Ett av islams speciella andliga och moraliska karakteristika är den föreskrivna fastan. Bokstavligt innebär fastan att
helt och hållet avstå från mat och dryck, rökning och sex, från strax innan gryningen till solnedgången under hela månaden
Ramadan, den nionde i det islamiska året. Men om vi begränsar det till den bokstavliga meningen, då gör vi ett tråkigt
misstag.
Då islam introducerade denna institution utan like, planterades ett träd av oändlig dygd, en outtömlig källa till frukt.
Nedan ges en förklaring av det andliga innehållet i fastan:
- Fastan lär människan principerna bakom sann kärlek; för då man fastar gör man det av djup kärlek till Gud och den
individ som sant älskar Gud är någon som verkligen vet vad kärlek är. - Fastan förser människan med en kreativ känsla av hopp, en optimistisk syn på livet; för då man fastar gör man det
som ett sätt att söka Guds välvilja. - Fastan genomsyrar människan med en genuin dygd den av effektiv dyrkan, hängivenhet och närhet till Gud; för då man
fastar gör man det för Gud och Hans sak endast. - Fastan odlar i människan ett vaket och sunt medvetande; för den som fastar gör det i hemlighet såväl som i öppenhet.
I fastan, i synnerhet, finns det ingen världslig auktoritet som kontrollerar ens uppförande eller som tvingar en att fasta.
Man håller sin fasta för att söka Guds gottfinnande och tillfredställa sitt eget samvete genom att både öppet och i
hemlighet hålla fast vid sin tro. Det finns inget bättre sätt att kultivera ett sunt medvetande hos människan. - Fastan inpräntar i människan tålamod och osjälviskhet; för då människan fastar erfar hon smärtan i berövandet, men
uthärdar i tålamod. Det är sant att detta berövande bara är tillfälligt, men det råder ändå inget tvivel om att upplevelsen
får en att inse allvaret i andra människors svårigheter, de som kanske inte har tillgång till det allra nödvändigaste under
dagar, veckor eller t o m månader. Meningen med denna erfarenhet, i ett humanitärt perspektiv, är att en sådan person är
snabbare än andra att känna empati och skynda till att hjälpa människor i nöd. Detta är ett föredömligt uttryck för
osjälviskhet och genuin sympati. - Fastan är en effektiv lektion i moderation och viljestyrka. En person som genomför sin fasta korrekt är en person som
verkligen kan disciplinera sina begär och hålla sig ovanför fysiska frestelser. Sådan är personen med personlighet och
karaktär, en person med viljestyrka och fasthet i sina föresatser. - Den förser människan med en själ genom vilken man kan nå andlig framgång, ett klart sinne att tänka med och en lätt
kropp att röra sig och handla med. Allt detta är det ofelbara resultatet av att ha en lätt mage. Medicinska råd, biologiska
regler och intellektuell erfarenhet vittnar om detta faktum. - Det visar människan ett nytt sätt att spara förnuftigt och sunt budgetera; som regel när man äter mindre, eller inte
äter lika många mål mat om dagen spar man också pengar och arbete. Detta är en andlig kurs i hushållsekonomi. - Den gör det möjligt för människan att bemästra konsten att på ett moget sätt vara anpassningsbar. Vi kan lätt förstå
denna punkt då vi inser att fastan får en att fullständigt ändra det dagliga livet och då man gör denna förändring,
anpassar man sig naturligt till det nya systemet eller de nya reglerna. Detta utvecklar i det långa loppet en förnuftig
känsla av anpassningsbarhet och självskapad kraft att överkomma de oförutsedda svårigheterna i livet. Den person som
uppskattar konstruktiv anpassningsbarhet och mod kommer lätt att uppskatta effekterna i denna aspekt. - Den rotar i människan en disciplin och hälsosam överlevnadsförmåga. Då en person fastar i en följd av dagar under den
heliga månaden, och i de heliga månaderna i en följd av år håller man fast vid en hög form av disciplin och känsla av
ordning. På samma sätt är det när en person lättar på sin mage och låter sitt matsmältningssystem vila, försäkrar denne
sin kropp, för att inte tala om sin själ, mot alla problem som kan uppstå då man överlastar sin mage. Genom denna
avlastning av magen kan var och en vara säker på att kroppen kommer att gå fri från de vanliga problemen och åkommorna,
och att själen kommer att fortsätta att skina rent och fridfullt. - Den skapar i människan en sann känsla av social tillhörighet, enhet och broderskap, jämlikhet inför Gud såväl som inför
lagen. Denna anda är produkten av det faktum att får man fasta känner man att man ansluter till hela den muslimska
gemenskapen då man utför samma plikt på samma sätt och samma tid, för samma orsaker och med samma mål. Ingen sociolog kan
säga att det under någon historisk period funnits någonting jämförbart med denna fina islamiska institution. Människan har
genom tiderna ropat efter en acceptabel tillhörighet, gemenskap och broderskap och för jämlikhet. Men hur tyst har inte
gensvaret blivit och hur fruktlösa har inte dessa varit! Var kan de nå sina mål utan det vägledande ljuset från islam? - Den är ett gudomligt recept på självsäkerhet och självkontroll, för fasthållandet av frihet och människovärdighet, för
seger och för fred. Dessa resultat felar aldrig att manifestera sig i hjärtat hos en person som vet hyr man håller sin
fasta. Då man fastar på ett korrekt sätt, har man kontroll över sig själv, man härskar över sina passioner, disciplinerar
sina begär och står emot alla onda frestelser. Genom att följa denna väg är människan i position att rekapitulera, att
återta sin värdighet och integritet och uppnå frihet från ondskans fängelse. Då man uppnår allt detta har man nått en
inre frid, en källa till fred med Gud och, som en konsekvens därav, fred med hela universum.
Nu skulle säkert någon frestas att invända: Om detta är fallet med den islamiska fastan och detta är bilden av islam i
denna aspekt, varför lever då muslimerna inte i en utopi? Som svar på en sådan invändning kan vi bara svara att muslimerna
har levt i en utopi under en period i historien. Etablerandet av denna utopi var ett unikt fenomen i mänsklighetens historia.
Unikt därför att inget annat system, ingen annan ideologi eller religion har lyckats förverkliga sina ideal. Andra
religioners utopier har alltid varit teorier, önsketänkande och drömmar ibland klara, ibland vaga, ibland nära men för
det mesta avlägsna. Men islams utopi genomfördes och omsattes i praktik till fullo. I mänsklig och praktisk mening innebär
detta att islams utopi kan återetableras, här på denna jord och att islam är byggt på solida fundament såväl som på
praktiska principer.
Anledningen till att islams utopi inte längre finns kvar idag är många men lätt förklarade. Men för att begränsa vår
diskussion till fastan kan vi säga att muslimer, tyvärr för dem, inte fastar eller i bästa fall, anammar en likgiltighet
inför den. De flesta av dem som fastar inser heller inte fastans sanna natur och innebörd och som ett resultat därav får
de väldigt lite eller ingenting alls ut av sin fasta. Detta är varför dagens muslimer, på det stora hela, inte åtnjuter
det sanna privilegiet i att fasta.
Ur Islam i fokus, Dr Hammudah ’Abd al-’Ati
Sida 90-93 – Sakifa Bokförlag
