Middle East Eye

260927

 

Allt började med en video som lades upp på TikTok i augusti, där upphovspersonen hyllade frånvaron av vandrare med utländsk bakgrund i bergen och hävdade att platsen var exklusivt förbehållen vita människor.

”En av de få platserna i Frankrike utan ’Wallah’ och Gucci-kepsar, där man kan känna sig trygg”, skrev han över en bild av ett hänförande alpint landskap. Han använde där ett uttryck som på arabiska betyder ”vid Gud” men som blivit en del av fransk slang.

Videon, som nu har raderats, utlöste två typer av reaktioner i sociala medier.

Först kom en våg av rasistiska och islamofobiska påhopp, där man krävde att människor från *banlieues* – Frankrikes arbetarklassförorter, ofta med en mångkulturell befolkning – skulle hålla sig till sina egna områden. Kommentarer som ”stanna där ni hör hemma, i era islamiserade stadsdelar” var vanliga, liksom anklagelser om bristande hyfs, till exempel: ”Naturen måste hållas ren. Inget kissande, inget skräp, inga djurliknande skrik.”

Sedan följde en oväntad motreaktion som blev en viral trend – både humoristisk och politisk – där man samlades kring parollen ”Wallah, vi kommer”.

Unga människor, ensamma eller i grupp, kvinnor i hijab och hela familjer poserade i skogar, på bergstoppar, till häst eller under vandringsturer för att markera sin närvaro på platser där de anser sig ha full rätt att vistas.

Bland dem fanns Zeynab Alabbar, medgrundare och kreativ chef för Kamak, ett varumärke för sportkläder anpassade för en mer täckande klädstil. Hon anslöt sig till rörelsen genom att filma sig själv och sina vänner när de tog sig uppför skuggiga stigar eller beundrade utsikten.

”Vi älskar också naturen”, löd texten till hennes video, som fick många kommentarer – däribland ett enkelt ”tack” från den kände fransk-algeriske rapparen Rim’k.

”Jag är med i en idrottsgrupp för kvinnor. På sommaren brukar vi ordna aktiviteter i bergen. Så när jag såg den där rasistiska TikTok-videon bestämde jag mig för att svara med humor, för att visa att naturen tillhör alla – även kvinnor som bär slöja”, berättade Alabbar för Middle East Eye. Hon pekar på paradoxen i att etniska minoriteter i Frankrike ständigt uppmanas att ”integreras”, samtidigt som de utesluts från aktiviteter och platser som borde vara tillgängliga för alla.

Alabbar bor i Schweiz, ett land känt för sina fantastiska skidorter. Där, berättar hon, är det inga problem att dela gemensamma utomhusmiljöer uppe i bergen.

”Jag har aldrig mött rasistiska kommentarer på sådana platser eller någon annanstans, trots att jag har burit slöja sedan jag var åtta år gammal”, säger hon.

”Däremot, så fort jag kommer till Frankrike, blir människors blickar tunga och obehagliga. Man känner att man inte är välkommen.”

 

”De vill hålla oss borta från bergen”

Alabbars upplevelse är långt ifrån unik.

Jumia Alaoui, en 38-årig mamma från Essonne söder om Paris, vandrar ofta i Fontainebleau-skogen tillsammans med en grupp vänner som bär hijab.

”Vissa vandrare stirrar på oss som om vi inte hörde hemma där. En gång frågade en man om vi inte tyckte att det var för varmt att vara täckta från topp till tå. Vi svarade att det inte angick honom”, berättar hon.

För Alaoui illustrerar videon som förespråkar ”ett berg fritt från araber” – och de stödjande kommentarer den fick – detta avståndstagande på ett tydligt sätt. Den speglar också en rasism som blir alltmer ohämmad och till och med öppet omfamnas av delar av den politiska klassen.

Alaoui, som tidigare arbetade som kassörska i en mataffär men förlorade jobbet för två år sedan efter att ha vägrat ta av sig slöjan, oroar sig för konsekvenserna av denna växande fientlighet.

”Om vi ​​inte sätter stopp för detta kommer vi en dag inte ens att få lämna våra hem iförda slöja”, säger hon till MEE.

Nationell samling (Rassemblement National) – Marine Le Pens högerextrema parti som för närvarande leder opinionsmätningarna inför presidentvalet 2027 – vill förbjuda hijab i offentliga miljöer om de vinner valet, vilket förstärker oron bland kvinnor som bär slöja.

”Tidigare utsattes unga människor från förorterna för etnisk profilering vid nattklubbsentréer”, säger Alaoui. ”Nu utsätts kvinnor i burkini för påhopp i kommunala simhallar och på stränder. Även idrottsutövande med slöja förbjuds”, tillade hon och hänvisade till ett domslut från 2023 av Frankrikes högsta förvaltningsdomstol, som fastställde idrottsförbundens rätt att förbjuda den islamiska slöjan.

”Och som om inte allt detta vore nog vill de nu hålla oss borta från bergen.”

