Den indiska statens polygamiförbud splittrar vissa muslimska kvinnor

Reuters

 

Shayara Bano drog en lättnadens suck på onsdagen efter antagandet av en lag som förbjuder månggifte i hennes lilla indiska delstat, kulmen på en årslång insats inklusive hennes eget fall inför landets högsta domstol.

”Jag kan nu säga att min kamp mot urgamla islamiska regler om äktenskap och skilsmässa har vunnits”, säger Bano, en muslimsk kvinna vars man valde att ha två fruar och skilde sig från henne genom att uttala ”talaq” tre gånger.

”Islams bidrag för män att ha två eller flera fruar samtidigt måste upphöra”, sa hon. Men Sadaf Jafar jublade inte över den nya lagen, som avskaffar praxis som polygami och omedelbar skilsmässa, även om hon har fört sin egen domstolsstrid mot sin man för att ha gift sig med en annan kvinna utan hennes samtycke.

”Månggifte är tillåtet inom islam enligt strikta regler och förordningar, men det missbrukas”, säger Jafar, som söker underhållsbidrag för att försörja sina två barn. Hon säger att hon inte rådfrågade islamiska forskare eftersom hon hoppades att indiska domstolar skulle ge rättvisa.

Antagandet av den enhetliga civillagen i delstaten Uttarakhand har öppnat en klyfta mellan kvinnor i Indiens största religiösa minoritet, även bland några vars liv vändes upp och ner när deras män ingick flera äktenskap.

Vissa, som aktivisten Bano, 49, hyllar de nya bestämmelserna som det försenade hävdandet av sekulär lag över parallella shariadomar om äktenskap, skilsmässa, arv, adoption och arv. För andra som Jafar, muslimska politiker och islamiska forskare är det ett ovälkommet stunt från premiärminister Narendra Modis hindunationalistiska parti.

Antagandet av koden i Uttarakhand förväntas bana väg för andra stater som styrs av Modis Bharatiya Janata Party (BJP) att följa efter, på grund av det arga motståndet från vissa ledare för landets 200 miljoner muslimer. Indien är hem för den tredje största muslimska befolkningen i världen.

 

Rättigheter i det multireligiösa samhället

BJP-ledare sa att den nya koden är en stor reform, med rötter i Indiens konstitution från 1950, som syftar till att modernisera landets muslimska personlagar och garantera fullständig jämställdhet för kvinnor.

En undersökning från 2013 visade att 91,7 % av de muslimska kvinnorna i hela landet sa att en muslimsk man inte borde tillåtas att ha en annan fru när han är gift med den första.

Ändå anklagar många muslimer Modis parti för att driva en hinduisk agenda som diskriminerar dem och inför lagar som stör islam. Sharia tillåter muslimska män att ha upp till fyra fruar och det har inga stränga regler för att förbjuda äktenskap med minderåriga.

Jafar, som har kandiderat med det främsta oppositionspartiet kongresspartiet, kallar antagandet av koden som en taktik från Modis regering för att visa upp islam i ett dåligt ljus och avleda uppmärksamheten från pressande frågor som att förbättra muslimernas försörjning.

Högsta domstolen 2017 fann att den islamiska omedelbara skilsmässan var grundlagsstridig, men ordern förbjöd inte månggifte eller andra metoder som kritiker säger kränker kvinnors lika rättigheter.

Utöver förbudet mot månggifte, fastställer den nya koden en lägsta ålder för giftermål för båda könen och garanterar lika andelar i förfäders egendom till adopterade barn, de som är födda utom äktenskapet och de som är födda genom surrogatfödslar.

Medan BJP-ledare och kvinnorättsaktivister säger att koden syftar till att stoppa regressiva metoder, menar vissa muslimska politiker att den bryter mot den grundläggande rätten att utöva religion.

All India Muslim Personal Law Board kallade koden opraktisk och ett direkt hot mot ett multireligiöst indiskt samhälle. ”Att förbjuda månggifte är inte meningsfullt eftersom data visar att väldigt få muslimska män har mer än en fru i Indien”, säger styrelsens tjänsteman S.Q.R. Ilyas och tillade att regeringen inte har rätt att ifrågasätta sharialagar.

Jafar, som bor med sina två barn i den norra delstaten Uttar Pradesh, sa: ”Islam har tillräckligt med proviant för att ge ett liv i värdighet. Vi behöver inte (koden) men vad vi behöver är snabb rättvisa för kvinnor som kämpar för deras värdighet.”