Middle East Monitor
260414
Israel har drabbats av ett stort politiskt bakslag i Europa efter att den ungerska premiärministern Viktor Orbán erkände sig besegrad i ett betydelsefullt val som avslutade hans 16-åriga styre och gav en förkrossande seger till oppositionspartiet Tisza, lett av Péter Magyar.
Tisza vann 138 av 199 parlamentsplatser, vilket gav partiet två tredjedelars majoritet och makten att börja avveckla en stor del av Orbáns etablerade politiska system. Orbáns nederlag följde på år av ekonomisk stagnation, korruptionsskandaler och växande allmän ilska mot hans auktoritära regeringsstil.
Resultatet ses inte bara som en inrikespolitisk jordbävning i Ungern, utan också som ett bredare förkastande av den högerextrema axeln som förknippas med Orbán, USA:s president Donald Trump och Israels premiärminister Benjamin Netanyahu.
Orbán hade blivit en av de mest framstående internationella allierade till båda männen, med Trump som offentligt stödde honom och USA:s vicepresident JD Vance som reste till Budapest dagar före omröstningen för att kampanja för hans räkning.
Valet sågs allmänt som en folkomröstning om den antimuslimska och migrantfientliga politik som Orbán förespråkade, rotad i etnonationalism, där Israel betraktades som den arketypiska modellen för denna exkluderande politiska vision.
För Israel ses Orbáns avsättning som särskilt skadligt eftersom han utan tvekan var Netanyahus mest pålitliga partner inom EU. Ungern bröt upprepade gånger med resten av blocket om Israel, inklusive att vägra att ansluta sig till de övriga 26 EU-utrikesministrarna i att kräva en vapenvila i Gaza.
Den alliansen blev ännu mer tydlig under det senaste året. Orbán tillkännagav Ungerns tillbakadragande från Internationella brottmålsdomstolen efter att domstolen utfärdat arresteringsorder i november 2024 för Netanyahu och den tidigare israeliske försvarsministern Yoav Gallant.
Netanyahu besökte sedan Ungern i strid med utträdesordern och berömde Orbáns beslut att lämna ICC som ”djärvt och principfast”. Ungerns parlament godkände senare utträdeslagen och klargjorde att Orbán var beredd att använda statlig politik för att skydda Israels ledare från internationellt ansvar.
Netanyahu hade öppet hyllat sina band med Orbán. Under tidigare besök beskrev han honom som en ”sann vän till Israel”, och förra månaden ska han ha berömt den ungerska ledaren som någon som ”har varit som en klippa”.
Den politiska närheten bestod trots långvarig kritik av Orbáns migrantfientliga och muslimfientliga retorik, vilket bidrog till att göra honom till en hjälte för delar av den internationella extremhögern.
Orbáns muslimfientliga berättelse stämde också väl överens med Netanyahus världsbild. Båda ledarna presenterade sig som försvarare av en belägrad ”kristen” eller ”västerländsk” civilisation mot muslimsk migration och politisk islam, och båda använde den inramningen för att rättfärdiga alltmer auktoritär politik hemma och exkluderande politik utomlands.
Denna ideologiska överlappning bidrog till att befästa Budapest och Tel Aviv som nära strategiska partners även när Orbán mötte kritik för sin främlingsfientlighet och demokratiska avvikelse.
Relationen gav också Orbán användbar tillgång till högerextrema nätverk i Washington och stärkte Netanyahus ansträngningar att odla allierade i Europa som var villiga att släcka kritiken mot Israel.
