The Palestine Chronicle

260409

 

USA vände sig till Pakistan för att förhandla fram ett vapenvila med Iran efter veckor av eskalering, vilket belyste det ökande trycket på Washington då kriget ansträngde både militära och ekonomiska beräkningar, rapporterade Financial Times på torsdagen.

Enligt personer med kännedom om samtalen ”lutade sig Trump-administrationen i veckor mot Islamabad för att övertyga iranierna att gå med på en paus i striderna där det skulle öppna Hormuzsundet igen.”

Pakistans roll var central, och tjänstemän trodde att Teheran skulle vara mer mottagligt för ett förslag från en stat med muslimsk majoritet som hade upprätthållit neutralitet.

Ansträngningarna kulminerade i ett två veckor långt vapenvilameddelande som involverade USA, Iran och Israel, förmedlat genom intensiv diplomati utanför kanalen ledd av Pakistans militära ledning.

 

Ett vapenvila drivet av påtryckningar

Trots offentlig eskalering, inklusive hot från president Donald Trump om att förstöra Irans ”hela civilisation”, indikerar rapporten att Washington aktivt hade sökt ett vapenvila långt före det slutliga avtalet.

Enligt Financial Times var ”Trump, orolig över de stigande oljepriserna och överraskad av en motståndskraftig iransk regim, angelägen om ett eldupphör sedan åtminstone sitt första hot den 21 mars att ’utplåna’ Irans kraftverk.”

Motsägelsen mellan offentlig retorik och privat diplomati återspeglar en växande oro inom administrationen om krigsinsatsens hållbarhet, särskilt eftersom Iran upprätthöll trycket genom missilattacker och störningar av Hormuzsundet.

Pakistan framträdde som den viktigaste mellanhanden i förhandlingarna, med arméchefen Asim Munir som ledde en serie kommunikationer på hög nivå mellan Washington och Teheran.

Rapporten anger att ”kort efter att Trump utfärdat sitt första ultimatum för att öppna sundet började Munir och andra högt uppsatta pakistanska tjänstemän skicka meddelanden mellan iranska politiska och militära personer och Vita huset.”

Islamabad underlättade utbytet av förslag, inklusive en USA-utarbetad 15-punktsplan och iranska motförslag, samtidigt som de presenterade sig själva som en potentiell plats för fredssamtal.

Pakistans premiärminister Shehbaz Sharif tillkännagav offentligt det två veckor långa vapenvileförslaget efter samråd med Irans utrikesminister Abbas Araghchi, vilket underströk Islamabads roll i att forma det slutliga resultatet.

 

Olja, Hormuz och strategiska begränsningar

I centrum för förhandlingarna stod Hormuzsundet, vars stängning hade stört de globala energimarknaderna och drivit upp oljepriserna.

USA:s prioritet var att öppna vattenvägen igen, genom vilken ungefär 20 procent av den globala oljan flödar.

Pakistans medling fokuserade på att säkra det iranska avtalet om ett vapenvila kopplat till att återställa sjötrafiken.

Rapporten noterar dock att Iran försökte behålla inflytande, inklusive bestämmelser relaterade till kontroll över sundet och möjligheten att ta ut transitavgifter – punkter som väckte oro bland pakistanska tjänstemän.

Kina spelade också en sekundär roll i den diplomatiska processen, enligt rapporten, där Peking stödde en fempunktsplan tillsammans med Pakistan.

FT uppgav dock att det inte finns ”några offentliga bevis för att Peking pressade Teheran” att acceptera den slutliga överenskommelsen, trots påståenden från amerikanska tjänstemän.

Kinas intresse verkar vara knutet till att stabilisera energiflöden och skydda sina ekonomiska band med Gulfstaterna snarare än att direkt forma resultatet av vapenvilan.