The Palestine Chronicle
Bravo till Sarah Friedlands mod och ärlighet för att använda sitt tacktal på filmfestivalen i Venedig för att uttrycka sitt stöd för palestinier som står inför vad hon exakt beskrev som Israels folkmord i Gaza.
Under sitt tal fördömde Friedland, vinnare av priset för debutfilm och Horizons Best Director för ”Familiar Touch”, också Israels 76 år av ockupation.
Hon tillade att filmarbetare har ett ansvar att använda institutionella plattformar för att ta itu med Israels straffrihet på den globala scenen och avslutade sitt tal med att bekräfta hennes ”solidaritet med det palestinska folket i deras kamp för befrielse”.
Genom att lyfta fram Gazas svåra situation ansluter sig Friedland till ett växande antal judiska konstnärer, akademiker, historiker och aktivister som har tagit en djärv hållning för att försvara palestinska rättigheter.
Många har riskerat hot mot sina karriärer och yrken, medan många fler har blivit utfrysta och förtalade som ”självhatande judar”. I Sydafrika är vi medvetna om det sionistiska etablissemangets obevekliga attacker mot Ronnie Kasrils.
Varken domare Richard Goldstone (kom ihåg Bar Mitzva-skandalen) eller serietecknaren Jonathan Shapiro skonades av Israels lobbygrupper för apartheid.
Som väntat har Friedland hamnat i beskyllning med övergrepp och förolämpningar mot henne.
Upprörande anklagelser har dykt upp för att skänka hennes karaktär och integritet.
Ynetnews.com, ett pro-israeliskt språkrör, har publicerat ett svidande öppet brev adresserat till henne. I den anklagas hon och hennes ”progressiva vänner” för att bli ”Hamas propagandamekanism”.
Vitriolen riktad mot henne försöker avfärda hennes tapperhet genom att antyda att hon inte har någon egen agent:
”Nej, Sarah Friedland, du är inte modig. Du är en del av flockmentaliteten. Det är mode. Det är tradition. Du har ingen aning om vad du pratar om”.
Det slutar inte där. Ynet-författarens islamofobi står sedan i centrum när Friedland utmanas att ”i stället” bekämpa ”radikal islam”. Och inte överraskande släpper han lös sitt hat mot Hamas genom att medvetet förvränga det som ett folkmord mot ”vem som helst som det anser vara otrogna”.
Är Sarah Friedman en pushover? Kommer hon att skrämmas av sionistiska påtryckningar att vända blicken bort från slakten av palestinier i Israels folkmord i Gaza? Kommer hon att ge efter för hot och börja lovsjunga Israels ockupationsstyrkor (IOF) som den ”mest moraliska armén” i världen?
Inte alls. Hennes biodata är med hennes egna ord en bekräftelse på hennes styrka och övertygelse – inte på en pushover!
”Jag är en filmskapare och konstnär med rötter i kreativ facklitteratur. Jag är också utbildare och chef för MDOCS Storytellers’ Institute (världens bästa jobb).
”Med en fast övertygelse om att verkligheten har råkat ut för sedan folk började berätta historier och skriva historier, är mitt arbete rotat i facklitteratur men använder ofta vokabulären från spekulativ fiktion och fantasy för att justera och återföreställa verkligheten.
”Jag vill att mitt arbete ska vara ett verktyg som öppnar hjärtan och sinnen för en mer rättvis värld och jag tror att det bästa sättet att göra det är att göra arbete som inte bara utmanar konservativa tankar och värderingar, utan också använder experimentellt och lekfullt språk för att utmana hur information tas emot.
”Jag ser detta som en politisk och lekfull handling som samtidigt återtar makten från både dominerande berättelser och dominerande berättarsätt för att ge plats åt något annorlunda.”
Men efter att ha berört en rå sionistisk nerv är det givet att Friedland kommer att bli utsatt för trakasserier från Israels hämndlystna agenter.
Kanske kan hennes sårbarhet ligga i att hennes verk har fått stöd av anslag och stipendier från en rad stiftelser. Med andra ord kommer dessa stiftelser, som inkluderar Jerome Foundation, Paul Newman Foundation och Ford Foundation, sannolikt att möta press för att stoppa hennes anslag.
Raz Segal, docent i studier av förintelse och folkmord och en begåvad professor i studier av modernt folkmord vid Stockton University, skrev en omfattande artikel i The Forward med titeln ”Att anklaga Israel för folkmord kostade mig ett jobb …”.
Hans sammanfattning av folkmordet som kulmen på en process som vänder upp och ner på världen – som framställer försvarslösa människor som farliga fiender; våldsamma stater som oskyldiga samhällen hotade av blindt hat och fanatism; och lögner som sanning fångar på ett briljant sätt känslorna hos många judiska motståndare till Israel.
Kraften i Friedlands budskap om avsky mot Israels barbari kommer att ge genklang bland palestinier som faktiskt bland den överväldigande majoriteten av världen.