Mondoweiss

250627

Vid ett möte i Johannesburg, Sydafrika tidigare i veckan, utfärdade Världskyrkornas centralkommitté (WCC) ett djärvt uttalande där de nämnde verkligheten av apartheid i Israel, krävde ett slut på Israels ockupation och hävde den olagliga blockaden av Gaza, och uppmanade stater och kyrkor att ”ålägga konsekvenser för brott mot internationell rätt, inklusive riktade sanktioner, avyttring och vapenembargon.”

Uttalandet erkänner WCC:s engagemang för ”interreligiös dialog och samarbete” – en nickning till dess judiska partners, av vilka många kan förväntas fördöma uttalandet. ”Men”, lyder texten, ”tvingar det outhärdliga lidande som drabbar Gazas folk och det eskalerande våldet och förtrycket på Västbanken och i Jerusalem den globala kyrkogemenskapen att tala med tydlighet, brådska och engagemang för principerna om rättvisa enligt internationell rätt och etik.”

Trots livlig oliktänkande under uttalandets formulering av domstolen förklarade ledarna för WCC att Israels handlingar ”uppenbart bryter mot internationell humanitär rätt och mänskliga rättigheter samt de mest grundläggande moralprinciperna”.

”Israels regerings militära kampanj i Gaza har inneburit allvarliga brott mot den fjärde Genèvekonventionen”, står det i uttalandet, ”vilket kan utgöra folkmord och/eller andra brott enligt Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen (ICC).”

”Samtidigt”, fortsätter uttalandet, ”fortsätter den ockuperade Västbanken och östra Jerusalem att uppleva intensifierat våld, olaglig bosättningsexpansion och systematiska kränkningar av mänskliga rättigheter. Dessa handlingar trotsar internationella rättsnormer, inklusive FN-stadgan, Genèvekonventionerna, internationella människorättsfördrag och ett flertal resolutioner från säkerhetsrådet och generalförsamlingen.”

Därför insisterar uttalandet på att ”Fullt stöd måste ges till Internationella brottmålsdomstolen och FN-mekanismer som utreder potentiella krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten.” Centralkommittén går vidare och ”berömmer den sydafrikanska regeringens ledarskap i att sträva efter rättvisa och ansvarsskyldighet enligt internationell rätt genom Internationella domstolen (ICJ), och [att] uppmana alla stater att följa ICJ:s domar.”

Uttalandet uppmanar stater, kyrkor och internationella institutioner att vidta fyra åtgärder: identifiera apartheidens verklighet; införa sanktioner och ansvarsskyldighet; bekräfta palestinska rättigheter och friheter; och stödja motståndskraften och vittnesbörden hos palestinska kristna kyrkor och samhällen, och upprätthålla deras rätt att stanna kvar på sin mark och fritt utöva sin tro.

Uttalandet markerar en skarp vändning i WCC:s svar på de kriser som palestinierna har utstått i årtionden. På sin webbplats beskriver WCC sitt arbete som ”att inspirera den världsomspännande gemenskapen av kyrkor att arbeta tillsammans för enhet, rättvisa och fred.” Palestinier och deras allierade har dock hävdat att när det gäller lidandet i Palestina har WCC konsekvent valt att gå enhetens väg snarare än rättvisans. Det är inte bara WCC. Många kyrkor och ekumeniska organisationer över hela världen har gått varsamt tillväga i ”frågan” – både för att bevara ”freden” i sina församlingar och för att undvika att förolämpa sina judiska kollegor och riskera att bli anklagade för antisemitism.

Äran för förändringen i WCC går till stor del till Kairos Palestine (KP), den bredaste ekumeniska, kristna ickevåldsrörelsen i Palestina, och dess partner, Global Kairos for Justice, en internationell koalition av allierade som tillsammans med andra kristna ledare i åratal förespråkat att WCC skulle utfärda ett tydligt, sanningsenligt erkännande av rötterna och verkligheten i palestiniernas lidande och en uppmaning till rättvisa.

I ett pressmeddelande välkomnade Kairos Palestine uttalandet ”med djup uppskattning och hopp”. CC:s agerande, skrev KP, ”markerar en vändpunkt i den globala kyrkans moraliska och teologiska vittnesbörd”.

”Vi berömmer WCC för att de tydligt och modigt har förklarat att termen ’apartheid’ är lämplig och profetisk för att beskriva den situation som det palestinska folket har utsatts för. Detta steg erkänner den verklighet som palestinier har utstått i över sju decennier: systematiskt förtryck, fördrivning, segregation och förnekande av grundläggande mänskliga rättigheter.”

Rifat Kassis, generalkoordinator för Kairos Palestine, sa till Mondoweiss: ”Detta ögonblick ger en avgörande möjlighet för fler samfund att stå i djärv solidaritet med det palestinska folket. Vi uppmanar till en omedelbar kampanj, ledd av WCC, för att avsluta kriget i Gaza och på Västbanken och för att stödja ICC:s och ICJ:s arbete med att hålla förövarna ansvariga enligt internationell rätt.”

”Tiden har kommit för moralisk klarhet”, sa Kassis. ”Kyrkor måste tala med en röst i motståndet mot ockupation, apartheid och folkmord. Allt mindre är medbrottslighet, och tystnad nu är ett svek mot både rättvisa och tro.”

Michel Sabbah, latinsk emerituspatriark av Jerusalem, medförfattare till Kairos Palestine-dokumentet och medlem i Kairos Palestine-styrelsen, ombads av Mondoweiss att ge sin reflektion över WCC:s centralkommittés uttalande och sa: ”Vi tackar WCC för deras mod att se sanningen om vad som händer i vårt land, alla folks Återlösningens land. Vi tackar dem för att de ser sanningen och bekräftar den.”

”Vi ropar fortfarande och vädjar till alla kyrkor i världen”, fortsatte Sabbah, ”att tala sanning till de mäktiga i denna värld, till tyrannerna som förtrycker människor skapade till Guds avbild. Hjälp oss att få det som Gud den Allsmäktige gav oss: vår värdighet, vår frihet, vår mänsklighet. Från Jerusalem, platsen för återlösningen och mänsklighetens nya liv, ber vi för alla och bönfaller er, bröder och systrar, att befria oss från våra förtryckares händer.”

Kyrkornas världsråd sammanträder i plenarsession vart sjunde år. Under tiden har dess centralkommitté (KK) befogenhet att tala för de 352 medlemskyrkorna, som tillsammans representerar mer än en halv miljard kristna runt om i världen.