The Palestine Chronicle

260428

 

I ett omfattande pastoralbrev på lördagen, som behandlade kriget i Gaza och den bredare krisen i det heliga landet, gjorde Jerusalems patriark, kardinal Pierbattista Pizzaballa, en skarp åtskillnad mellan de verkligheter som formar konflikten och konstaterade tydligt att ”det finns en skillnad mellan de som utövar makt och de som utsätts för den.”

”Samtidigt som vi respekterar de olika situationerna och erkänner deras komplexitet, kan vi dock inte betrakta dem alla som identiska”, skrev Pizzaballa.

”Det finns en skillnad mellan de som utövar makt och de som utsätts för den, mellan de som ockuperar och de som är ockuperade. Ansvaret är olika.”

Anmärkningen, en av de mest direkta moraliska bedömningarna av en högt uppsatt kyrklig person sedan krigets början, kom som en del av en bredare reflektion över lidande, rättvisa och de djupa asymmetrier som definierar livet i Palestina och Israel.

Pizzaballa betonade att även om sorg är universell, upplevs den inte lika, och insisterade på att erkännandet av denna obalans är ”en handling av respekt för rättvisa och sanning”.

 

Krig, avhumanisering och ordningens kollaps

Patriarken beskrev det nuvarande ögonblicket inte som en isolerad konflikt, utan som en del av ett bredare globalt sammanbrott.

”Det vi upplever är inte bara en lokal konflikt”, skrev han. ”Det är symptomet på en mycket djupare kris, på ett paradigmskifte på global nivå.”

Han hävdade att kriget i Gaza och dess efterdyningar har blottlagt misslyckandet med det så kallade regelbaserade internationella systemet, som en gång var förankrat i internationell rätt, fördrag och multilaterala institutioner.

”Idag verkar alla ha öppnat ögonen för sin svaghet”, sa han och pekade på de globala institutionernas oförmåga att förhindra eller hantera det pågående våldet.

Pizzaballa varnade för att våld nu har blivit det dominerande språket i internationella relationer.

”Vi bevittnar återkomsten av våldsanvändning som ett instrument som anses avgörande för att lösa tvister”, skrev han och tillade att civila inte längre behandlas som bioffer utan i allt högre grad är ”funktionella verktyg för att uppnå ens mål”.

 

En offercykel och mänsklighetens erosion

Ett centralt tema i brevet är den fördjupade fragmenteringen av samhället och erosionen av mänskliga relationer.

”Hat har grävt djupa fåror”, skrev Pizzaballa. ”Vi bevittnar en smärtsam avhumanisering av den andre: när han bara blir ’fienden’ blir allt tillåtet.”

Han beskrev en ”cirkel av offer mot andra offer”, där konkurrerande berättelser om lidande förhindrar ömsesidigt erkännande och försoning.

Resultatet, varnade han, är ett samhälle som i allt högre grad definieras av rädsla, misstro och isolering, där samhällen drar sig tillbaka till ”slutna grupper” och ”parallella bubblor som inte kommunicerar med varandra”.

Denna fragmentering intensifieras ytterligare av media och digitala plattformar, som han sa förstärker splittring och suddar ut gränsen mellan sanning och propaganda.

”I en konflikt som den nuvarande förs krig inte bara på marken, utan också med ord och bilder”, noterade han.

 

Gaza, ockupation och en fördjupad kris

Pizzaballa gav en skarp beskrivning av förhållandena i olika delar av det Heliga landet, särskilt Gaza och de ockuperade palestinska territorierna.

”I Gaza är våra bröder kastade in i extrem prövning”, skrev han. ”De har levt i åratal under bomberna, utan vatten, utan mat, utan medicin. Och nu lever de i spillror.”

Han varnade för att situationen på Västbanken försämras snabbt på grund av bosättningsexpansion och vad han beskrev som ”den totala avsaknaden av rättsstatsprincipen”.

”Om denna utveckling inte stoppas”, varnade han, ”är risken att en situation med permanent ockupation kristalliseras som urholkar alla möjligheter till en rättvis och gemensam lösning.”

Pizzaballa avvisade starkt idén att militär makt kan producera varaktiga lösningar.

”Det är illusoriskt att tro att våld … ensamt kan erbjuda en varaktig lösning”, skrev han. ”När det blir vardagligt språk och det dominerande kriteriet, slutar det med att ge näring åt en våldsspiral som är mycket svår att bryta.”

Han varnade för att sådant våld lämnar ”materiell förstörelse och moraliska sår som tynger framtida generationer.”

 

Jerusalem som en delad stad, inte en besittning

Pizzaballa avvisade exklusiva anspråk på Jerusalem och framställde staden som ett delat rum snarare än en besittning.

”Jerusalem tillhör inte någon exklusivt”, skrev han. ”Det är inte byte, utan en gåva, ett arv från mänskligheten.”

I de avslutande avsnitten utfärdade patriarken en tydlig moralisk ståndpunkt mot våld i alla former.

”Våld är aldrig evangeliets väg”, skrev han.

Han uppmanade samhällen att avvisa hatpropaganda, motstå propaganda och upprätthålla mänsklig värdighet, även i krigstider.

”Vår trohet är till Lammet, inte till maktens logik”, tillade han.

I slutändan definierade Pizzaballa de kristnas roll i det heliga landet inte som neutrala observatörer, utan som aktiva deltagare i samhället.

”De är inte en tredje part”, skrev han. ”De delar sina folks historia, språk, sår och ambitioner.”

Deras uppdrag, avslutade han, är att förbli rotade i sina samhällen samtidigt som de arbetar för att ”läka nationerna” genom samexistens, rättvisa och försoning.