De handsnidade kupolerna och tegelbågarna hade nästan alla satts ihop igen när en jordbävning skakade Marocko så häftigt att de kastade sig in i sig själva och kraschade mot jorden.

Efter nästan 900 år låg den stora moskén i Tinmel i bitar – dess minaret störtade, dess bönesal full av spillror, dess yttre väggar välte omkull.

Men även i ruiner förblev det helig mark för invånarna i Tinmel. Byborna bar de lakansladdade kropparna av de 15 samhällsmedlemmarna som dödades i jordbävningen nerför sluttningen och placerade dem framför den decimerade moskén.

Bland de sörjande fanns Mohamed Hartatouch, som hjälpte till att bära kvarlevorna av sin son Abdelkrim. En 33-årig lärarvikarie dog under tegelstenar och kollapsade väggar medan byn väntade en och en halv dag på att räddningspersonalen skulle komma.

”Det såg ut som en storm. Jag kunde inte känna någonting”, sa den sörjande pappan och minns dagen efter skalvet.

Ett år senare har spillrorna nära Hartatouchs halvstående hem sopats åt sidan och invånarna i Tinmel är ivriga att bygga om sina hem och moskén. De säger att den heliga platsen är en stolthet och inkomstkälla i en region där infrastruktur och arbetstillfällen saknades långt innan jordbävningen inträffade.

”Det är vårt förflutna”, sa Redwan Aitsalah, en 32-årig byggnadsarbetare, veckan före jordbävningens årsdag när han rekonstruerade sitt hem med utsikt över moskén.

Skalvet i september 2023 lämnade en väg av förstörelse som kommer att ta Marocko år att återhämta sig från. Den dödade nästan 3 000 människor, slog ner nästan 60 000 hem och jämnade minst 585 skolor med jorden. Skadorna kommer att kosta cirka 12,3 miljarder dollar att återuppbygga, enligt regeringens uppskattningar.

Vägsträckor lämnades ovägbara, inklusive Tizi N’Test, det branta bergspasset som väver från Marrakech till Tinmel och några av de hårdast drabbade byarna nära jordbävningens epicentrum.

Arbetare sållar nu genom spillrorna och söker efter moskéns pusselbitar. De staplar användbara tegelstenar och sorterar fragmenten av kvarvarande dekorativa element båge för båge och kupol för kupol, och förbereder sig för att återuppbygga moskén med så mycket av resterna som möjligt.

Även om det är ojämförligt med mänsklig förlust och lidande, är restaureringsarbetet bland Marockos prioriteringar när det försöker återuppbygga.

Landets ministerium för islamiska frågor och kulturministerium har rekryterat marockanska arkitekter, arkeologer och ingenjörer för att övervaka projektet. Till hjälp har den italienska regeringen skickat den marockanskfödde arkitekten Aldo Giorgio Pezzi, som också hade konsulterat om Casablancas Hassan II-moské, en av Afrikas största.

”Vi kommer att återuppbygga det baserat på de bevis och kvarstår som vi har så att det återgår till hur det var,” sa Marockos minister för islamiska frågor Ahmed Toufiq till Associated Press.

Den stora moskén var ett under av nordafrikansk arkitektur med flikiga valv, handsnidade lister och tegelstenar i adobestil gjorda av rammad jord som användes för att konstruera de flesta av områdets strukturer.

Den genomgick ett 18 månader långt restaureringsprojekt när jordbävningen slog till, vilket fick dess utsmyckade kupoler och pelare att grotta in sig. Dess lerfärgade rester låg i bitar under byggnadsställningar som restes av restaureringsarbetare från byar i hela regionen, varav fem också dog.

”Moskén stod emot århundraden. Det är Guds vilja, säger Nadia El Bourakkadi, platsens naturvårdare, till lokala medier. Luften jämnade ut sig månader innan reparationer och renoveringar skulle slutföras.

Liksom i många av områdets byar bor idag invånare i Tinmel i plasttält som tagits in som ett tillfälligt skydd efter jordbävningen. Vissa är där för att det känns tryggare än deras halvförstörda hem, andra för att de inte har någon annanstans att ta vägen.

Tjänstemän har utfärdat mer än 55 000 återuppbyggnadstillstånd för bybor att bygga nya hem, inklusive för de flesta hem i Tinmel. Regeringen har fördelat ekonomiskt stöd i etapper. De flesta hushåll med förstörda hem har fått en initial delbetalning på 2 000 dollar i återuppbyggnadsstöd, men inte mer.

Många har klagat på att det inte räcker för att täcka de initiala kostnaderna för ombyggnaden. Mindre än 1 000 har slutfört ombyggnaden, enligt regeringens egna siffror.

Trots omfattningen av sina personliga förluster sörjer marockaner också förlusten av det vördade kulturarvet. Århundraden gamla moskéer, helgedomar, fästningar och loger är utspridda över bergen. Till skillnad från Tinmel har många länge försummats eftersom Marocko fokuserar sina utvecklingsinsatser någon annanstans.

Landet ser Tinmel som vaggan för en av dess mest kända civilisationer. Moskén fungerade som en inspirationskälla för mycket besökta heliga platser i Marrakech och Sevilla. Pilgrimer vandrade en gång genom High Atlas för att visa respekt och besöka dem. Ändå förföll det för århundraden sedan när den politiska makten flyttades till Marockos större städer och kustlinje.

”Det övergavs av staten, men material togs aldrig från det”, säger Mouhcine El Idrissi, en arkeolog som arbetar med Marockos kulturministerium. ”Människor här har länge respekterat det som ett vittne till deras härliga och andliga förflutna.”

Några av de historiska platserna i High Atlas har länge varit ett lockande för turister. Men jordbävningen satte fokus på de stora skillnaderna som plågar den främst jordbruksregionen. Lång marginaliserade, fattigdom och analfabetism är högre än det rikstäckande genomsnittet, enligt folkräkningsdata och en regeringsrapport från oktober 2023 om de fem jordbävningsdrabbade provinserna.

”De bergiga områdena som drabbades mest var de som redan lider av geografisk isolering”, sade Civil Coalition for the Mountain, en grupp marockanska icke-statliga organisationer, i ett uttalande på årsdagen av jordbävningen. ”Tragedin avslöjade strukturella skillnader och en situation orsakad av utvecklingspolitik som alltid har hållit bergen utanför ramarna för sina mål.”

”Det finns ett Marocko som finns i Rabat och Marrakech, men vi pratar om ett annat Marocko som ligger i bergen,” tillade Najia Ait Mohannad, gruppens regionala koordinator. ”Just nu är det mest akuta behovet att bygga om hus.”

Regeringen har lovat ”ett genomtänkt, integrerat och ambitiöst program” för återuppbyggnad och allmän uppgradering av de drabbade regionerna, både vad gäller förstärkning av infrastrukturen och förbättring av offentliga tjänster. Den har också lovat att återuppbygga ”i harmoni med regionens arv och med respekt för dess unika arkitektoniska egenskaper” och ”att respektera värdighet och seder” hos befolkningen.

För byns invånare kan landmärket stå som en symbol för återinvesteringar i en av Marockos fattigaste regioner, såväl som en hyllning till ett strålande förflutet.

För tillfället står den i förfall, dess förtrollande ruiner upprätthålls av träställningar, medan byborna nerför backen hänger tvätt och odlar grönsaker bland resterna av sina tidigare hem och plasttälten där de nu bor.