 

En spegling av samhället

Lea Sallenave, lektor i geografi vid universitetet i Genève och expert på maktförhållanden och ojämlikhet i alpina miljöer, förklarar att ”friluftskulturen i bergen har formats av en dominant grupp som påtvingar sina egna normer, vilket skapar en känsla av att andra användare inte hör hemma där”.

Hennes forskning bygger på ett bildmaterial – däribland webbplatser för alpina skidanläggningar – som ”i överväldigande grad visar upp människor som uppfattas som vita”.

I en studie från 2020 om ett kommunalt program i Grenoble – som syftade till att låta ungdomar från förorterna (så kallade *banlieues*) upptäcka naturen och friluftslivet – identifierade Sellenave, utifrån deltagarnas egna berättelser, former av tillskriven rasidentitet. Detta är en maktmekanism som exkluderar individer genom att reducera dem till deras etniska ursprung. Vissa deltagare uppgav att ”ju högre upp de klättrade, desto vitare verkade människorna de mötte vara”.

”Det jag vill visa är att bergen inte är neutrala; de är en del av samhället. Och om vårt samhälle rymmer rasism, klassförakt och sexism, så kommer vi att finna detta även i bergen”, sade hon till MEE.

Ungdomar från arbetarkvarter berättade till exempel att de hade mött rasistiska beteenden på skidorterna, medan yrkesverksamma inom bergssporten vittnade om möten med människor som var fientligt inställda till att dessa ungdomar befann sig där.

Sallenaves iakttagelser delas av Samir Souadji, grundare och ledare för organisationen Apart. Organisationen är verksam i Seine-Saint-Denis – ett av Frankrikes mest utsatta departement, nordost om Paris – och erbjuder klättring, bergsklättring och friluftsaktiviteter för att hjälpa utsatta ungdomar att bygga upp sina liv på nytt.

Souadji minns de hinder han stötte på i ett tidigt skede, till exempel svårigheten att inleda samarbeten med stora sportvarumärken. ”När vi sa att vi ville ägna oss åt bergssport kände jag att vi inte blev tagna på allvar”, sade han till MEE.

Senare, när han tog med grupper av ungdomar för att utforska franska bergsområden, möttes han också av föraktfulla och rasistiska reaktioner.

”Det här är inte ert bostadsområde – det är inte trettonvåningshus ni klättrar på”, hånade en vandrare vid ett tillfälle Souadjis grupp när de var på väg tillbaka till en bas ovanför Chamonix.

Längre fram frågade två vandrare med ett skratt om det var en afrikansk kongress på gång i området.

 

Behovet av att vara ”oklanderlig”

För Nacira Guénif-Souilamas, sociolog och antropolog vid universitetet Paris VIII, bottnar denna fientlighet i en nationalistisk och exkluderande syn på territoriet. ”Vissa användare beter sig som om de vore bergens rättmätiga ägare och anser att inte alla har rätt att njuta av landskapets skönhet”, sade hon till MEE.

Hon förklarar att detta utanförskap speglar ”rasistiska stereotyper som drabbar svarta och araber i Frankrike och som förvägrar dem grundläggande rättigheter, däribland rätten att njuta av naturen”.

”De anses aldrig vara tillräckligt franska, oavsett vart de beger sig – vare sig det är till fjälls eller vid havet”, tillade hon.

Souadji, som även arbetar som socialpedagog, påpekar att de som fäller rasistiska kommentarer inte nödvändigtvis är lokalbefolkning – som i regel är välkomnande – utan stadsbor som ”konsumerar bergen”.

”Det är människor vi möter varje dag i staden, som inte står ut med att se oss på samma platser som dem”, sade han.

Enligt Guénif-Souilamas innebär denna stigmatisering en psykisk belastning för vandrare med minoritetsbakgrund.

”De berättar att de ständigt blir iakttagna och misstänkta för att inte respektera miljön”, och får höra nedlåtande kommentarer, till exempel om avfallshantering.

”De känner sig tvingade att vara oklanderliga för att ’bevisa’ att de varken är farliga eller respektlösa”, sade hon.

Souadji håller med och berättar att han är mycket noga med hur de ungdomar han tar med sig ut i bergen uppför sig.

”Jag säger till dem att uppförande samt respekt för människor och natur är oerhört viktigt för att bryta den karikatyrmässiga bild som påtvingas oss”, sade han.

Souadji har organiserat flera expeditioner utomlands, bland annat till Nepal, Kirgizistan, Bolivia och Norge, och menar att fientligheten mot minoritetsgrupper i bergsområden främst är ett franskt fenomen.

”Det märkliga är att vi välkomnas överallt annars i världen, utom på hemmaplan”, sade han.

Nadir Dendoune, en fransk-algerisk författare och ambassadör för organisationen Apart, menar att föraktet och tillskrivandet av identiteter inom bergssporten är en fortsättning på föreställningar som lever kvar sedan kolonialtiden.

År 2008 besteg han Mount Everest helt utan tidigare erfarenhet. På toppen satte han upp en skylt med siffran ”93”, numret för departementet Seine-Saint-Denis. Han berättade sin extraordinära historia i boken ”A Loser on Top of the World”, som senare filmatiserades under titeln ”The Climb”.