Bertolt Brecht
”Om hajarna var människor” frågade till Herr K. den lilla dottern till hans arbetsgivare, ”skulle de bete sig bättre med de små fiskarna?”
Naturligtvis svarade Herr K. Om hajarna var människor, skulle de bygga stora lådor för småfiskarna i havet, med all sorts mat inuti, både växter och djurmaterial. De skulle oroa sig för att lådorna alltid hade färskt vatten och skulle anta alla slags sanitära åtgärder. Om till exempel en fisk skulle skada en fena, skulle de få ett bandage så att fisken inte skulle dör för tidigt. För att de småfiskarna inte ska bli ledsna, skulle då och då organiseras stora vattenfester, eftersom glada småfiskar har en bättre smak än de sorgliga. Det skulle också finnas skolor inuti lådorna. I de skolorna skulle den småfiskarna lära sig att komma in i hajarnas käft. Dessa skulle behöva lära sig mer geografi för att bättre hitta de stora hajarna, som finns där ute, och latar sig.
Det viktigaste skulle naturligtvis vara fiskarnas moraliska bildning. De skulle läras att det inte finns något större eller vackrare för en liten fisk än att offras med glädje, de skulle också bli lärda att tro på hajarna och att tro på dem när de sade till dem att de var redan engagerade i att skapa en vacker framtid för dem. De skulle lära sig att förstå att den framtid som förutspåddes dem bara skulle försäkras om de lärde sig att lyda. Alla fiskar skulle akta sig väl från låga passioner, liksom från någon materialistisk, självisk eller marxistisk intresse. Om någon fisk visade sådana tendenser, skulle deras kamrater omedelbart informera hajarna.
Om hajarna var människor, skulle de naturligtvis strida mot varandra för att erövra andras lådor och fiskar. Dessutom skulle varje haj tvinga sina egna små fiskar att slåss i dessa krig. Varje haj skulle undervisa sina fiskar att det finns en stor skillnad mellan dem och andra hajars fiskar. Även om alla småfiskar är stumma, skulle de förkunna, sanningen är att de är tysta på mycket olika språk och det är därför de aldrig lyckas förstå varandra. Varje småfisk som dödade ett fåtal fiendefiskar i ett krig, dem som är tysta på ett annat språk, skulle få en liten marin dekoration och skulle också få titeln hjälte.
Om hajarna var människor, skulle de också ha sin egen konst. Det skulle finnas vackra tavlor med hajarnas tänder i härliga färger och deras käkar som fantastiska nöjes trädgårdar där man vill gärna tillbringa sin tid. Havsbottens teatrar skulle visa hjältemodiga småfiskar tränande upphetsad i käftarna på hajar, och musiken skulle vara så vackert att dess rytmer skulle vagga småfiskarna i de mest utsökta tankar som i en dröm, och då skulle de rusa i drivor, med bandet framför dem, inuti dessa käftar.
Det skulle också finnas en religion om hajarna var människor. Denna religion skulle lära ut att småfiskarnas verkliga liv börjar i hajens mage.
Dessutom om hajar var människor, skulle alla småfiskar inte längre bli densamma som de är nu. Vissa skulle uppta vissa positioner, vilket skulle placera dem över andra. De småfiskar som var lite större skulle tillåtas att svälja även de minsta. Hajarna skulle uppmuntra denna praxis med nöje, eftersom det skulle ge dem större bett. De fetaste småfiskar, vilket skulle vara de som får vissa positioner, skulle vara ansvarig för att upprätthålla ordning bland de övriga småfiskar och de skulle bli lärare eller tjänstemän, byggnadsingenjörer specialiserade i lådor, mm. Med andra ord, det skulle slutligen finnas en kultur i havet, om hajar var människor.
