Middle East Monitor

241122

USA:s byrå för internationell utveckling (USAID) meddelade att de kommer att lägga till 230 miljoner dollar till sina ”ekonomiska återhämtning och utvecklingsprogram på Västbanken och Gaza”. Enligt USAID:s missionschef på Västbanken och Gaza, Amy Tohill-Stull, ”Denna finansiering visar vår beslutsamhet att stödja hållbar utveckling och tillhandahålla viktiga tjänster som förbättrar livskvaliteten för alla palestinier och ytterligare minskar Hamas inflytande.”

Naturligtvis måste USAID fortsätta med Hamas-berättelsen så att den amerikanska regeringen kan fortsätta att motivera sitt militära och diplomatiska stöd för Israels folkmord – vetot i gårdagens eldupphörresolution är det senaste exemplet på det senare.

Men stödja hållbar utveckling och höja livskvaliteten? Det finns inte en enda humanitär organisation som kan hävda att de ens har kommit nära något av målen, än mindre USAID, som skapades just för att möjliggöra för den amerikanska regeringen en smidigare övergång till utländsk inblandning. I samband med Israels pågående folkmord på palestinier i Gaza, att tala om hållbar utveckling och livskvalitet säger mycket om USAID:s motiv. Fortsätt låtsas att palestinier bara behöver en bit bistånd, medan USA hjälper Israel att fullständigt förstöra Gaza och förinta palestinier.

I oktober i år rapporterades det att USA spenderade 17,9 miljarder dollar på militärt bistånd till Israel under ett år, vilket vida överträffar de 3,8 miljarder dollar som Israel får årligen som ett resultat av det samförståndsavtal som undertecknades av Obama-administrationen 2016.

Som alltid är diskrepansen mellan militär finansiering och biståndsprogram stor. 230 miljoner dollar visar inte USAID:s beslutsamhet – det påpekar bara att omfattningen av förstörelsen i Gaza som ett resultat av det USA-finansierade israeliska folkmordet dämpas i diplomatiska syften.

Samtidigt tillkännagav USAID också ”sju nya program för att främja fred mellan palestinier och israeler” under People to People Partnership for Peace Fund. Det idealistiska konceptet eliminerar här helt det koloniala sammanhanget. Det finns ingen ”sida vid sida” i kolonialismen. Vad gäller fred under kolonialismen? Palestinier har på första hand upplevt innebörden av israelisk fred i termer av utrotning och fördrivande, och USAID:s inblandning i samhällsprogram ger inte palestinierna makt. Att arbeta från ett påstått delat utrymme motsäger betydelsen av kolonial expansion och kolonialt våld, men det senare finns och är påtagligt för palestinier. Programmet påstås ”främja fredlig samexistens, dialog och försoning mellan palestinier och israeler”, men allt som palestinierna behöver är avkolonisering – en verklighet som USA och i sin tur USAID är emot, liksom Israel.

Det internationella samfundet agerar verkligen som om glömskan fortfarande kan vara status quo. Israel har dock gjort det omöjligt att ignorera årtionden av kolonialt våld till följd av folkmordet i Gaza. USAID:s retorik, liksom andra institutioner som döljer politiska motiv under humanitärt bistånd och program, klingar mer ihåligt nu. Vad kommer 230 miljoner dollar att ge palestinier i Gaza och den ockuperade Västbanken? Hur gynnar fredsprogram palestinierna? Det finns en gräns för hur mycket låtsas amerikansk demokrati – läs det som utländsk inblandning – kan upprätthålla. Vad USA och Israel uppnådde i Gaza har krossat illusioner som inte går att reparera.