Teheran Times

250303

 

Trots förstörelsen är palestinierna fast beslutna att hålla den heliga månaden.

Efter nästan 16 månader av obevekliga bombardemang ligger mycket av Gaza i ruiner. Familjer som en gång samlades runt middagsbord bryter nu fastan på den kalla marken, omgivna av vraket från sina hem.

I det krossade flyktinglägret Jabaliya tillagas enkla måltider med linser och bröd över provisoriska eldar.

Hela stadsdelar har lagts i spillror, sjukhusen fungerar knappt med minskande tillgångar och viktig infrastruktur har kollapsat.

FN rapporterar att nästan hela befolkningen i Gaza har tvångsförflyttats. Många bor nu i överfulla härbärgen, tält eller tillfälliga hem byggda av räddat skräp.

Men mitt i dessa strapatser består Ramadans anda. Familjer samlas för iftar (att bryta fastan), barn hittar stunder att leka bland ruinerna och de troende fortsätter att be, även i moskéer som har förstörts.

I Gaza City lägger män bönemattor på sprucken trottoar och reciterar verser från Koranen medan damm och rök fyller luften.

”Vi har förlorat så mycket”, säger Ahmed, en fyrabarnsfar vars hem förstördes i ett flyganfall. ”Men vår tro och vår motståndskraft kan aldrig tas ifrån oss.”

Utöver deras kamp, ​​hanterar Gaza nu svåra översvämningar. Kraftiga regn har förvandlat tältstäder till leriga träsk, med dräneringssystem för skadade för att hantera vattnet.

I vissa områden vadar människor genom midjedjupa översvämningar och försöker rädda det lilla de har kvar.

Sextiosjuårige Mahmoud Abu Sitta, som förlorade sitt hem i bombningarna, sover nu i ett tält som sakta fylls med regnvatten.

”Först bomberna, nu översvämningarna”, säger han. ”Det känns som att lidandet aldrig tar slut.”

Ändå, även under dessa svåra förhållanden, håller folket i Gaza fast vid sina traditioner.

Ramadans gemensamma anda är fortfarande stark. De som har lite delar fortfarande med sina grannar. Volontärer delar ut mat och förnödenheter trots att de själva kämpar.

I ett litet bageri som anmärkningsvärt överlevde flyganfallen arbetar unga män outtröttligt och bakar tunnbröd för att mata familjer som inte har något kvar.

”Det här är vad Ramadan lär oss”, säger Youssef, en av bagarna. ”Att ge, att ta hand om varandra, även när vi lider.”

Kvällsböner, som en gång hölls i stora moskéer, äger nu rum i provisoriska utrymmen, inuti tält, i gathörn eller i skuggorna av kollapsade byggnader.

Varje bön är en vädjan om lättnad, rättvisa och ett slut på det lidande som har definierat livet i Gaza för länge.

Humanitärt bistånd är fortfarande långsamt att nå fram, gränsövergångar kontrolleras hårt av den israeliska ockupationsregimen och politiska förhandlingar ger liten säkerhet.

En ömtålig vapenvila har skapat tillfälligt lugn, men på söndagen stoppade israeliska myndigheter leveranser av humanitärt bistånd, vilket pressade Hamas att gå med på regimens villkor för att förlänga vapenvilan.

Hamas har uppmanat medlare att se till att ockupationsregimen följer avtalet om eldupphör, som inkluderar förhandlingar om en andra fas som skulle se till att israeliska styrkor drar sig tillbaka från Gaza.

Trots allt fortsätter Gazas folk. De fastar, de ber och de hoppas. De bygger upp sina liv igen, även när världen verkar ha övergivit dem.

När uppmaningen till bön ekar över det ödelagda landet, bär den på den orubbliga motståndskraften hos ett folk som vägrar att bli knäckt, trots att allt runt omkring dem har fallit sönder.