andra som potentiellt följer efter inom en snar framtid – i ett ”utan motstycke politiskt misslyckande” av Tel Aviv.

Det finns naturligtvis fortfarande fasta fotfästen för Israel inom det internationella samfundet, och stödet för ockupationen på diplomatisk och militär nivå är fortfarande betydande, men verkligheten är att dess ovillkorliga allierade blir allt mer isolerade inför verkligheten av Gazas folkmord. Det internationella samfundet i sin helhet börjar äntligen erkänna att Israels motto är, och alltid har varit, ”internationell lag för dig, men inte för mig”.

Men inför ett sådant globalt uppvaknande har Israel och dess anhängare fortfarande några trick i rockärmen, av vilka det främsta är att flytta målstolparna på ett sådant sätt att internationella rättsliga standarder och normer ogiltigförklaras, åtminstone i Tel. Avivs fall. Om Israel inte kan följa internationell lag måste internationell rätt ändras eller reformeras.

Och vilken bättre tidpunkt att göra det än nu, mitt i sönderfallen och kollapsen av den ”regelbaserade ordning” som världen har känt till sedan den tumultartade eran av de två världskrigen? Från strukturen av nationalstatssystemet, till efterlevnaden av lag och rättvisa på en globaliserad standard, till det mänskliga livets och rättigheternas helighet, har denna ”regelbaserade ordning” vid många gånger upprätthållits hårt av sin förmodade väktare i den ”fria världen”, med de ledande demokratierna i Pax Americana, i synnerhet, som hävdar att de följer sådana normer.

Masken har naturligtvis glidit många gånger under decennierna, men den ordningen var åtminstone i teorin en ädel sådan, och möjligen förhindrade många fler illdåd som kunde ha ägt rum om inte trycket från dessa internationella normer och standarder.

Tiderna förändras dock och vi genomgår gradvis en global förändring av normer som liknar övergången från Europas renässansperiod till upplysningen, även om det denna gång är en regression snarare än en progression.

Den nuvarande världsordningens förmodade väktare i väst har ständigt blivit slappa med de standarder de brukade för att så våldsamt upprätthålla och stödja, både nationellt och internationellt. Från yttrande- och yttrandefrihetens undergång, demoniseringen av alla som förkastar vissa ideologiska samhälleliga läror, internering och fängslande av politiska motståndare och nu av pro-palestinska personer.

Det var till exempel svårt att föreställa sig att de som protesterade till stöd för USA:s förre president Donald Trump den 6 januari 2021 – även om de inte stormade Capitolium och av vilka några helt enkelt var i närheten av händelsen – skulle övervakas, samlades upp av de federala myndigheterna, sedan åtalades och dömdes i flera år.

Enkelt uttryckt är de i huvudsak politiska fångar – de som fängslats på grund av att de har politiska åsikter i opposition till tidens och platsens dominerande etablissemang – och har därför en kuslig likhet med de som på liknande sätt fängslats av stater och regimer i regioner som Mellanöstern.

Vi kan redan se en liknande trend äga rum när det gäller pro-Palestina protester i sådana som Tyskland, där myndigheter öppet har misshandlat, överfallit och fängslat demonstranter som demonstrerar mot det israeliska folkmordet i Gaza. Tortyr och försvinnande kanske inte är där ännu, men det kan närma sig med stormsteg.

För att göra sådana metoder mer acceptabla och välsmakande kommer sionister och deras kollaboratörer att behöva ta till masspropagandakampanjer i ett försök att aktivt ändra normerna och standarderna för vad som är acceptabelt. Med hjälp av metoder för ”prediktiv programmering” kommer de att utveckla skönlitterära verk – eller förändra befintliga – där mänskliga rättigheter kommer att nedprioriteras, begrepp om motstånd och uppror kommer att demoniseras och hängivenhet till tyrannisk auktoritet kommer att romantiseras.

Verk som hyllar dessa koncept kommer att avskaffas, och sedan länge försvunna kommer historiska epos som producerats under decennierna som Star Wars, Sagan om ringen, The Hunger Games eller Dune. Alla av dem skildrar värderingar som skiljer sig mycket från dem som Israel och dess anhängare tillämpar, och att tillåta dessa inbilskheter att blomstra skulle producera för mycket av en kognitiv dissonans.

Politiska kommentatorer har länge förespråkat åsikten att ”politik flödar nedströms från kulturen”. Det kan vara sant i många fall, men vi måste inse att kulturen, oftare än vi tror, ​​flödar nedströms från politiken. Genom att kontrollera och propagera för en förändrad uppsättning normer och värderingar kommer sionister att hoppas kunna påverka den dominerande kulturen i västerländska samhällen och utanför. Målstolpar kan förskjutas radikalt, och det som tidigare var oacceptabelt blir acceptabelt.

På så sätt flyter även det utvecklade västerlandet nedströms Israel. Det som förbises, sedan tolereras och sedan hejas på utomlands av västerländska regeringar kan så småningom tolereras hemma, och börjar redan vara i små stegvisa steg.

Liksom fenomenet med att israelisk polis utbildar polisavdelningar i USA, och sedan vidarebefordrar mer brutal och undertryckande taktik i polisarbetet av befolkningen, kan den uppenbara bristen på respekt för internationell lag och mänskliga rättigheter lika gärna överföras från Tel Aviv till västerländska huvudstäder.

Nedbrytningen av den regelbaserade ordningen kommer att förebåda en ny tid där det finns få begränsningar för vad en regering eller statlig aktör kan göra och hur långt de kan gå för att uppnå vissa mål. Det kommer att signalera acceptansen av utökad övervakning, förbjudandet av privatlivet, interneringen av politiska fångar och undertryckandet av oliktänkande och till och med dödandet av oönskade – allt inom eller i västvärldens periferi.

Kanske den amerikanske journalisten och författaren Chris Hedges uttryckte det bäst när han i ett tal nyligen uttalade att ”Om folkmordet i Gaza inte stoppas kommer det att förebåda en ny världsordning. Det kommer att bli en värld där nationer med stora byråkratiska strukturer och tekniskt avancerade militära system genomför massiva mordprojekt för allmänheten. De industrialiserade nationerna, rädda för globalt kaos, sänder ett olycksbådande budskap till den globala södern, och alla som kan tänka sig revolt: ’Vi kommer att döda dig utan återhållsamhet och ingen kommer att stoppa oss. En dag kommer ni alla att vara palestinier.’”

 

 

Originaltext: If international law does not comply with Israel, then the West will build a new world order