The Palestine Chronicle

251017

 

Fler vittnesmål framkommer om brutala sexuella övergrepp och våldtäkter, med användning av pinnar och polishundar, av palestinska fångar av israeliska fängelsemyndigheter.

”Jag var fastklämd på alla fyra, och fångvaktaren stack upprepade gånger in en pinne i min anus, tills jag kvävdes. Ju mer jag skrek och grät, desto mer rörde fångvaktaren pinnen”, står det i ett av uttalandena till en palestinsk fångorganisation som presenterades i ett nytt undersökningsreportage från Al-Araby TV.

”Jag har nu konstant smärta, särskilt när jag sitter, och jag kan bara tala i viskning”, fortsatte uttalandet. Den fånge begärde att hans namn skulle undanhållas ”av rädsla för att bli attackerad igen”.

Den palestinska fångarklubben har cirka tio vittnesmål från fångar som våldtagits av israeliska fängelsevakter. Denna siffra återspeglar dock inte verkligheten, eftersom väldigt få väljer att vittna, vilket innebär att antalet offer som förblev tysta är mycket större än de som yttrade sig, enligt rapporten.

”Det finns detaljer som följer med våldtäktsprocessen. Hur de utmärkte sig i tortyr … hur fängelsevakterna uttryckte glädje över att en fånge blev våldtagen, allt detta bortom vad ord kan beskriva”, sa Amani Sarahna, dokumentationschef på Fångklubben. Hon sa att dessa var försök att ”bryta” fången ”som människa”.

En skylt på dörren till organisationens arkiv lyder: ”Gå som om du inte hörde. Var tyst som om du inte förstod. Ignorera som om du inte såg. Glöm som om du inte kom ihåg.”

 

”Hur kan man glömma?”

En överlevande, identifierad som Ahmed, som på bild sågs gå med en krycka, berättade om hur han släpades ut ur fängelset till en plats han inte kände till.

”De klädde av mig naken och började våldta mig med pinnar”, sa han och tillade att han ”skämdes för att prata om det”.

Han berättade om den behandling som fångar från Gazaremsan utsattes för.

”De tvingade fången att knäböja och fick polishunden att våldta honom. Hur kan man glömma dessa ögonblick?” frågade Ahmed.

 

Psykologisk hot

En palestinsk psykiater som rådgör med överlevande från fängelsemisshandeln sa att våldtäktsmetoderna, inklusive användningen av djur, var en del av den psykologiska terror som utsattes för fångarna.

”En del av det handlar om att psykologiskt skrämma fången så att han, när han släpps, berättar för andra vad som hände honom, så att du och jag blir rädda”, sa Abdelfattah Alawi. ”De saker vi pratar om finns där för att skrämma oss som ett palestinskt folk.”

En annan intervjuad sa till kanalen: ”Den palestinska kroppen är inte längre ett offer, utan har blivit en scen för kolonialism – kroppen har förvandlats till en banderoll med tecken på tortyr och koloniala slagord, i syfte att underkuva den palestinska andre.”

 

Fruktansvärda vittnesmål

I en Al Jazeera-rapport berättade en annan överlevande om misshandeln i det ökända Sde Teiman-fängelset.

Han sa att en grupp fångar fördes in i en cementgård, ”tillägnad en form av tortyr”. Vakterna tog bort fångarnas ögonbindlar medan de hukade sig på knäna, fortsatte han.

En av de fångade togs, och efter att vakterna hade slagit honom tvingades han ner på marken på mage och hans händer och knän bands.

”Det var ungefär åtta eller nio soldater. De klädde av honom hans kalsonger”, fortsatte han, och en ”kapten kom och lade tyg eller något på hans bakdel.

Soldaterna ”släppte sedan lös” en hund på den fångade.

”Hunden våldtog den unge mannen. Den våldtog honom, bokstavligen talat. Våldtäkt.” ”Fullständigt våldtagen”, konstaterade han.

 

Dokumenterad av rättighetsgrupper

Hundratals palestinska fångar som släppts de senaste dagarna har beskrivit scener av systematisk tortyr, svält och förnedring som de utstått i israeliska fängelser.

Läs hela rapporten från The Palestine Chronicle om några av vittnesmålen här.

Olika rättighetsgrupper, inklusive Euro-Med Human Rights Monitor, Amnesty International och B’Tselem, har dokumenterat Israels systematiska och utbredda användning av tortyr och sexuellt våld mot palestinier som hållits i israelisk förvar sedan den 7 oktober 2023.