Israels användning av ”Hannibal-direktivet” den 7 oktober bekräftas av nya bevis

Middle East Monitor

 

I ett häpnadsväckande avslöjande har dokument som Haaretz tagit del av bekräftat att Israels försvarsstyrkor (IDF) implementerade det kontroversiella Hannibal-direktivet under Hamas gränsöverskridande intrång den 7 oktober och dödade sina egna medborgare. Denna bekräftelse kommer efter månader av förnekande och försök att misskreditera alternativa nyhetskällor som hade rapporterat om användningen av detta omstridda militära protokoll.

Hannibaldirektivet har länge varit föremål för intensiv debatt och kritik. Den tillåter i huvudsak användning av maximalt våld för att förhindra tillfångatagandet av israeliska soldater och medborgare, även med risk för att skada eller döda soldaterna och medborgarna själva.

Enligt de dokument som avslöjats av Haaretz togs beslutet att använda Hannibal-direktivet under de tidiga timmarna av Hamas-attacken, eftersom IDF kämpade för att förstå omfattningen och arten av intrånget. Klockan 06:43, när Hamas-operatorer bröt in arméns fästen, förklarade Gazas divisions befälhavare brigadgeneral Avi Rosenfeld att ”Filisteerna har invaderat.” Denna förklaring satte igång en rad ”extraordinära åtgärder”, inklusive användningen av kraftig eld inom israeliskt territorium och godkännandet av direktivet.

Kommunikationer som spelades in den morgonen bekräftar ytterligare att Israel var redo att döda sina egna medborgare för att undvika att de tas som gisslan. Klockan 7:18, efter en rapport om en kidnappning vid gränsövergången i Erez, utfärdade divisionshögkvarteret det kyliga kommandot: ”Hannibal i Erez, skicka en Zik.” ”Zik” hänvisar till en obemannad attackdrönare, och konsekvenserna av denna order var tydliga: förhindra tillfångatagandet av israeler till varje pris.

Mest oroande var kanske den allmänna ordern som utfärdades klockan 11:22 som sa att ”Inte ett enda fordon kan återvända till Gaza.” Detta direktiv, som gavs vid en tidpunkt då ockupationssoldaterna var medvetna om att många människor hade kidnappats men var osäkra på de exakta siffrorna, innebar i praktiken att israeliska medborgare sågs som nödvändiga sidoskador. En källa från Southern Command erkände för Haaretz: ”Alla visste då att sådana fordon kunde bära kidnappade civila eller soldater. Det fanns inget fall där ett fordon med kidnappade personer medvetet attackerades, men man kunde inte riktigt veta om det fanns några sådana personer i ett fordon.”

Implementeringen av Hannibal-direktivet var inte begränsad till en enda plats. Dokumenten och vittnesmålen avslöjar att den var anställd på flera platser, inklusive Re’im armébas och Nahal Oz utpost. Vid Re’im beordrades drönarattacker även när Shaldag kommandostyrkor var engagerade i strid med Hamas-krigare på marken, vilket ökade den alarmerande möjligheten för vänliga eldsoffer.

En hög försvarstjänsteman erkände för Haaretz vikten av dessa beslut: ”Vem som helst som fattade ett sådant beslut visste att våra kombattanter i området också kunde drabbas.”

Bekräftelsen av Hannibal-direktivets användning den 7 oktober bekräftar rapporteringen av flera alternativa nyhetskanaler som hade avfärdats eller smutsat ut för att göra sådana påståenden. Detta mönster av initialt förnekande följt av eventuell bekräftelse har blivit alltför välbekant i rapporteringen om den 7 oktober. Det hävdas att det speglar en bredare fråga inom mainstream-media, där israeliska berättelser ofta accepteras okritiskt, bara för att senare dras tillbaka eller modifieras när motstridiga bevis dyker upp.

Denna cykel av felaktig information och försenad korrigering har betydande konsekvenser för allmänhetens förståelse av konflikten. Det väcker frågor om tillförlitligheten i initiala rapporter och den potentiella manipulationen av media berättelser. Tidsfördröjningen mellan alternativmedias rapportering och mainstreambekräftelse kan tillåta falska berättelser att slå rot, forma den allmänna opinionen och potentiellt påverka politiska beslut. Kritiker pekar på de påstådda grymheterna som visade sig vara bluff, såsom halshuggning av spädbarn av Hamas och massvåldtäkt, för att hävda att Israel spred en falsk berättelse för att få stöd och rättfärdigande för sitt folkmord i Gaza.

Användningen av Hannibaldirektivet den 7 oktober sätter också skarpt fokus på de etiska övervägandena kring militära protokoll i gisslansituationer. Medan IDF länge har hävdat att direktivet är avsett att förhindra kidnappningar snarare än att skada fångar, väcker den praktiska tillämpningen av en sådan politik i stridskaoset allvarliga juridiska, etiska och humanitära problem.