Muslim Network TV

261008

Utöver demonstrationerna och uttalandena producerade det senaste året en konkret bok över vad enskilda europeiska aktörer faktiskt gjorde åt Gaza – och, lika talande, vad de vägrade att göra.

Tre år in i folkmordet är den bokföringen specifik, namngiven och djupt ojämn.

På handlingens sida: Europeiska kommissionens ordförande Ursula von der Leyen tillkännagav att alla bilaterala betalningar till Israel skulle avbrytas och förklarade att ”konstgjord svält aldrig kan vara ett krigsvapen” och föreslog att Israels handelsprivilegier enligt associeringsavtalet mellan EU och Israel delvis skulle upphävas.

Spanien gick längst bland de större staterna och införde ett vapenembargo i lag och blockerade sina hamnar för fartyg som transporterade bränsle till den israeliska militären.

Frankrike förbjöd den nationella säkerhetsministern Itamar Ben-Gvir att resa in i landet på grund av hans behandling av fångar från flottiljen. Belgien, Portugal, Irland och andra agerade för att förbjuda bosättningsvaror, och i maj sanktionerade EU stora bosättningsorganisationer, inklusive Nachala-rörelsen och kooperativet Amana.

På reträttsidan: Tyskland, som kort hade stoppat vapenexporten för användning i Gaza – vilket minskade vapenleveranserna till Israel till noll under en period – upphävde embargot i november, veckor efter vapenvilan, vilket sammanfattade dess långvariga politik. Berlin har också upprepade gånger blockerat EU-sanktioner mot Smotrich.

Sloveniens nya konservativa regering, som installerades i juni, upphävde nästan alla åtgärder som dess föregångare hade infört – vapenembargot, ”persona non grata”-förklaringarna mot Netanyahu, Smotrich och Ben-Gvir, och förbudet mot bosättningsvaror. Ungern och Tjeckien har konsekvent skyddat Israel från åtgärder på EU-nivå, där Prags premiärminister beskriver sitt land som ”Israels röst i Europa”.

Resultatet är en kontinent som agerar i fragment. Eftersom EU-sanktioner kräver en kvalificerad majoritet har blockets mest kraftfulla hävstång – dess status som Israels största handelspartner – till stor del förblivit oanvänd, blockerad av en beslutsam minoritet.

Som utrikespolitisk chef Kaja Kallas erkände har medlemsstaterna ”divergerande åsikter”, vilket lämnar åtgärder permanent på bordet men sällan genomförs.

Tre år senare är lärdomen från Europas historia att solidaritet, där den materialiserades, kom från enskilda regeringar som agerade ensamma – och att det kollektiva Europa, trots all sin upprördhet, valde förlamning.